If you only knew...

Kapitel 16

Sofies P.O.V:

Jag vaknar upp av att solen skiner på mig, fan att jag ska vara så jävla glömsk och glömma dra ner gardinen! Jag reser mig långsamt upp och får syn på en liten fågel utanför fönstret. Jag känner igen mig själv i den, ung, oskyldig och omedveten vad som kan hända.

Jag reser mig upp och går ut i min pyjamas till köket för att se om någon annan är uppe, och såklart så måste det vara just Max. "Godmorgon " Jag kollar inte på honom men mumlar något i den stilen tillbaka medan jag öppnar skåpet för att ta fram kaffet.Jag håller blicken nere hela tiden och när kaffet har kokat klart häller jag upp det och sätter mig vid matbordet med blicken nere.

"Sof... " " SLUTA! " Jag skriker åt honom fast han inte har gjort något fel, han vill ju bara prata med mig men jag kan inte, jag är inte redo...

Jag reser mig snabbt upp och känner hur en tår rinner ner för min kind, när blev jag så klen? Jag möter Mike i trappan men puttar mig bara förbi honom och rusar sen in till mitt rum där jag låser dörren. Jag tar snabbt fram lite kläder och rusar sen in i badrummet, jag sneglar på klockan och den är redan tjugo över sju,en stund kvar tills jag ska åka. Jag brydde mig inte ens om att väcka Savanna, Mike har säkert redan gjort det.

Jag sminkar mig snabbt och tar sen min väska innan jag rusar ut ur huset med mina nycklar i handen för att ingen av killarna ska stoppa mig.Jag kör för snabbt till skolan, 80 km/h på en 40 km/h väg,ansvarigt Sofie...

Jag kommer fram till skolan och rusar sen snabbt in i skolan, jag ska fan hitta Simon. Jag ser Chris och följer efter honom för att se var killarna håller hus och såklart så ledde Chris mig dit.

Jag går efter Chris och när han har stannat för att prata med killarna är vi redan ute, vid skolans skog. " Så... Hur går vadet? "

"Vi måste avsluta det... "

"Varför? Det går ju bra för dig! Bara lite till och sen har du legat med henne! " Jag kände smärtan, hur kunde han göra så?Jag litade på honom! Jag berättade för honom och för honom var det bara en lek!

"För att... Hon har blivit våldtagen! Det kommer aldrig att gå! Hon går för fan till en psykolog! Hon skippar pardans för att hon inte klarar av att någon har sin hand på hennes midja! "

Där brast det för mig! Jag skriver ett snabbt sms till Mike, jag vill inte åka hem själv då jag är så upprörd att det kan sluta meden olycka. " Kan du hämta mig utanför skolan om 15? " Jag får tillbaka ett enkelt okej och går långsamt fram till killarna.

"Jag är trött på denna leken, jag kan ju ändå inte vinna! "Han hann inte säga mer tills de andra killarnas ögon spärrades upp. Simon var den enda som stod med ryggen åt mig och jag kände mig modig med deras skräckslagna blickar.

Han vände sig om och fick se mig, jag gråter inte men tänker inte slå honom heller. Jag är helt enkelt tom, tom på alla känslor och trött på att gråta. Jag tar ett steg mot honom och han ser rädd ut likadant som de andra " Sofi... " Jag vill inte höra hans lögnaktiga ursäkter, jag böjer mig bara fram och kysser honom, alla är förvånade likaså jag själv.

Jag drog mig undan och kollade på honom innan innan jag började vända mig om " Detta är det sista, jag tänker aldrig mer röra vid din äckliga player hud! Och om du bara VÅGAR försöka... "Säger jag och går därifrån.

Jag står på parkeringen och väntar på Mike då jag hör Simon skrika bakom mig men jag tänker inte lyssna. Jag ser Mikes motorcykelsvänga in på parkeringen och jag går dit med Simon efter mig "Är du okej? Och vem är det? "

Mike pekar på Simon som kollar konstigt mig " Jag trodde att du var bättre än så! Utan anledning bara sticka och sen ligga runt med en massa! Josh kanske hade rätt! " Där gick droppen för Mike.Han gick snabbt fram till Simon och tog tag om hans krage, dem mördade varandra med blicken. " Ta tillbaka det där!!! "Mike hade börjat skrika och fler personer började kolla på oss, SHIT!

"Nej, hon var för fan först tillsammans med mig sen Josh, sen någon jävla Max, med mig igen och nu är hon med dig! " Ingen hann reagera innan Mike hade måttat ett slag mot Simons kind och Simon föll mot marken med en hög duns, likadant som den gången han slogs med Max. " DU SÄGER INTE SÅ OM MIN SYSTER! "

Simon kollar på Mike med en förtvivlad min och fattar nog efter ett parsekunder att jag inte är tillsammans med Mike för han ställer sig snabbt upp utan att försöka slå tillbaka. Han kollar på mig och jag känner hur ett par tårar rinner ner för min kind, frustrerad,det är precis så jag känner mig nu.

Han kollar på mig med en ledsen min, jag tror att den är riktig men vem vet? Jag känner hur Mike kollar på mig och sen på Simon igen, Ohh nej!!

"DU! JAG SKA DÖDA DIG!! " Mike skriker på Simon och slänger sig sen på honom. Nu har Oscar och hans " gäng " kommit och kollar på när Mike slår Simon. Mike är mycket större, längre och starkare än Simon så han har ingen chans. " MIKE! DET VAR INTE HAN!! " Men Mike lyssnar inte, jag måste verkligen göra något och det enda jag kommer på att göra är att ställa mig mellan!

Jag puttar lätt undan Simon lite och sätter mig mellan dem så att Mike inte kan slå till Simon. " Mike... Det var inte han... "Säger jag till honom tyst men jag ser att han inte vill tro mig.Varför? Han kollar på mig och lugnar sen ner sig innan han reser sig upp och vi åker hem under tystnad.

" Vem fan är han? Och ligger du runt med folk?!! " Max skriker åt mig nästan när vi har kommit fram till huset. " Simon, han har inbillat sig något! JAG HAR INTE VARIT MED NÅGON OCH INTE LEGAT MED EN ÄNDA PERSON SEN... " Jag vänder bort blicken och går snabbt in i huset.

I hallen möts jag av en förvånad Max då jag rusar snabbt in i huset helt rasande. Efter mig kommer Mike med likadant humör. Jag springer upp till mitt rum och tar min boxningsväska. " Kan någon av er skjutsa mig till gymmet? " Jag kollar inte på dem men försöker låta neutral som möjligt " Vi skulle just åka... Du kan hänga med... " Jag nickar och vi sätter oss i Max bil.

Framme vid gymmet sprang jag snabbt och bytte om och nu tar jag på mig mina privata boxningshandskar, märkes. Jag går fram till boxningssäcken och börjar slå med full fart då jag hör ett litet " Fan "bakom mig.