Anxious || Harry Styles (Swedish translation)

Kapitel sex

KAPITEL SEX

Jag kollar omkring på skolans parkeringsplats och bara väntar på att Harry ska komma. Hans bil är parkerad tre parkeringsplatser bort från min bil. Jag vet fortfarande inte vad det var som hände med hans bil. Jag är inte säker på om det var batteriet som dog eller om han bara satt på asfalten och blev dränkt i regn eftersom han bara inte ville gå någon stans. Jag vet att när jag ibland inte vill gå någon stans så vill jag hellre bara sitta ner och inte röra på mig.

Jag öppnar min bil och bestämmer mig för att bara sitta ner i förar sätet medans jag väntar på att han ska komma ut. Samtidigt som jag gör det, går jag om och om igen i huvudet vad jag ska säga till honom och dom möjliga händelserna som kan hända. När jag ser den långa, magra killen gå till sin bil, börjar mitt hjärta att slå snabbare.

Han har på sig en brun jacka som slutar vid hans midja. Den är inte stängd och det gör så att man kan se hans svarta tröja och hans korshalsband. Jag lägger märke till hur tighta hans mörkblå byxor är och jag börjar att undra hur han kan få på sig eller få av sig dom. Dom värkar tightare en mina.

Jag går ut ur min bil och vinkar till honom för att få honom att komma till mig. Han gör snabbt en 360 snurr och fortsätter att gå mot mig.

"Hej Harry." Ler jag.

"H-hej Joelle." Jag märker hur mitt namn rullar ut ur hans mun med hans djupa röst. Och jag lägger även märke till hur mycket jag gillade det.

"Vill du fortfarande hänga med mig?" Frågar jag. Jag känner mig orolig för att han inte skulle vilja "va" med mig längre.

"J-ja." Jag släpper ut en stor suck av lättnad och öppnar min bil dörr.

"Hoppa in då do." Ler jag. Han går över till passagerare sidan och hoppar in medans jag också sätter mig i min bil.

Jag startar motorn innan jag spänner fast säkerhetsbältet och sen sakta kör ut från parkeringsplatsen. Jag bestämmer mig för att inte prata eftersom den lugna tystnaden är för lugn för att förstöra. Bara ifrån hur han sitter vet jag att han är mycket mer bekväm bredvid mig nu.

När jag kör är den ända saken som kan höras radion, som spelas tyst i bakgrunden, och ljudet ifrån bilen. Harry frågar inte om vart vi ska och det tar jag som ett gott täcken eftersom det känns som om han litar på mig. Vid rödljusen brukar jag kolla på honom från kanten av mitt öga för att se den fina killen bredvid mig. Och när jag såg han knacka sina fingrar en liten bit i takt till musiken, ler jag mot den synen.

Femton minuter senare stannar jag vid en sida av en sidogata och parkerar. Efter att jag har stängt av motorn, kollar jag på Harry som försöker lista ut var vi är.

"Kom, Jag vill visa dig någonting." jag går ut ur bilen samtidigt som Harry gör samma sak och börjar att gå på gräset.

Den leder till en väg med en liten bro som går över en liten ström med vatten. vägen fortsätter efter bron och jag passerar det tunna utrymmet som är emellan några träd som har tappat sina löv. Precis när jag pressar mig igenom, möts min syn av den öppna ängen av gräs och träd.

Jag älskar att komma till det här stället. Varje gång som jag bara vill koppla av ute i naturen, är det de här stället jag brukar komma till. Det är också min säkra zon och jag vet om jag har några problem, kommer det här stället aldrig sluta hjälpa mig. Det är bara så lugnande och fridfull. Det är bara något här som jag älskar så mycket - antagligen för att den påminner mig av min pappa.

Jag kollar bak på Harry och ser att hans ögon är stora i häpnad.

"Ganska coolt va?" han nickar.