The music store

Tretton

Oscar Enestad. Oscar Enestad. Oscar Enestad. Namnet satt nu fast i mitt huvud eller det hade gjort det enda sedan jag hörde det första gången. Jag hade i alla tider haft väldiga problem med att minnas olika namn och det spelade egentligen ingen roll hur länge jag hade känt personen - namnet satte sig aldrig i mitt huvud. Men Oscars namn var annorlunda. Det satte sig direkt och det skrämde mig nästan. Allt som hade med honom att göra skrämde mig så jävla mycket. Mina känslor för honom skrämde mig.

Frustrerat drog jag handen genom mitt hår för att lägga det på plats samtidigt som jag tittade mig i spegeln med någon tumblr text inne på den nedklottrade skoltoaletten. Någon som gick i min skola hade försökt vara lite för tumblr och därför skrivit på spegeln "just assume you look like shit" med en spritpenna vilket jag bara tyckte var hur löjligt som helst. Liksom det var en skoltoalett - inte ett ställe där man skulle förmedla någon onödig tumblrtext.

När jag hade dragit min hand väldigt hårt genom håret så tittade jag ner på mina kläder som idag bestod av en nästan söndernött grå Beatles tröja, mörkblåa jeans med nötningar och svarta converse som även dem var nära på att gå sönder. Jag brydde mig dock inte så värst mycket om att mina kläder var halvt trasiga - det såg snyggt ut och det var det enda som jag brydde mig om.

"Felix hur länge ska du vara där inne egentligen?" Omar bankade otåligt på dörren och jag suckade tyst för mig själv. Han var alltid så stressad av sig. Jag låste upp dörren och gick ut ganska obrytt utan att riktigt titta på Ogge och Omar som stod utanför med deras telefoner i händerna.

"Kommer ni eller?" frågade jag när de inte hade verkat märkt att jag hade kommit ut från toaletten och nu redan var på en god väg mot lunchrestaurangen. Omar stoppade ner sin telefon i bakfickan på sina byxor och skyndade sig efter mig medan Ogge gick med blicken nere i sin telefon hela vägen till matsalen. När vi kom dit behövde han dock lägga undan den då det inte gick att balansera på en bricka och på en mobiltelefon samtidigt.

"Ogge känner du någon Oscar Enestad?" frågade jag när vi stod i matkön.

"Känner igen namnet, hurså?" undrade han fundersamt samtidigt som han lastade upp mat på sin tallrik. Jag ryckte bara på axlarna och tog sedan över sleven som han hade använt för att hälla upp köttfärssåsen på sin tallrik.

"Nä jag bara undrade", svarade jag enkelt.

"Jag tror att det var en kille som gick i min dansgrupp som hette Oscar men jag är inte säker. Han dansade inte alls länge med mig utan gick bara en termin därför hann vi aldrig komma varandra så värst nära", sa han när vi gick med våra brickor mot grönsakerna. Ogge lastade upp ett berg med grönsaker bland maten och jag följde bara hans exempel då jag var riktigt hungrig.

"När jag tänker efter gick den där killen inte bara i min dansgrupp utan även på den här skolan när jag gick i ettan. När jag valde att byta linje och gå om ettan hoppade han dock av", ångrade han sig och gick bort mot det bordet vi alltid brukade sitta vid. Omar som inte alls var något fan av att grönsaker hade redan slagit sig ner vid bordet och satt där sur samtidigt som han petade i maten.

"Om jag får fråga, hur vet du ens vem Oscar Enestad är?" frågade Ogge och slog sig ner vid det runda bordet.

"Äh det va-"

"Felix är kär i killen och kan inte släppa honom. Det är den där konstiga killen från musikaffären som han jämt och ständigt ska gå och kolla på efter skolan precis som om han vore ett monument eller något", avbröt Omar mig med och gav mig en dryg blick.

"Men för sista gången jag är inte kär i honom", morrade jag irriterat.

"Felix det syns på dig att du är kär i honom, jag är din bästa vän, jag ser sådant. Varje gång du pratar om honom tindrar dina ögon på något speciellt sätt, de tindrade inte ens så när du var halvt tillsammans Bianca", sa han bestämt och rullade med ögonen.

"Men jag känner inte killen, då kan jag inte vara kär i honom smartskaft."