styvpappa

Det som inte fick hända

* omars perspektiv *
Det hade gått flera veckor sedan vi hade sätt Oscar och Louise.
Fansen hade bara blivit argare när vi försökt förklara, dom skrek att det är bäst att Louise håller tassarna borta från oss " annars " hade dom sagt.
Det låter roligt men när vi hörde hur dom sa det verkade vara allvarligt nästan som man fick kalla kårar. Felix, Ogge och jag hade fått flytta till en lägenhet i närheten av Göteborg, jag hade aldrig kunnat tänka mig att det skulle bli så här.

Jag reser mig upp från sängen och rufsar till mitt hår, jag känner hur håret spretar ut åt alla håll. " fan !! " säger jag med en kort suck som kommer efter.
Jag ställer mig upp vid säng kanten och sträcker mina armar högt upp i luften, det knacks till i min kropp och dom stela musklerna slappnar av.
" Omar !! " hör jag Felix skrika utifrån.
" vad " säger jag trött och börjar gå mot dörren, golvet knarrar när jag sätter fötterna i golvet. Jag öppnar dörren och Felix står påklädd och fixad utanför " OMAR VI ÄR FUCKING SENA " jag himlar med ögonen " till vadå ? ".
Felix puttar mig lätt och stormar in i mitt rum, han rotar fram en hög med kläder och slänger på min säng. " vi ska ju träffa Oscar och Louise idag " säger Felix och pekar på kläderna " ta på dig så vi kan åka !" Felix stormar ut igen och jag sätter full fart med att ta på mig.

* Ogges perspektiv *
Jag sitter i bilen nedanför lägenheten och väntade på Felix och Omar.
Det hade gått 20 minuter sedan dom skulle vara här. Jag plockar upp mobilen och börjar skriva till Felix.

Felix: f och Ogge: O
O" kommer ni ner snart 😑
F" vi kommer så fort Omar är klar 😓😩
O" alltså om hundra år då !? 😅😦
Jag lägger tillbaks mobilen i fickan och lutar mig bak i sättet.
Min blick sluts och jag somnar lätt.

*Louises perspektiv *
Jag öppnar ögonen och tittar mig omkring i rummet, Oscar ligger tätt bredvid mig med hans armar om mina höfter. Jag ler för mig själv och plockar sakta bort hans armar från mig. Han vaknar inte utom börjar snarka högt och vrider på sig.
Jag smyger ut ur rummet och bort till Ninas sovrum. Dörren stor på vid gavel och jag känner hur luften skyller ner hallen jag går i. " det var konstigt" säger jag tyst för mig själv och fortsätter in i Ninas rum. Fönstret står på vid gavel och gardinerna blåser lätt. Jag stänger fönstret och hinner inte äns märka att dörren bakom mig stängs kraftigt. Det ända jag hör är en smäll och jag hoppar till. Jag vänder mig sakta om och tittar mot dörren " vinddrag säkert " jag lutar mig mot Ninas säng, men jag inser snabbt att Nina inte ligger i sin säng. " OSCAR !!! " är det ända jag får ut mig, mina ben skakar och knäna börjar svikta.

* Oscars perspektiv *
Jag vaknar snabbt upp av en smäll, mina ögon spärras upp och jag hoppar snabbt upp ur sängen. Jag drar åt mig en tröja snabbt och försöker få på mig den samtidigt som jag rusar ut ur rummet. " OSCAR " skriker Louise högt precis som i en skräck film hör man det isande skriket. Det kom från Ninas rum jag springer snabbt bort till dörren och slänger upp den. Men det värsta upptäcker jag Nina saknas ur sängen.
" Oscar hon ... Hon är borta " snyftar Louise högt.
" men hon kanske bara gömmer sig nån stans i huset "
Jag hjälper Louise upp från golvet och vi båda börjar leta runt i huset.
Men inga spår efter Nina hon var helt spårlöst borta " det är någon som har tagit henne OSCAAR !!" Skriker Louise när vi träffas i vardagsrummet. Jag lägger armarna om henne och försöker lungan henne. " det vet vi inte Louise "
Hon puttar bort mig "SÅ KLART VET VI DET! SKULLE HON RYMMT ELLER !!" Louise faller till marken och tårarna bara rinner och rinner.
" jag ringer polisen " säger jag bestämt och går bort till köket. Jag tar upp mobilen och slår in numret,

" du har ringt 112, var är händelsen ?? "

" en flicka är försvunnen, vi tror nån tagit henne "

Säger jag lågt, men höjer rösten så att Louise ska höra.
" är du förälder till flickan ??"

Jag tvekar lite innan jag svara ... " jag är hennes styvpappa"

Kvinnan i luren harklar sig, " finns det nån adress jag kan skicka polis till "

" törnvalls gatan 227 " säger jag tydligt " skicka polis snabbt"
Säger jag snabbt innan jag hör att hon lägger på.

När det plötsligt plingar på dörren " är dom redan här" säger Louise från vardagsrummet. Jag öppnar dörren men det var inte polisen utom killarna som stod och vinkade vid dörröppningen.
Jag suckar " killar det har hänt nått "
Felix kliver in genom dörren och kikar in i vardagsrummet, " varför gråter Louise " viskar Felix och tittar förvånat på mig.
" Nina är försvunnen " jag biter mig i läppen, jag känner hur mina tårar börjar Rinna längst kinderna.
Jag brukade inte gråta men nu hade jag inget val min flickväns barn är försvunnen.