If you only knew...

Kapitel 10

Sofies P.O.V:

Jag ser Josh som står och kollar ilsket på oss men ändå mest på mig,det här kommer inte att sluta bra känner jag på mig. Han kollar snabbt Simon och börjar sen närma sig oss eller rättare sagt mig "Varför skämde du ut mig sådär framför hela skolan? Du kommer att få ångra det!! " Han viskar i mitt öra och jag känner hur mitt hjärta börjar slå snabbare, han vänder sig om och kollar på Simon som mördar honom med blicken.

Jag har fått nog av allt, killar, drama och mitt skit liv! Jag hår framtill Josh och ger honom en örfil och går därifrån medan Simon och Josh kollar efter mig. Jag kommer in i klassrummet och alla kollar på mig, antar att ärret drar åt sig mest uppmärksamhet...

Efter några minuter kommer också Simon in och kollar på mig men jag undviker hans blick, jag kan inte prata om det som hände igår eller förra året!! Det gör för ont...!

När lektionen är slug går jag snabbt fram till mitt skåp, gud vilken pinsam situation det var!! Resten av dagen går snabbt för det ända jag gör är att kolla ut genom fönstret.

Jag går ut på parkeringen och ser att Josh står vid min bil men jag ska inte ge mig! Jag går fram till bilen och han märker mig, var försvann killen från musiklektionen? Jag kollar inte ens på honom och ska precis sätta mig i bilen då han stänger dörren igen.

"Vad fan vill du? " jag blänger på honom och spänner mig. "Du har visst redan bytt ut mig, HORA! " Jag kisar mot honom och kollar honom noga i ögonen, försöker så lite som att röra mig kommer han att ångra sig lika snabbt. Han kollar på mig och tar fram något som jag inte skulle kunna ens tänka mig...

Han tar fram en kniv och håller fram den mot mig och jag känner paniken komma, jag klarar av detta!! Han riktar den mot mig och då ser jag Simon som kommer ut ur skolan och ser oss, han ser kniven och börja springa hit. NEJ!! Jag ska visa att jag klarar mig själv.

Jag ställer mig närmare honom så att bara kniven är mellan och tar snabbt slår den ur hans händer och börjar slå honom och efter ett par ett sekunder så ligger han på marken med mig över sig men han trotsar inte emot utan försöker skydda sig så mycket som möjligt.Jag slutar att slå honom och kollar uttryckslöst på honom "För det första så fanns det inte mellan oss, för det andra så har jag inte " bytt " ut dig fast vi inte var nåt och för det tredje, och lyssna nu för om du kommer nära mig ännu en gång så kommer jag inte sluta!! "

Det sista skriker jag i hans ansikte och känner hur tårarna bränner bakom ögonlocken, jag reser mig snabbt och ser att Simon nästan är här framme och kollar på mina blodiga knogar och sen på Josh. Han börjar närma sig mig men jag skakar på huvudet " Försök bara! Ni är alla likadana! Ingen jävla respekt! " Simon kollar på mig med en förvånad min på mig och jag släpper honom med blicken och vänder mig sen mot Josh " Och! Om du försöker göra om det du försökte igår! Jag lovar att jag ska döda dig!Fattar du?!! Dra åt hela jävla helvetet med dig!! " Jag känner en tår rulla ner för min kind och jag torkar snabbt bort den.

Jag sätter mig sen i bilen och kör iväg.

Simons P.O.V:

Jag går ut genom skolan och ser Sofie stå med Josh och han riktar en kniv mot henne! Jag börjar springa men innan jag har hunnit fram så ligger kniven på marken och bredvid ligger Josh med Sofie på sig och hon slår honom i ansiktet. Jag springer fram och Sofie reser sig upp och jag blir rädd, hur kan en tjej ha så mycket ilska i sig?

Jag ska just gå fram till henne och fråga om hon mår bra men hon bara skakar på huvudet " Försök bara! Ni är alla likadana! Ingen jävla respekt! " Jag kollar på henne och inser att Josh måste ha gjort något hemskt mot henne, den gången killarna slog henne var hon inte så arg och det var väl rätt så allvarligt?

