styvpappa

23 de är inte oscars

" Förlåt för dålig uppdatering, jag har haft de stressigt på sista tiden. Slutar ju skolan snart så har varit tvungen att komplettera en hel del "

Felix tittade chockat på mig, hans hand var tryckt mot hans kind för att täcka de stora röda märket. Hur kunde detta hända och varför skulle Oscar slå honom för ? " är du okej Felix ? " säger jag och går långsamt fram till honom. Han skickar på huvet och släpper handen som täckte de stora röda slaget i ansiktet. " vart stack Oscar ? " frågar Ogge i bakgrunden. " jag vet inte ... " mumlar Felix fram. Jag ser hur han försökte gömma sina känslor, hur han visste vad som hänt. Varför var han så rädd för att berätta de. Jag vänder mig om och blickar mot Omar och Ogge som stod i chock och stirrade på Felix. " kan Felix och jag få prat ... Ensamma " Omar reagerar snabbt och drar ut Ogge från vardagsrummet.

Jag vänder blicken tillbaks på Felix ovh han hade sätter sig ner på soffan " Louise ... De finns en sak du VERKLIGEN behöver veta " säger Felix och försöker att stoppa tårarna falla längst hans kinder. Jag sätter mig ner bredvid honom och han hade fortfarande blicken på mig.
" Det är inte Oscars barn .... De är mitt " Jag spärrar upp blicken och hela kroppen börjar skaka.

" NEJ DE KAN INTE VARA SÅ " skriker jag och känner hur ont de gör i hjärtat att tänka på de.
Felix suckar " jo ... De är så, minns du natten när du hämtade oss från festen ? " frågar han.
Jag nickade försiktigt som svar.

" efter att vi kommit hem den kvällen och att du också hade blivit full så ... Låg jag med dig, du var helt borta då. Oscar hade kommit in efter en stund och sedan dragit ut mig ur rummet. Vi kom överens om att vi skulle låssas som att detta aldrig hände ... Tills nu när du är gravid "
jag skakade och hela huvet snurrade. Så jag hade rätt då hela tiden, jag låg verkligen med Felix.
Han bet sig i läppen och drar handen genom sitt hår. De var helt tyst och ingen av oss vågade säga nått.

Men plötsligt ... Så ringer min mobil och jag drar snabbt upp den ur fickan. Jag blev först chockade när jag såg att de var Oscar som ringde men känslorna förvandlades till skuldkänslor. Felix hade upptäckt Oscars namn på skärmen och han la sin hand på min axel och sa " prata med honom " och vandrade sedan ut till Omar och Ogge som var ute i köket.

Jag drar för att svara och de första jag hör är Oscars oroliga röst

" Louise !! Snälla var inte arg på mig !! "
" varför skulle jag vara arg på dig, de är du som ska vara arg på mig !! " säger jag upprört.

Jag hör hur Oscar hade börjat gråta " nej ... Jag är ledsen för att jag inte sa att de är Felix. Du har inte gjort nått fel, vi alla har varit fulla och gjort misstag och ditt var att de blev positivt ... DU HAR INTE GJORT NÅTT SOM FICK MIG ARG !! " jag var halt tyst och kände hur svårt de var att höra Oscar svajiga röst som bad för förlåtelse.

" Louise är du där ?! " frågar han oroligt.

" ja ... Men Oscar de finns nått jag måste göra ... " säger jag upprört.
" vadå ... " jag tar ett djupt andetag innan jag svarar.
" abort ... Jag kan inte bära på ett barn som inte är ditt " säger jag och lägger sedan på.

Hoppas ni tyckte om detta korta kapitel :) tack för att ni alla läser de gör mig så fruktansvärt lycklig </3 TUSEN TACK !!