24 - fyra år senare

283 17 0
                                    

Fyra år senare, Louise's perspektiv

Kläderna var vikta i en prydlig hög på sängkanten, förberedda för att bäras nästa dag. Ett par enkla jeans med en svart vit skjorta. Jag vandrar bort till nattduksbordet och sneglar ner på alla inramande foton på min familj. Jag fastnar på bilden med Nina som håller om sin lillebror. Jag ler och sätter mig på sängkanten med bilden i handen. Tänka sig att de skulle bli så komplicerat, att ett ända litet misstag skulle leda till en sådan lycka som jag upplever idag. Jag vet att jag fick göra många uppoffringar men jag gjorde de som var bäst för barnen men jag saknar honom klart jag gör.

" mamma ? " hör jag hur Nina säger från dörren, jag vänder mig om och ser hur hon gnuggar sig i ögonen. " jag kan inte sova, får jag sova hör inne ? " jag nickar och klappar lite på sängen för att visa att hon kunde komma och sätta sig. Hon log och klättrade snabbt upp i sängen och la sig på den tomma platsen. Hon drog täcket över sig och la sig till rätta. " detta är fjärde natten du inte kan sova, är det nått som oroar dig ? " säger jag och tittar oroligt på henne. Hon tystnar och bara stirrar på mig. När man väll är förälder så vet man när de är nått fel och detta var verkligen ett sådant tillfälle. " du vet att du alltid kan komma och prata med din mamma " hon lyser upp och sätter sig upp i sängen. " vad hände med Oscar ? " säger hon och tittar på mig men en undrande blick.
" Oscar och jag hade olika sätt att se saker på och vi kom inte överens om saker längre, så vi bestämde att vi borde träffa andra människor " de gjorde ont att ljuga för sitt eget barn men Nina hade inte förstått hur svårt vi hade de.

Hon nickar långsamt " sov nu " säger jag och kysser henne på kinden och vandrar ut ur sovrummet och ut på balkongen. Om jag bara kunde berätta vad som hände vad som verkligen fick oss att göra slut men då hade hon bara blivit förvirrad. Jag sätter mig på den ensamma stolen och tittar upp mot himlen som var full av stjärnor. De kändes annorlunda att tänka på Oscar, de fanns så mycket mer bakom det som graviditeten, arresteringen av Alicia och Otto. Hur allt bara rasade samman. Jag minns de som de var igår när jag fick ett samtal av en polis på stationen att dom hade arresterat Otto, hur dom hade sökt upp honom, hur dom berättade att han hade blivit lite av beroende av mig som en stalker. Han hade sökt upp Oscars ex som så klart gick med på vad som helst för att få tillbaks honom.
De var värst i början men efter tiden så kände jag mig trygg igen.

Jag hör plötsligt hur nån kliver in genom ytterdörren, jag reser mig snabbt upp och vandrar bort till hallen där Felix står i sin kostym, han ler och vandrar fram och kysser mig snabbt på läpparna.

Tusen tack att ni läser !! Nästa kapitel kommer om några dagar, påminnelse bara
Om ni stör er stav fel borde ni inte läsa detta 😑

styvpappaDonde viven las historias. Descúbrelo ahora