The music store

Arton

Alldeles trött i hela kroppen gick jag uppför trapporna i trapphuset då hissen precis som alltid var upptagen av någon som antingen skulle flytta in eller ut. I det här huset var det alltid något som hände och folk flyttade titt som tätt. Varför flera flyttade in och ut hade jag ingen aning om egentligen men det kanske var för att många äldre hade bott här innan, i alla fall när jag var mindre. Därför flyttade många av dem in på äldreboenden eller liknande och då flyttade det in nya människor i lägenheterna. Även fast jag hade bott i just det här höghuset i princip hela mitt liv så hade jag ingen aning om vilka det var som bodde här. De enda jag visste var en tjej i min parallellklass som bodde på våning två, vi brukade ibland följas åt till skolan och sedan en kille som också var i min ålder. Han brukade ibland vara med på olika fester som jag förut var med på, på senare dagar hade det inte blivit så värst mycket festande för mig då jag inte fann det roliga i det. Mitt intresse för smutsiga hemmafester hade försvunnit, även fast jag skulle gå på en i kväll.

Tröttsamt tryckte jag ner handtaget till vår dörr då jag visste att pappa redan var hemma. På fredagar brukade han alltid vara hemma tidigt och klockan var nu redan efter fyra, därför var det garanterat att han var hemma. Han brukade alltid hämta min lillebror på dagis först och sedan åka och handla middag till kvällen för att sedan åka hem och börja laga maten. Pappa var faktiskt rättså duktig på att laga mat men sedan Jill hade kommit in i bilden så hade middagarna sett helt annorlunda ut från förr. Nu var det mer nyttigt, massor med grönsaker och gärna vegetariskt medan pappa innan ofta hade lagat kött.

"Hallå", ropade jag när jag kom in genom dörren och kastade av mig mina skor. Väskan som nästan var onödig att jag hade med mig till skolan dumpade jag på golvet under klädhyllan bland alla skor och jackan hängde jag fint upp på en av krokarna som var avsedd till mig. Pappa och Jill föredrog att hänga upp sina jackor på galgar men eftersom jag aldrig orkade göra det hade jag fått tre egna krokar i hallen som jag kunde hänga mina grejer på.

"Hallådär!" ropade pappa glatt tillbaka och min lillebror kom vinglande ut i hallen. Han var fortfarande väldigt liten och hade därför det forfarande lite svårt att gå. Han höll upp sina armar mot mig precis som att han ville att jag skulle plocka upp honom i min famn och det gjorde jag. Med honom i min famn gick jag in i köket där pappa redan nu stod och lagade mat.

"Vad blir det till middag?" frågade jag och ställde ner min lillebror på golvet.

"Jag hade tänkt göra rotsaksgratäng men jag vet inte riktigt vad jag ska göra till den, har du något förslag?" svarade pappa och avslutade sitt svar med en fråga. Jag skakade på huvudet och tittade ner på min lillebror som hade satt sig ner på golvet med en av min systers dockor som vi hade plockat fram ur kökssoffan. Jill tyckte inte om att han lekte med dockor då det inte hörde till normen att killar lekte med dockor, men eftersom han verkade tycka om att leka med dem så kunde hon inte förbjuda honom till att göra det. Jag tyckte det var idiotiskt att dela in killar och tjejer i stereotypiska "fack" som sa att tjejer skulle göra en viss sak, leka med en viss sak, bete sig på ett visst sätt och klä sig på ett visst sätt medan killar skulle vara på ett helt annat sätt och leva upp till någon mall som samhället hade satt. Min pappa tyckte inte heller att det var något som man skulle göra men eftersom han alltid var på Jills sida så kunde han inte säga ifrån. Han var för feg för att göra det.

"Förresten, det var någon kille som stannade mig och Alfons i morse när vi skulle gå till dagis. Han sa att han sökte efter dig och då förklarade jag för honom att du var min son och att han kunde vänta utanför porten. Eftersom jag inte kände igen honom som någon av dina vänner så lät jag honom vänta utanför. Träffade du på honom?" frågade pappa och klämde fram ett leende. Jag nickade lite löst och log.

"Ja, det gjorde jag, han berättade att han hade träffat dig", svarade jag och försökte hålla inne mitt drömmande kroppsspråk. Varje gång någon nämnde honom så försvann jag iväg i drömmarnas värld och kunde inte hålla mig från att le som en idiot. Speciellt inte efter det som hade hänt i morse då han hade kysst mig.

"Vem var det? Jag kände inte igen honom", undrade pappa.

Min crush pappa, min största crush som kysste mig utanför porten.

"Äh, bara en kompis från elevkåren i skolan, han frågade mig lite om minglet på skolan innan studenten", ljög jag då jag inte kom på något bättre att säga. Jag kunde inte direkt säga att Oscar var killen i musikbutiken som jag jämt och ständigt hängde i. Det gick inte.

"Jaha, han verkade vara en snäll kille", sa pappa och blinkade med ett öga åt mig. "Skulle vara trevligt om du tog med honom hem hit någon gång också, jag känner ju knappt dina vänner nuförtiden mer än Omar och Ogge."

"Vi får väl se", svarade jag och gick bort mot mitt rum för att göra mig i ordning för kvällen.