The music store

Ett

"Alltså den här låten är sååååååå bra", tjöt Omar och drog ut på å:et i så när vi satt inne på mitt rum och spelade gamla Depeche mode låtar från sena åttiotalet. Vi hade alltid varit lite annorlunda av oss när det gällde vår musiksmak och därför föll inte riktigt den nya musiken i smak för oss. Vi var inte så värst mycket för house och nymodig pop från tvåtusentalet, det var mer gammal synthpop, gammal pop, poppunk och indie som gällde för oss. Andra stilar funkade också men det var väldigt sällan vi fick för oss att riktigt lyssna på dem.

"Fast ärligt tycker jag att Spotify förstör kvalitén, halva grejen med det här är ju att man ska lyssna på riktigt", svarade jag dröjande och genast bildades en rynka i Omars panna precis som att han inte förstod vad jag menade.

"Vad menar du med det Felix?" undrade han väldigt fundersamt. Jag skrockade till och skakade lite lätt på huvudet åt min vän som inte alltid riktigt var med i matchen. Omar var en sådan person som aldrig riktigt förstod vad som föregick utan var lite efter i det mesta som hände. Dock var det charmen med honom kunde man säga. Jag klappade på hans axel och skrattade till.

"Men du vet på en riktig grammofon eller skivspelare, med vinylskiva - inte online på spotify. Ljudet, stämningen, känslan, allt är annorlunda när man lyssnar på en sådan", log jag och började tänka efter var min pappa hade lagt vår. Vi hade nämligen i farmors dödsbo fått hennes gamla vinylspelare som pappa hade haft när han var liten. För något år sedan när hon hade gått bort så hade vi haft den i lägenheten där vi bodde men sedan förändrades tiderna. Pappa flyttade ihop med en ny tjej och hon ville ha det stilrent hemma hos oss med vita väggar, vitt tak, parkettgolv och ljusa prylar. Allt gammalt som vi hade haft i vår lägenhet som innan hade varit ganska retro hade blåsts ut med en vind och ersatts med fina vita möbler.

"En sån har min mamma på vinden tror jag!" sa Omar med ett litet leende.

"Vi hade en sådan innan pappa flyttade ihop med maran till låtsasmamma jag har", suckade jag och började fundera ännu lite mer. Pappa skulle aldrig få för sig att slänga något som var farmors, därför kunde jag tänka mig att den låg nere i förrådet i källaren, men jag var inte helt säker. Min hemska låtsasmamma, även kallad Jill kunde lika gärna ha slängt den utan pappas medvetande.

"Har ni slängt den eller?" frågade han.

"Jag har ingen aning men vi kan ju alltid kolla efter i källaren, där skulle jag kunna tänka mig att den är", svarade jag och slog igen locket på datorn. Direkt när locket lades igen så slutade musiken spelas eftersom musiken hade streamats från datorn och inte från ett kasettband eller cd-skiva i min vanliga bandspelare som jag hade bönat och bett om att få ha kvar. Jill tyckte att det var småbarnsfasoner av mig som inte ville ha ett docksystem till min mobil där jag kunde spela musik istället för en bandspelare men jag föredrog som sagt inte att streama musik - även fast det var så det såg ut i dagens samhälle. Man kunde kanske lite säga att jag var född på helt fel årtal för all den nya tekniken, förutom sociala medier var inte riktigt min grej.

"Tror du att den är där då?" undrade Omar.

"Vi kan kolla efter, kom!" sa jag enkelt och traskade ut ur mitt rum i den relativt stora lägenheten som jag var uppvuxen i. Här hade jag i alla tider bott tillsammans med hela min lyckliga familj, mamma, pappa och min storasyster. Dessvärre dog min mamma för fem år sedan och efter det har inget varit sig likt. Pappa har inte varit den gladaste, därför har han försökt intala sig själv att den här Jill var och är något för honom - även fast hon inte är det. Min syster gick in i någon deppig period men den gick över när hon fann sin kärlek och flyttade ut. Själv tappade jag mig själv lite när mamma försvann bort, dog. Jag började tvivla på alltmöjligt och även på min sexuella läggning.

