If you only knew...

Kapitel 24

Simons P.O.V:

Jag känner hur jag vaknar till av att det är tomt bredvid mig, ingen Sofie. Jag sätter mig upp och ser på klockan är halv sex på morgonen, vad fan gör hon vid denna tiden? Jag ser att fönstret är öppet, tänk om hon har hoppat? Eller rymt?

Jag springer fram till fönstret och kollar ner då jag hör en underbar röst som sjunger " I love You more than I did before and if today I don't see your face, nothing's changed no one can take your place, it gets harder everyday! " samtidigt som hon spelargitarr.

Är hon seriös? Hon har klättrat upp från sitt fönster upp på taket(enligt mig ser det typ omöjligt ut) och spelar gitarr medan hon sjunger halv sex på morgonen! Inte alls typ tumblr (lägg märke till sarkasmen)!! Jag ställer mig på hennes fönsterkant och försöker klättra upp men det går inte så värst bra "Emm... Sofie... Skulle du kunna hjälpa mig? "

Hon kollar på mig en liten stund innan hon brister ut i skratt och hjälper mig upp, hon värkar... glad? " Hur mår du? "Säger jag när vi har satt oss, wow, det är verkligen vackert här." Ärligt? Fantastiskt! " Jag kollar på henne med stora ögon, sa hon precis att hon mådde fantastiskt? Efter det som hände igår?

"Är du säker? " Hon nickar och ler åt mig, har hon tagit något? " Vad hände igår? Och vem är tillbaka? " Det känns som om jag inte borde fråga henne än men jag är den ända som inte vet! " Panikattack och Jack är tillbaka " No shit sherlock, jag har ju inte märkt att killen heter Jack Salin. "Men vem är han? Vad har han gjort? "

Hela hennes kropp spänns och hon sväljer hårt innan hon svarar "Det var han som- " Hon stannar när vi hör ett högt skrik från henne rum. " Mike! Dem är borta! Fönstret är öppet! " Var det verkligen så jag betedde mig när jag inte hittade henne?

"Här uppe " Skriker jag och ser hur Max kollar på oss från fönstret och snart kommer också Mikes ansikte. " Vad fan gör ni där uppe? Och hur fan kom ni upp? " Både jag och Sofie skrattar till och det är inte ett fejk skratt. Inte ett sånt som man skrattar när ens föräldrar drar ett dåligt skämt eller sånt som jag skrattar med Oscar och dem andra, detta är riktigt.

"Jag kom hit för att Sofie satt här och vi klättrade upp genomfönstret " När jag har sagt det klättrar Max som vinden upp och såklart så gör han det själv och på ett proffsigt sätt jämfört med mig! Jag kollar på Sofie som gäspar och nu ser jag att hon har mörka ringar under ögonen. " Hur länge har du varit här? " Hon kollar på mig innan hon ler och skrattar till" så länge att jag vet precis den minuten då Max släckte lampan i sitt rum " hon skrattar och nu tror jag faktiskt att hon är hög.

"Sofie, har du tagit något? " Hon kollar på mig och skrattar medan hon skakar på huvudet. " Nope, detta är den Sofie som jag känner och förresten så lade jag mig vid halv fyra! Sov du ens något? " Hon nickar innan hon kryper upp i min famn, wow!Undrar om hon spelar (det med att göra Max avundsjuk) eller om hon gör det på riktigt men i alla fall känns det underbart. " Jadå, jag kurrade upp mig såhär igår kväll fast i liggande position "

Jag ler som en fån, det känns bra att se Max irriterad min medan Mike bara ler mot oss, han är nog glad för att han ser sin syster lycklig, kvittar om det är fejk eller inte. " Det var han som... Våldtog mig... " Viskar hon in i mitt öra medan vi sitter och myser på deras platta tak.

Jag stelnar till, är det han som har kommit tillbaka? Hennes våldtäktsman? Det förvånar mig inte att hon fick en panikattack för det! Jag vänder blicken mot henne och granskar hennes ansikte.Hon ser så lugn ut, som om det inte finns problem i hennes liv. Men det är ju såklart inte sant, det vet jag ju efter allt jag har fått veta och varit med henne om.

Hennes bruna hår rör sig lite medan vinden blåser kraftigt på oss. Hon är verkligen vacker, inte bara på utsidan men också på insidan, " wow!! "

Sofies P.O.V:

Wow! Jag kurrar upp mig i Simons famn och det känns på något sätt...rätt? Jag vet inte vad jag ska tycka om det men i värsta fall kan jag skylla på att jag var förvirrad efter panikattacken.

