styvpappa

Vittne - 21

För de första så vill jag tacka er för att ni läser :* tusen tack och jag ber om ursäkt för dålig uppdateringen men det är mycket i skolan just nu som gör mig väldigt stressad. （≧∇≦）

* Louise perspektiv *

" Vad menar du med att jag inte får ta ledigt ?! " det är Oscar som grälar med Daff igen " Dra åt helvete !! " Oscar lägger på och en lång suck lämnar hans läppar.

" Oscar ... Du kan sticka och repa de är okej, jag har ju Nina som sällskap " säger jag och ler.

Han vandrar fram till mig och lägger sina starka armar om mig och drar in mig i en kram, han trycker sin spetsiga haka mot min skalle och kysser mig mjukt på huvet. " ... Jag tänker inte gå nån stans, nä jag kan ju inte lämna dig här med våra ungar " Oscar ler när han säger de och tittar ner mot min mage som såg ut som en halv hudfärgad fotboll.

" jag klarar mig fint gubben, jag lovar " säger jag glatt och drar in honom i en kyss. Våra läppar trycks mot varan snabbt och sedan glider ifrån varandra. Oscar ler mot mig med sitt flörtiga leende och drar in mig igen till en djup passionerad kyss.

**
Jag vandrar ut till vardags rummet och ser Nina sitta på golvet med sina kritor och färglägger i sin bok om super hjältar. Hon färglägger Iron man's dräkt i grönt och blått och några fina mönster lite överallt. Jag ler stort när hon skiner upp och märker mig.
Hon vinkar åt mig att komma så jag vandrar bort mot henne och sätter mig försiktigt ner på golvet.

" Mamma vill du måla med mig? " frågar hon glatt och ger mig en gul krita. Jag tar kritan i handen och målar en sträckgubbe på sidan av pappret. " Mamma inte måla där .... Jag målar där " säger Nina lite surt.

" oj vart ska mamma måla nånstans då ? " frågar jag snabbt och Nina pekar på ett löst papper som ligger på golvet. Snabbt återgår hon till att färglägga sina super hjältar och jag börjar om på min enkla sträck gubbe. Att måla hade aldrig varit nått för mig, inte pyssel heller de var omöjligt för mig att sitta i timmar och pilla på en sak.

Efter ett tag vandrar Oscar in med sin mobil i handen och vinkar åt mig att komma, jag reser mig upp och nickar. " Nina gumman jag kommer snart, jag ska bara prata med Oscar " säger jag snabbt och ler mot henne. Nina tittar snabbt upp mot mig och ler tbx och vänder sedan huvet och fortsätter att måla.

Jag vandrar ut i hallen med Oscar och han sträcker mobilen åt mig. " de är polisen " viskar han och håller för högtalaren med handflatan. Jag tar mobilen och lägger den mot örat.
L : Louise P: polis

L- Hej de är Louise, är de nått viktigt ?
P- ja det kan man säga vi vill att både du och Oscar kommer ner till stationen nu på en gång
L- Varför då, har de hänt nått ?!
P- vi tror att vi hittat Ninas kidnappare, vittnet sitter inne på förhör just i detta tillfälle
L- vi kommer ner direkt !

Jag lägger på och lägger ner Oscars mobil i fickan och vandra ut till vardagsrummet igen, jag plockar ihop Ninas kritor och en måla bok och stoppar i en kasse. " Nina vi ska bara ta en liten sväng bort till polis stationen ... Du kan få fortsätta måla där borta ok " säger jag och plockar upp henne och bär ut henne till hallen där Oscar tar över och bär ner henne ner till bilen.

På polis stationen
Polisen hade kallat in oss till ett rum för att se deras vittne. I rummet fanns det en tjock glas ruta som skiljde oss från vittnet och tydligen var de bara vi som kunde se in och dom innanför glaset kunde inte se ut. De var helt klart ett förhörs rum och känslan av att befinna sig i det var obehaglig.

"kvinnan framför oss heter Alicia Karlsson, vi tog in henne på förhör när v fått ett anonymt samtal där den okända personen säger att den sätt Alicia gå runt med Nina på en tunnelbana dagen då hon blev kidnappad" säger polisen med en känslokall röst.

Kvinnan var bekant på nått sätt. Hon hade rakt långt mörk blont hår, blåögd och hade på sig en vit skjorta och ett par normala jeans på sig. De var nått med henne som jag kunde känna igen men jag vet inte vad ?! Plötslig ser jag hur hon ler mot glasrutan och de är då jag inser vem hon är.

" De är min psykolog !? Alicia ... Men hon v-va ?! " jag kände mig chockad, förrådd och rädd. Hon visste alla mina hemligheter och visste vart jag bodde hon visste allt om mig. Jag tittar på Nina som steg fram mot glasrutan och tryckte ansiktet mot glaset.
" Nina kom här, vi borde gå " säger Oscar och plockar upp henne.

Men Nina vägrar att gå ut ur rummet och fortsätter att försöka få Alicias uppmärksamhet men hon förstår inte att hon inte kunde se henne. " mamma .... Det där är mamma !? " mumlar Nina gång på gång . Polisen bredvid oss tittar på Nina och kliar sig på huvet.

Plötsligt kommer en annan polis in och de verkade vara den polisen som förhört vittnet.
" vittnet är helt klart skyldig till detta, hon berättade massor av saker som stämmer om kidnappningen. Hon nämner också namnet Otto flera gånger men jag tror ni vet vem han är. Hon säger även att hon ska känna till Oscar. " säger polisen och höjer ögonbrynet mot oss.

" känner du henne Oscar ? " frågar jag och tittar upp mot honom och han nickar långsamt.
" det där är Alicia Karlsson som gick i samma klass som mig på högstadiet ... Hon är mitt ex " mumlar Oscar fram.

Jag tittar förvånat upp mot honom och försöker att fatta vad som står på. Så Jon är min advokat, Oscars ex och Ninas kidnappare ... Vem mer är hon !? Å varför är Otto i blandad i detta ?

Haha spännande xD Tack för 10k är så jävla lycklig. Klockan 22:57 just nu när jag skriver de här så det kan vara stav fel som jag inte upptäckt eftersom att jag är väldigt trött men tyckte att ni skulle få ett kapitel att läsa :)