"Pappa vart är nyckeln till förrådet?" frågade jag när jag kom ut i vardagsrummet där pappa satt med min lillebror i knäet. Eller ja, han var inte helt min bror utan snarare halvt. Jill hade fått honom tillsammans med pappa ganska direkt efter de träffades och hon var nu igen gravid.

"I skåpet i hallen, vad ska du göra där?" svarade han och slutade sin mening med en fråga.

"Jag och Omar ska kolla på en sak bara", sa jag med en axelryckning och gick från vardagsrummet mot hallen. Omar hade redan gått dit och tagit på sig sina skor, någon jacka behövde man inte då vi inte skulle gå ut utanför huset. Senast jag hade varit i förrådet i källaren hade det dock varit iskallt men vi skulle inte vara där så värst länge.

"Glöm inte bort att låsa dörren efter er när ni går därifrån, jag vill inte att något där ska bli stulet", ropade pappa och i bakgrunden hördes introt på svampbob fyrkant.

"Nejdå!", ropade jag tillbaka och trampade ner mina fötter i mina skor. Precis innan vi skulle gå ut genom dörren tog jag en sista titt i hallspegeln och speglade mig. Min svarta mössa som nästan alltid klädde mitt huvud satt som en smäck, den svarta sweathern med tryck i vitt över armarna matchades väldigt bra ihop med mina tighta jeans med ett hål på knäna och till det hade jag dragit det säkra kortet med vans, även dem var svarta. Min klädstil var väl ganska trist, inte så mycket färger men jag diggade den ändå på något sätt. Det var skönt att klä sig helt i svart, det kunde inte gå fel liksom.

"Kom nu Felix." Omars figur dök upp i den avlånga spegeln som hängde på väggen och kort senare tog han tag om min arm och drog med mig ut genom den vita dörren. När vi var ute ur lägenheten slog han igen dörren med en hård smäll och fortsatte att dra med mig mot hissen som skulle ta oss från sjunde våningen där jag bodde till källaren, som låg en våning under bilgaraget.

Hela hissresan ner från den sjunde våningen så stod vi tysta men det var ganska skönt på något sätt. Vi två kände varandra såpass bra att det inte var konstigt att bara sitta på en stol och inte säga något till varandra på flera timmar. Det blev liksom aldrig stelt mellan oss två och det var skönt. Jag älskade att vara i Omars sällskap för han gjorde mig alltid glad - sedan var han på vissa sätt min raka motsats men det var nästan bara ännu roligare.

"Hitåt tror jag att vi ska", sa jag lite fundersamt samtidigt som jag kliade mig i pannan med mina fingrar, vars naglar var helt nedbitna. Jag hade en tendens till att alltid bita på naglarna när jag inte hade något annat för mig vilket störde mig så otroligt. Att styra över det gick dock inte.

"Är du säker? Du sa nämligen precis samma sak de tre gångerna innan", flinade Omar.

"Jag är säker nu, helt säker jag lovar dig", muttrade jag lite irriterat och skyndade mig ner i gången med honom efter mig. När vi hade kommit en bit ner i gången hittade jag förrådet dit nyckeln jag hade i min hand passade och vårt efternamn stod på dörren. Lyckligt över att vi hade hittat rätt vred jag om nyckeln i låsvredet och lyfte bort hänglåset för att sedan öppna upp dörren in.

"Nu gäller det bara att hitta den", sa jag och började rota runt bland grejerna där inne.

"Är det inte den här?" frågade han och pekade på en brun, ganska stor apparat. Jag nickade glatt och gick fram till honom för att kontrollera att det var rätt sak.

"Precis det är den men nu behöver vi bara några bra skivor att spela i den", svarade jag och rynkade pannan. Jag hade nästan glömt att man var tvungen att ha något att spela också. Det var ju det som var halva, eller rättare sagt hela grejen med att hämta in grammofonspelaren.

"Men jag vet ett ställe vi kan gå till, det ligger en fin musikaffär på vägen från vår skola. Vi var inne där någon gång du minns? Det var en kille i typ vår ålder som jobbade där inne. Om du vill kan vi gå dit antingen i kväll eller i morgon efter skolan och kolla på skivorna där för att sedan kanske köpa oss någon", gav Omar som förslag. Jag nickade och log. Det här skulle bli jätte bra.