Hans famn är varm fast jag känner hur han huttrar till lite när det blåser länge. De gick på det, de tror att jag inte är rörd över att Jack är tillbaka men det är jag. Jag vill inte visa mig svag,det är faktiskt som en livsmål sen det hände. Jag ska döda min rädsla med glädje men är denna glädjen sann eller är det ett spel som jag och Simon spelar?

Jag kollar på Max som blänger surt på mig och Simon medan Simon har ett kaxigt leende på läpparna, killar...

Jag vill egentligen bara gråta ut mina ögon och säga hur rädd jag är men det ska jag inte, inga svagheter. Jag ställer mig snabbt upp och tar min gitarr med mig medan jag slungar mig fint ner för trädet och in genom mitt fönster. De andra följer efter fast inte lika smidigt fast de använder två händer. " Snyggt, men du verkar för bra för att det ska vara första gången du har klättrat ut och in genomfönstret " Mike kollar på mig medan han höjer ett av ögonbrynen " det har väl hänt några tiotal gånger... ".Jag brukar inte ljuga för min bror och tänker inte ljuga om en sån liten sak.

Alla tre killarna kollar på mig med förvånade miner medan jag fnittrar till " vad? Jag är ju inte fem utan arton om ett år så verka inte så förvånade! Ni har säkert själva klättrat ut några gånger! " Jag går ner till köket där jag tar på mig min jacka och mina skor. " Ja, NÅGRA gånger inte några tiotal och vart ska du? " Jag öppnar dörren och går ut medan jag känner den underbart svala vinden som blåser i mitt ansikte och jag börjar le. Någon tar tag i min arm och vänder mig om medan jag krockar ini en hård bröstkorg. Jag kollar upp och möter Max blick "Vart skar du? Får jag följa med? " han säger det sista med en flörtig röst. Jag kollar in honom, han är het det är inget att diskutera om. Han är också sjukt vacker med sitt bruna hår och de vackra dragen i ansiktet. Hans kropp är perfekt och det vet alla,muskulös och i form men inte för muskulös. " Köpa kaffe på Starbucks och nej, det skulle se dåligt ut i Simons och Mikes ögon".

Han fnyser och ger mig ett sexigt leende, ohh jag smälter! " Tror du att jag bryr mig om vad din pojkvän tycker sig? Mike tror att vi är vänner så, ska vi åka? " Han säger pojkvän med en irriterad röst och ansiktsuttrycket tyder på att han blev irriterad när jag nämnde Simon. " Vadå tror? Är vi inte vänner? "Han ger mig det sexiga leendet igen medan han långsamt skakar på huvudet, ohh, måste han vara så frestande att kyssa? " Vi är mer och det kvittar om du vill eller ej för vi vet både att det är mer mellan oss " Jag känner hur hjärtat bultar snabbare med varje ord han säger, varför skapar hans ord en sån reaktion inom mig?

Han har nu lutat sig fram och jag känner hans andetag på min hals, nära mitt öra där min känsliga punkt ligger och han är mycket väl medveten om hur den punkten kan göra mycket med mig. Han sätter sina läppar mot min hals precis där under örat, Ohhh! Han kysser mig mjukt där och jag kan inte hejda ett stön som kommer ut ur min mun, fan! " Som jag sade, mer än vänner " Jag försöker att putta lite lätt bort honom men han sätter sina läppar under mitt öra igen och jag slutar direkt. Hans beröring där gör mig helt stum och för in mig i en trans, en trans av sexuell njutning...

"Säg det bara, säg att du ska ge oss en chans och jag ska sluta plåga dig " Säger han och ger mig ännu en kyss där och jag stönar till medan jag sträcker huvudet och halsen åt sidan. Jag gör det omedvetet för att han ska komma fram bättre, jag har inte känt mig så sen vi sist hade sex och det var för två år sen. Ja,jag förlorade min oskuld när jag var femton med min brors bästa vän men jag var så kär i honom och han gjorde det så skönt för mig. Vi var tillsammans i nästan sju månader då jag såg honom hångla med Blondie på den festen som jag inte skulle ha varit på.Jag skulle överraska honom med att komma men jag blev nog mest förvånad av oss två. Jag satt hela natten och grät över det tills Mike kom in i mitt rum på morgonen för att säga att frukosten var klar. Han tvingade mig till att säga allt och jag fick sen veta att Max låg på sjukhuset med en bruten käke.

"Max... Snälla, sluta- " Jag blir avbruten av en en stön som bara flyger ut ur min mun utan förvarning. " Max, sluta jag ber dig... snälla... " Han bara fortsätter medan han väntar attjag ska ge oss en chans, plötsligt känner jag två hände på min midja som drar mig långsamt ur Max grepp. Max är arg, inte rasande men arg, jag vänder mig om för att se vem som står bakom mig och förvånad blir jag faktiskt.