The music store

Tre

Killen som jag hade upptäckt sitta bakom en disk ställde sig upp. Han fixade till sin tröja en aning och log ett glatt leende mot oss medan vi traskade på bort mot den avdelningen där vi kunde tänka oss att just vår sorts musik fanns. Omar som var galen i att ha en väluppdaterad instagram bad mig ställa mig vid en hyllorna med olika skivomslag med ryggen vänd mot honom. Kameraljud lät från hans telefon och som trott så fotograferade han mig. Det kändes dock lite pinsamt då den där killen som ägde hela musikbutiken inspekterade oss väldigt noga vad jag märkte i alla fall. Varje gång jag tittade bak på honom så stod han med ögonen vidgade och tittade på oss.

"Felix sluta stirra!" väste Omar och slog till mig löst på armen. Jag lade snabbt min hand mot tyget på tröjan där han hade slagit och tittade bekymrat på honom. Jag kunde inte hjälpa det för det var som att jag automatiskt drogs mot honom. Jag ville se honom.

"Ja-", började jag men när jag kände en hand läggas på min axel så avbröt jag mig själv för att istället vända mig om.

"Behöver ni hjälp med något? Eller är det något ni undrar över?" Killen med de gudomligt vackra ögonen tittade på mig och sedan på Omar. Hans röst var så mjuk och len på något sätt och fick håret i min nacke att resa sig samt huden på mina armar att knottras. Tur som det var så skymdes min hud av min tröja - därför upptäckte ingen min reaktion av hans lilla beröring vid mig och hans röst. För att vara ärlig förstod jag inte hur han kunde ha den påverkan på mig, det var ju inte direkt så att jag kände den här killen.

"Vi klarar oss nog", svarade Omar enkelt och gav killen som enligt sin namnbricka hette Oscar en väldigt dryg blick. Jag gav Omar en menande blick och precis när killen skulle vända sig om för att gå iväg så stopapde jag honom.

"Min vän skämtade bara, vi skulle behöva hjälp med att välja ut vad vi ska köpa för skiva", skyndade jag mig att säga och jag kom på mig sedan låta väldigt bortkommen. Killen flinade till och log nöjt - precis som att det var det han ville höra.

"Vad är det ni söker efter, vilken genre?" frågade han och lutade sig mot ett av skivställen och korsade armarna över bröstet. Den vita väldigt tighta tröjan som skymde hans muskulösa kropp skrynklade till sig precis där han korsade sina armar och han grymtade till lite ogillande åt det, då han precis hade fixat till den.

"Vi lyssnar på allt, vi vill dock inte ha något som är alldeles för nytt - gärna något lite äldre", sa jag. Omar som inte alls verkade intresserad av det här plockade fram sin telefon och tittade ogillat på mig.

"Felix, vi skulle ju ha-", började han.

"Nej Omar låt honom bestämma åt oss nu", avbröt jag honom innan han hade hunnit säga klart sin mening. Irriterat mumlade han något för sig själv innan han försvann in i tanken på sin mobil igen - som alltid när han blev sur. Killen som jobbade här såg ut att roas lite av vår lilla diskussion och ett litet leende prydde hans rosaröda läppar. Den väldigt vita tandraden kunde man ana i hans leende. Av det lilla jag hann se av hans tänder var att de var aningen snea men det gjorde honom som karaktär.

"Jag har ju ingen aning om vad ni lyssnar på eller har lyssnat på men jag skulle föreslå att testa lyssna på the smiths, har ni lyssnat på äldre musik från åttio och nittiotalet så borde ni nog i alla fall ha hört namnet. Har ni inte hört talats om det bandet kanske ni vet vem sångaren Morrissey är som på senare år har gått som soloartist", sa Oscar killen och började rota runt bland de stora fyrkantiga skivfodralen i någon slags hårdare papper. Kort senare lyfte han upp rätt skivfodral och räckte över det till mig. När jag lite tafatt skulle ta emot fodralet med skivan inuti så råkade killens fingrar röra mina och jag ryckte nästan genast till av den plötsliga beröringen.

"Den tar vi!" besvarade jag och tittade gillande på skivan. Omar såg däremot mindre glad ut men det var en annan sak.

"Är det något mer ni vill ha eller önskar?" undrade killen artigt. Jag skakade på huvudet och Omar gav själv inte ens ett tecken på att han ens hörde vad han hade sagt. Han följde istället bara med oss bortåt i butiken där vi skulle betala för oss och sedan gå mot bussen igen.

Medan vi gick mellan de olika ställen med skivor av olika slag så frågade killen mig en del frågor. Han verkade på något sätt lyssna och ta in vartenda litet ord jag sade. Det var som att han var intresserad av mig och vem jag var, vilket ingen någonsin tidigare hade gjort. Eller inte på det sättet som han gjorde i alla fall.