The music store

Åtta

Efter att ha legat vaken i sängen med världens huvudvärk och svullna bihålor med min telefon i flera timmar så bestämde jag mig för att ta tag i mitt liv och även fast jag var sjuk gå och handla något att äta. Det gick inte för mig att bara ligga hemma en hel dag och inte göra något, jag behövde aktivitet. Att handla något att äta var egentligen en ganska stor utflykt och jag visste att om antingen Jill eller pappa skulle komma på mig skulle de bli arga. Jag, precis som många andra fick nämligen inte lämna huset då jag var sjuk. För var jag så pigg att jag kunde gå ut och göra saker så kunde jag lika gärna vara i skolan.

Men vad jag trodde så hade de släppt lite på tyglarna när det gällde sådant. Jag hade inte alls mycket kvar i skolan och hade faktiskt en egen vilja också. Därför fick jag stå för mina egna konsekvenser om jag gjorde något. Sedan så var det knappt värt att vara i skolan de sista veckorna eftersom att vi endast jobbade på egenhand. Allt vi gjorde var i princip att repetera hela treans grejer inför slutproven.

Tröttsamt tog jag mig upp ur sängen igen och gick mot skrivbordsstolen där gårdagens kläder hängde. Ganska genast drog jag på mig dem för att sedan placera en keps bakochfram på mitt huvud. Idag var den första dagen på länge som jag inte alls brydde mig om mitt utseende som jag annars brukade göra väldigt mycket. Jag såg alltid annars till så att jag i alla fall var fräsch och klädde mig väl. Idag var det dock en helt annan sak då jag var sjuk och skyllde på det istället.

När jag hade klätt på mig mina kläder, tagit en frukt, plockat fram min plånbok och sist men inte minst tagit på mig min extremt fula gröna regnjacka så skyndade jag mig ut ur lägenheten. Jag låste igen dörren och gick med långsamma steg mot hissen i det alltför tomma trapphuset som ekade för varje steg jag tog. När jag kom fram till hissen klickade jag på knappen som blev röd i kanterna och dörren öppnades upp genast eftersom hissen redan stod på det våningsplanet jag bodde på. Tröttsamt klev jag in och tryckte på den gröna "bv" knappen som menade på "bottenvåning".

I hissen ner stod jag för mig själv och visslade en melodi som jag sedan började nynna på efter en stund. Det var någon Håkan Hellström låt från något år bakåt i tiden som hade satt sig i mitt huvud och som vägrade att fly mitt huvud. Inte för att det egentligen spelade mig någon större roll om den var fast i mitt huvud eller inte.

Ute regnade det och jag drog upp kapuschongen på jackan över kepsen jag dolde mitt alltför rufsiga och fettiga hår under. Med Håkan Hellström låten spelandes i mitt huvud av sig själv så gick jag längs gatorna i det regniga Stockholm mot närmsta butik. Det var skönt att andas luften utomhus och bara det fick mig att känna mig friskare än vad jag var. Dock rann fortfarande näsan, bihålorna var igentäppta och halsen sved.

Inne i butiken som låg en bit från där jag bodde så gick jag först mot frukten med den röda dragkorgen bakom mig. Där plockade jag åt mig bananer, apelsiner och kiwi som jag sedan hade tänkt göra någon slags smoothie av när jag kom hem. Efter det gick jag vidare bort mot mejeriet för att plocka åt mig en liter mjök eftersom det var slut hemma och jag verkligen var sugen på just det. Medan jag gick så var jag helt inne i mina egna tankar att min korg som jag drog efter mig råkade få en person att nästan snubbla in i en av hyllorna då jag hade dragit den precis framför fötterna på personen.

"Oj ursäkta!" sa jag med min rossliga förkylningsröst och tittade på personen som var i ungefär samma längd som mig och väldigt muskligt byggd. Personen drog ner luvan på den blöta hoodien han var klädd i och när jag såg vem det var höll jag på att tappa andan.

Killen som hade lyft av sig sin luva tittade på mig med en intensiv blick och jag kunde se hur han studerade mig från topp till tå. Det fick mig genast att dra små svordomar för mig själv om att jag inte hade valt att klä mig lite bättre eller i alla fall tagit en dusch. Killen som stirrade intensivt på mig var samma kille som jobbade i musikaffären och som hade traskat förbi på min innergård under gårdagen. Han som var en av anledningarna till varför jag blev förkyld och han som var en av anledningarna till varför jag gick och handlade den här dagen utan mina föräldrars råd.

"Det är okej", flinade han till när han upptäckte mig stirra med en alltför gillande blick. Det var dock inte enkelt att undvika, han var nästan lite för bra för att vara sann.