Hon släpper min blick och kollar på Josh medan hon skriker åt honom och jag hör gråten försöker komma fram men hon håller bort den "Och! Om du försöker göra om det du försökte igår! Jag lovar att jag ska döda dig! Fattar du?!! Dra åt hela jävla helvetet med dig!! "

En tår rinner ner för hennes kind och jag ser skräcken i hennes ögon,jag måste verkligen prata med henne! Hon går snabbt fram till sin bil och åker iväg medan jag kollar efter henne och sen på Josh "Vad fan har du gjort?!! " Jag skriker åt honom och jag ser ett uttryck på hans ansikte men kan inte förstå det, det är nytt! Jag går fram till honom och ger honom en knoge på hans redan blodiga kind och går sen fram till min bil, jag måste prata med mig.

Jag kör en stund och är senare utanför hennes dörr och ringer på, en liten flicka öppnar runt tio skulle jag chansa att hon var. "Hej! Är Sofie hemma? " Jag ler så stort jag kan för att hon inte ska misstänka något, hon är ju faktiskt inte fem utan tio och då kan hon ju fatta saker. Hon ropar på Sofie och går sen in på ett rum som antagligen är hennes och jag väntar men Sofie kommer inte.

Den lilla flickan kommer fram till mig igen " Hon hörde nog inte för hon duschar men du kan gå in i hennes rum och vänta om du vill? " Jag nickar och hon släpper in mig medan hon visar mig var Sofies rum låg. Jag sätter mig på sängen och väntar och tillslut kommer Sofie med rödgråtna ögon in till rummet med bara en handduk runt kroppen och blött hår " VAD FAN GÖR DU HÄR?!!"

Hon skriker mest av förvåning " Vi behöver prata... Vad hände igår " Hon stelnar till och inte förrän nu inser jag hur mycket hon måste ha gråtit för att få såna rödgråtna ögon. Hon går fram till garderoben och sen kollar på mig och det tar några sekunder innan jag fattar.Jag går ut ur rummet och väntar tills hon har öppnat dörren igen och låter mig kliva in, hennes ögon ser normala ut igen. Vi sätter oss både på sängen och kollar på varandra.

"Vad hände igår? " Hon sväljer och stammar fram " Ja...Jag... Var på gy...gy...gymmet... och... tr...tränade... " Jag kollar på henne och ser direkt att hon inte vill prata om det.

"MAX HAR KOMMIT " Den lilla flickan som antagligen är Sofies lilla syster skriker och Sofie springer direkt ut ur rummet efter henne för att se vem den där " Max " är.

Jag springer ner för trappan efter henne och ser att hon hoppar upp i någon killes famn som sen snurrar henne jätte länge innan han sätter ner henne på golvet igen. Varför sa hon inte att hon hade en kille? Han är någonstans runt 20-23 år gammal chansar jag på och muskulös, med andra ord tjejernas " dröm kille " jag himlar med ögonen och märker att Max står och kollar på mig.

"Hej " Är det ända jag får fram så jag bara väntar på hans svar. " Sof, vem är det? " Jag kollar på henne och vi får ögon kontakt innan hon kollar på Max med ett stort leende igen.Svaret som hon ger honom får att förstå att han MÅSTE vara hennes pojkvän " Bara en klasskompis " Han kollar på mig och granskar mig noga " och du? " Säger jag och min röst låter mer irriterad än den skulle men skit samma! Han kollar på mig och vänder sig sen mot Sofie igen " Sof, är det verkligen såna uppkäftiga players du hänger med? "

Jag känner hur ilskan kokar i mig och hon himlar med ögonen mot hans kommentar. " Kan vi prata lite? " Jag kollar på Sofie och hon nickar medan vi går upp för trappan " Varför sa du inte att du hade en kille? " Hon kollar på mig med en förvånad min innan hon brister ut i skratt och springer ner igen och jag efter henne. Hon står bredvid Max och skrattar medan hon lutar sig mot honom. " Max är inte min kille, han är min brors bästa vän!Han ska stanna här i ett par veckor tills min bror kommer hem! "Jag kollar på Max och känner trycket i mig som släpper lite innan jag hör hans kommentar för då blir jag rasande igen. " Inte längre iallafall men vem vet? "

Jag kollar på Sofie och hon kollar surt på honom och han ger mig en utmanande blick och kysser sen Sofie och hon besvarar den innan hon nog inser vem hon kysser för då drar hon sig snabbt undan. "Vänner kysser INTE varandra! Gå och packa upp så fixar jag något att äta! " Hon går in i köket och på vägen till trappan viskar Max in i mitt öra så att bara jag hör. " Hon var min,är min och kommer att bli det igen så akta dig för ifall jag får veta att du har försökt med något är du död! " Han går vidare och uppför trappan medan jag bara står där och tar in det han sa.