If you only knew...

Kapitel 9

Sofies P.O.V:

Jag kände att tåren nästan hade runnit ner då jag kände hans armar runt min kropp och jag slog till honom hårt mellan benen. Han kollade på mig och reste sig upp och jag fick en knytnäve på min högra kind, det sved och jag kände något varmt rinna ner för min kind.

Tårar tänker jag först men sen ser jag att det är rött, jag känner efter och inser att jag har ett blödande sår på kinden. Jag tar snabbt backar men han börjar i min tröja och den är snabbt av, jag trotsar emot men han håller mig i ett grepp som jag inte kommer ut från. Han börjar dra i mina byxor men då prickar jag ännu en gång med knä i hans skrev och han faller utan att resa sig denna gången.

Jag tar mina väska och drar min kofta över huvudet och kommer sen på att jag gick hit, FAN!! Jag blir förbannad och tänker efter vem jag kan ta och ringa och det kommer en person upp, Simon men jag har inte lust prata med honom så jag går och och efter runt fyrtio minuter är jag hemma.

Jag springer snabbt upp till mitt rum och lägger mig på sängen då Josh ringer men jag ignorerar hans samtal och sms. Klockan är halv två på natten och jag försöker sova och det funkar nog efter en stund för allt blir mörkt.

Jag vaknar klockan halv fem, gud bara två timmars sömn!! Jag kollar på mina armar och det är rivmärken på dem, som den kvällen. Jag går fram till spegeln som hänger på väggen och ser att såret var större än jag trodde, det var ungefär en tumme långt och syntes väldigt mycket på min kind, fan! Jag börjar smeta massa smink på ansiktet men ärret syns fortfarande men inte lika mycket.

Jag bestämmer mig för ta och gråta en stund medan jag äter glass så det är vad jag ska göra, tio minuter senare sitter jag i min säng och äter glass tills min mobil ringer och larmet visar att klockan är sex och då måste jag börja att " gå upp " Jag tar en snabb dusch och sätter på lite till smink men ärret syns ändå,inte mycket men det syns och det vet jag.

När allt var klart och klockan halv åtta så åkte jag till skolan,många hade redan kommit och när jag kom in i skolan kollade många personer på mig och mest mitt ärr. Jag går fram till mitt skåp och tar fram mina engelska böcker och började gå mot klassrummet när jag märker att någon går efter mig och det är ingen annan än, Josh.

Han tar lätt tag i min arm, jag släpper böckerna medan jag vänder mig om och ger honom en storknytnäve i högra kinden, tar mina saker och springer därifrån. Det värsta av allt är ju att alla såg det, ohh!! Jag trodde att jag verkligen kunde lita på Josh!

Jag hör hur Josh kommer efter mig och förbereder ännu en käft smäll om han försöker en gång till. Han står nu framför mig med en förvirrad blick och sträcker fram handen åt mig men jag tar inte,alla står nu runt oss och jag känner att rädslan försvinner och vreden inom mig kommer fram. han tar tag i min hand som är fri från böcker eftersom att dem ligger på bänken bredvid mig men det ända jag gör det är att vrida hans arm och sparka honom i mellan benen innan han får en knytnäve på sin högra kind och faller, likadant som igår.

Jag kollar mig runt och ser att Oscar och hans " gäng " står och kollar på mig och för en sekund möter jag Simons blick innan jag fräser åt Josh och skriker omedvetet " Fattar du inte att du ska låta mig va? Du har en sån jävla tur att vi börjar om två minuter för annars skulle du få lika fina ärr som jag " Jag pekar på min kind medan jag tar mina saker och går till klassrummet.

Simons P.O.V:

Jag hör att någon ropar fight och springer dit för att se vem det är som slåss och det förvånar mig att Josh och Sofie står mitt emot varandra. Först ser jag rädsla i Sofies ögon men sen omvandlas den till vrede, Josh tar tag i hennes arm men efter tre sekunder ligger han nere och då ser jag det. Sofie har ett stort fult ärr på sin kind, herregud! Vad fan hände?!! " Fattar du inte att du ska låta mig va? Du har sån jävla tur att vi börjar om två minuter för annars skulle du få lika fina ärr som jag " Skriker hon åt honom och pekar på sin kind och går snabbt sen därifrån. Jag måste prata med henne...

Sofies P.O.V:

Ingen har pratat med mig sen händelsen med Josh, jag känner hur tårarna bränner under ögonlocken när jag tänker på det som hände igår." Skulle jag kunna få gå på toaletten? " Jag höjer handen och min lärare nickar ett ja och fortsätter att skriva. Jag går ut och allas blickar bränner mig i nacken när jag går mottoaletterna.

När jag väl är framme vid dem sätter jag mig på bänken utanför dem och andas ut. " Hur mår du? " Jag kollar upp och där står Simon, gud! Vad ska jag säga?! Jag vill INTE att han ska tycka syn dom mig!! " Bra " Jag kollar ner på mina händer igen och han sätter sig bredvid mig och lägger armen långsamt om mig jag ger honom en örfil och reser mig snabbt upp från bänken och känner paniken komma närmare och närmare.

Jag klarar inte av detta!! Jag måste hem!! Jag sätter mig långsamt på golvet och känner hur tårarna rinner ner för mina kinder och hur Simon iakttar mig.

Simons P.O.V:

Jag sätter mig bredvid henne för att ge henne en kram men hon örfilar mig snabbt och hoppar upp från bänken och kollar förskräckt på mig. Vad hände igår? Det var antagligen något väldigt vasst eller ett JÄVLIGT hårt slag som orsakade hennes ärr på kinden och jag ser på henne att hon snart kommer tappa kontrollen.

Plötsligt sätter hon sig ner och börjar gråta, och då inser jag det, hon är knäckt och sårad men jag vet inte vad som har hänt! Jag vill finnas där för henne... NEJ! Vänta...Va? Varför skulle jag vilja det? Hon förolämpade mina vänner och klådde upp dem...

Jag ställer mig upp och innan jag har hunnit märka det är jag framme vid henne och ger henne en puss på såret och låter mina läppar glida längst såret. " Vad har hänt? " Jag känner att hon är spänd när jag håller på med hennes sår men jag slutar inte, jag kan bara inte.

Jag känner hur en liten tår rinner ner för hennes kind och jag slutar för att kolla om det är mitt fel. Hon kollar på mig och ännu en tår rinner ner " förlåt " Hon kollar på mig och ännu en tår rinner ner för hennes ärr och jag vill bara döda den som gav henne det. Hon kramar m mig hårt och jag sätter mig bredvid henne och drar upp henne till mina knän och vi bara sitter där en stund och jag håller om henne. Jag vill inte förstöra detta ögonblicket men jag måste veta.

"Vad har hänt " Hon kollar på mig och sen reser hon sig snabbt upp och jag gör det samma och ska precis ställa om frågan då jag ser hennes förskräckta min som är riktad åt mitt håll, nej den är riktad bakom mig så jag vänder mig om och där står Josh och kollar argt mot oss.