The music store

Tjugotre

"Förresten vart försvann du i helgen Felix?" undrade Omar när vi hade slagit oss ner vid lunchbordet i skolans lunchrestaurang. Vi hade inte hunnit snacka så värst mycket innan lunchen då jag hade kommit tre timmar sent till skolan och missat två lektioner för att jag hade somnat hemma hos Oscar under gårdagen. Jag förstod egentligen inte vad han såg i mig och varför han lät mig stanna men han hade bett mig och jag kunde helt enkelt inte bara säga nej.

"Jag stack, sådana där fester är inte min grej", svarade jag och försökte undanhålla hela sanningen. För det var faktiskt delvis sanning. Jag stack ju därifrån och sådana där hemmafester med packade tonåringar under femton var inte heller min grej. Jag plockade bara bort den där lilla detaljen att jag stack hem till Oscar.

"Var stack du?" frågade Ogge som satt och åt av de små morotsstavarna som låg i en bunt på hans tallrik. Kolsoppan vi fick till lunch var inte hans grej, därför hade han valt att enbart käka morötter och hårdbröd.

"Hem till Oscar."

"Eh, hem till mig", svarade jag osäkert.

"Felix sluta ljug, jag känner dig för bra för att gå på dina lögner. För det första brukar du inte vara sådär osäker på var du drog och för det andra så snackade jag med din pappa och han sa att du sov borta hos någon av dina vänner", sa Omar lite smått bestämt. Tyst suckade jag till. Pappa skulle alltid ställa till det för mig. Han ville till och med att jag skulle dra med mig Oscar hem och visa upp honom för hela familjen. Inte för att jag hade sagt att han var min pojkvän eller något utan för att pappa ville att jag skulle visa upp min nya vän. För vänner hade jag inte så gott om. Eller, det var klart att jag hade folk jag socialiserade mig med - som inte var Omar eller Ogge men de kallade jag inte för mina vänner utan snarare för människor jag kommunicerade med ibland, då och då.

"Vi vet att du var hemma hos Oscar." Ogge blinkade med ena ögat mot mig och log ett flirtigt leende.

"Va?" gav jag ifrån mig.

"Ja Felix, vi vet att du och Oscar var med varandra och vad exakt ni gjorde vill vi inte ens tänka på", sa Omar med en äcklad min. Jag ruskade på hela kroppen och skådade mina två vänner som satt på pinnstolarna inne i matsalen.

"Jaja, jag var väl där", mumlade jag förargat.

"Skäms inte, vi vet att du gillar honom och vi stöttar dig i det. Du behöver inte låtsas som ingenting Felix", sa Ogge och lade sin hand på mitt knä. Omar log och nickade instämmande.

"Jag håller med Ogge där. Vi stöttar dig och vi tycker att det är fint att du faktiskt kan kommunicera med den där killen som du gillar", fyllde Omar i.

"Men nu är det såhär att det inte är något mellan mig och Oscar. Jag vet inte ens om jag gillar honom, det känns bara spännande att testa sina gränser och se vad som döljer sig bakom hans fasad", svarade jag. Skulle grabbarna fråga mig om jag ville utveckla något med honom så visste jag inte riktigt vad jag skulle svara. Klart jag ville men ändå inte. Det kändes så långt bort.

"Nej nej men vänta bara", skrattade Omar till. "För Felix, man ser på dig att du älskar den där killen. Dina ögon glittrar varje gång du hör någon säga hans namn eller när du tänker på honom. Du är alldeles nerkärad i honom."

"Älska är väl att ta i", svarade jag osäkert.

"Men du gillar honom, tro mig." Omar var fast bestämd vid att jag älskade Oscar och det kanske var sant. Jag kanske var hopplöst förälskad i den där killen som jobbade i musikbutiken och som hade förfört mig under helgen. Jag var kanske alldeles nere i honom att jag inte visste om det själv.

-------
Äntligen lite uppdatering här! Kanske inte det bästa jag skrivit men ändå. Kokade ihop detta på 15min.