styvpappa

22 bekännelsen

Ber om ursäkt igen för dålig uppdatering men ni vet hur de är ;))
(~*Louise perspektiv*~)

Dom hade fört in oss till ett förstörs rum, jag hade Nina i knät och Oscar satt i stolen bredvid mig och håller hårt om min hand. Polisen satt framför oss i stolen tvärs över bordet med en kaffe kopp bredvid hans bunt av papper " så då vill jag höra historien från början " säger han och stirrar in oss i ögonen.

" jag har redan berättat för er, varför vill ni höra den igen " säger jag upprört. Oscar lugnar snabbt ner mig med att dra sin tumme över min hand. " lugn jag vill bara försöka att få md alla detaljer " säger han och tar en sipp ur sin kaffekopp. " som jag sa, vi vaknade upp och såg att Nina saknades ur sängen. Vi vet inte vad som hände med henne sedan " säger Oscar och tittar argt på poliskonstapeln.
" ta de lugnt, jag gör faktiskt bara mitt jobb " säger polis mannen och tar upp sin kaffe kopp och vandrar ut ur rummet och lämnar oss ensamma.

Direkt när han stänger dörren så vände tjat mig mot Oscar. Han ser oroligt på mig " jag visste inget om Alicia ... Jag lovar " jag ler mot honom " jag tror dig men jag fattar inte varför hon gjorde de, särskilt inte varför otto är inblandad i de hela " Oscar vänder sitt huvud och tittar på Nina som satir sig på golvet med sin målarbok, ett stort leende spricker upp bakom hennes läppar.
Oscar lägger sina armar om mig och ger mig en snabb kyss " Vad som en händer, så kommer jag alltid älska dig " säger han och kysser mig ennu en gång.

Nästa dag

Vi fick stanna rätt så sent i går kväll. Både jag och Oscar blev förhörda, dom separerade direkt på oss och ställde frågor till var och en.
Jag kunde inte sova den kvällen, tanken av att Otto var inblandad i de hela gav mig en otäck känsla av att detta inte kommer sluta bra.
Han är anledningen till att jag fick Nina men jag skulle aldrig kunna önska mig ett liv utan Nina, fast bara inte att Otto var hennes pappa.

Jag vänder mig i sängen och slänger blicken på Oscar, han ler med ett trött leende " godmorgon, sovit bra ? " säger han ned en följande gäspning. " nä inte särskilt .. " besvarar jag honom och han vänder sig om och tittar in i mina ögon.
Han närmar sig med sin hand och lägger den under min haka, han höjer mitt huvud så jag kan se rakt in i hans ögon. Han log vacker åt mig å de fick mig att rodna. Precis lika mycket som jag brukade göra när vi träffades.

" Louise ! Allt kommer ordna sig. Jag lovar " säger han utan att slita blicken från mig.
Jag ler med ett stelt leende " jag hoppas de ... ".

Mitt på dan
Idag skulle killarna komma över och då menar jag Felix, Oscar a.k.a Ogge och självklart Omar.
Jag satt inne i mitt rum och började göra mig i ordning för att dom skulle komma, dom hade varit i studion och repat så Oscar hade följt med dom och skulle nog komma hit när som helst.

Jag sätter upp mitt hår i en Messy bun som jag alltid brukar ha de i när jag är hemma och börjar vandra bort till garderoben. Snabbt öppnar jag den på vid gavel. Jag slänger blicken på mina jeans men suckar och tar ett par svarta mjukis byxor istället, jag drar på mig byxorna snabbt och smidigt. Fast när jag väll ska välja en tröja dras min blick från garderoben ner på min mage som var som en liten uppsvälld boll. Jag stänger garderobsdörren och vandrar bort till Byron där Oscar förvarade sina kläder.
Jag drar snabbt upp en av hans tröjor och drar på mig den.

" LOUISE !! älskling är du hemma ? " höra jag Oscars röst från hallen. Jag börjar snabbt vandra ut till hallen och jag ler stort när jag ser hur Felix, Ogge och Omar står bakom Oscar. Felix hade Nina i famnen och hon log stort mot honom.

Jag kliver fram till Oscar och vi kysser varandra snabb, jag vänder mig mot killarna. Snabbt får jag deras blickar på mig och dom slänger sig på mig. " LOUISE ! " skriker dom i mun på varandra. Jag ler mot dom men försöker att smita utbud deras grepp.
" sandy G is in the house!! " skriker Felix och rusar in i vardagsrummet och dom andra kommer snabbt efter.
Ibland beter dom sig verkligen som dom fortfarande var tonåringar eller mindre ...

Jag plockar upp Nina och vandrar in till vardagsrummet, där låg killarna på golvet och brottades. Ogge tryckte ner Felix och Omar satt på Ogges rygg och Oscar låg på golvet med Felix på honom xD
" Ajjj MIN ARM !!! FELIX FLYTTA DIG !! " halv skrattar/skriker Oscar. Felix bara fortsätter att trycka ner honom och Ogge slänger sig över dom. " Nooo Oscar !!! NoOoOoO !!!! " säger Omar och försöker att dra dra bort Felix från honom men Felix har klämt sig fast vid Oscars arm.

Jag ler stort mot dom och Nina gap skrattar ( av nån anledning, har jag märkt att barn skrattar om man själv eller nån annan slår sig, jag vet inte varför men dom bara gör de !?)

Plötsligt drar Omar ner mig i högen och Nina bara fortsätter att skratta. Jag släpper ner Nina på golvet innan jag faller ner och jag hör hur fortsätter att gap skratta. Först blev jag bara överraskad men nu så började jag få panik, jag tänkte på hur jag inte vill få en smäll på magen. Så jag började klänga och streta i mot. Jag måste komma loss. Oscar märker snabbt att jag kände mig obekväm och han tog tag i min arm och krälade sig ut ur högen och drog med mig, han la sina armar om mig drog bort mig från högen.
" KILLAR !! lyssna ... " säger Oscar bestämt och titta ner på dom.

Dom stannar upp och tittar upp på honom med stora ögon. " De är så att ... " han stannar upp och tittar på mig, jag nickar och känner hur mitt hjärta börjar slå fortare. " ... De är så att ...... Louise är med barn ! Jag ska bli pappa " säger han och Skinner upp.
Killarna tittar förbryllat och vänder sig mot mig.

" är de sant ? " frågar Omar och stirrar förbryllat på mig.
" de är sant. Oscar ska faktiskt bli pappa " Felix flyger plötsligt upp från golvet och skakar på huvet " Hur fan tänkte ni !" Gapar han.
Jag tittar chockat på honom, han ser helt förbryllad ut.

" Felix !! Kom vi får prata ensamma " säger Oscar och drar ut Felix i hallen. Plötsligt hör vi en smäll och att dörren stängs.
Vi vänder oss om och de är inte Oscar som vandrar in igen utom Felix som står med ett stort märke i ansiktet.

Tack för att ni läser // mvh asivol2001