The music store

Fem

Regnet piskade mot mig när jag gick längs gatorna runt min skola direkt efter vi hade slutat. Jag försökte att orientera mig rätt till den lilla musikhandeln där han den där killen som hade varit i mina tankar hela dagen jobbade. Min tanke var egentligen bara att jag skulle hitta dit från min skola och att det var regn just när jag gjorde det var väl något som drog ner det hela en aning. Jag kunde alltid drömma om att han skulle stå i fönstret och se mig, kanske till och med känna igen mig för att sedan dra in mig i butiken och be mig stanna tills regnovädret var över.

Jag drog min genomblöta bomberjacka närmre omkring mig och svor en lång rad med svordomar både för att jag hade valt att gå ut och göra det här nu och för att jag hade klätt mig helt fel. Mina kläder var inte det minsta optimala för vädret men som tur var hade jag faktiskt valt mina svarta skor istället för mina vita. Jag kunde dock ha valt en annan jacka - en mycket fulare men mer anpassad för det här vädret som till exempel en regnjacka. Min regnjacka var dock så ful att jag gärna avstod från att ta på mig den mer än när vi var och fjällvandrade i fjällen eller så.

När jag hade förflyttat mig från min skola mot smågatorna runt den så försökte jag att orientera mig helt rätt. Det var dock inte så lätt att hitta bland alla gränder då vägarna såg precis likadana ut och hette ungefär samma saker. Efter ett tag, när jag hade passerat nästan alla gator fyllda med stora vattenpölar så hittade jag rätt till den lilla musikaffären. En bit innan jag närmade mig den så saktade jag ner mina steg för att han möjligtvis skulle upptäcka mig, åtminstone litegrann. Kanske bara en blick eller så. Även fast förhoppningarna var helt andra.

Med långsamma steg passerade jag den första glasrutan som var mot trottoaren. När den glasrutan var slut var det en vanlig dörr som man kunde öppna och sedan efter det kom nästa glasruta. Jag drog mina blöta, iskalla fingrar mot glaset och tittade in. Min blick fångade genast hans gestalt som stod vänd mot mig. I sin hand hade han en prismärkare som han drog mot de olika skivfodralen för att märka dem med små klisterlappar. Från en början när jag gick utanför verkade han inte uppmärksamma mig men när jag nästan hade hunnit fram till dörren så vände han sin blick och tittade rakt på mig med sina fantastiska ögon.

Det var som att hela min kropp gick från att vara kall och skör till varm bara av den lilla blicken han gav mig. Tråkigt nog så återgick han till sitt arbete och brydde sig efter det inte mycket mer om mig.