Anxious || Harry Styles (Swedish translation)

Kapitel fyra

KAPITEL FYRA

Morgonen kommer och jag går in i det tomma biblioteket. Jag ler mot Ms. Hudson innan jag går längst bak till min plats. När jag rundar hyllan full med böcker, slutar jag att gå och mina ögon blir stora.

Vad gör Harry på min plats? Jag tar ett tveksamt steg framåt och hans ögon blickar upp från hans läxor och mot mig. Han börjar genast plocka ihop allting med skakiga händer och ställer sig upp.

"Nej!" Säger jag snabbt. Mitt hjärta känns som om det kommer att dunka ut ur min bröstkorg. "Du behöver inte gå. Det är okej. Sitt, snälla." Min röst är skakig. Han kollar på mig i några sekunder, med hans ögon fortfarande lika stora. Han bara nickar och sätter sig ner några meter ifrån min plats. Jag tar min plats och öppnar upp min matte läxa som jag inte gjorde klart igår vid lunch.

Utan några vidare problem är jag klar med min matte läxa och tar ut min laptop. När jag går in på Pinterest, hör jag ett tyst suckande ifrån Harry. Jag vänder på mitt huvud en liten bit så att jag kan se honom från kanten av mitt öga. När jag ser honom så är formar hans ögonbryn ett veck i hans panna från att vara ihop knutna med hans läppar ut putande. Jag kan enkelt säga att han har problem med sina läxor, men jag är för blyg för att hjälpa honom. Jag försöker att ignorera känslan av att hjälpa den stackars killen men hans konstanta suckande avbryter det varje sekund.

Jag kollar tillbaka på min skärm och scrollar igenom många bilder av Youtubers som jag gillar och shower och filmer som jag älskar. När jag ser en bild av Sherlock, formas ett leende på mina läppar. Jag biter på min läpp för att inte släppa ut ett litet skratt från de roliga bilderna, och fortsätter att scrolla igenom efter att jag har sparat bilden på mitt skrivbord. När en bild på Chris Hemsworth som Thor kommer fram gör jag genast samma sak som jag gjorde med bilden på Sherlock.

Klockan börjar strax efter det att ringa, mycket till mitt missnöje. Jag och Harry plockar snabbt ihop våra saker och går till våra klasser. Fast idag har jag Franska första lektionen.

Dagen går förbi i snigelfart. Jag dagdrömmer igenom lektioner och jag zonar ut en hel del. Jag är bara så distraherad från Harry. Det känns som om det är ödet för oss att vara vänner. Jag tycker det känns som om Gud tror att vi har lidit nog och gör så att vi alltid stöter på varandra. Jag kan ha fel, men det är så det känns. Jag bara hoppas på att jag får tillräckligt mycket mod för att faktiskt kunna prata med honom.

När lunch tid kommer går jag tillbaka till biblioteket och jag ser Harry några meter ifrån min plats. Ett leende formas direkt på mitt ansikte. När han kollar upp, ser han mitt leende och hans mungipor rycks upp en liten bit. Igen så är det ett litet leende, men det är där. Harry fortsätter att göra matte läxor och ännu en gång så fortsätter han att sucka några gånger då och då. Och jag nästan - nästan, erbjuder mig för att hjälpa honom.

När jag går in till Engelska lektionen kollar jag ner på mina fötter och känner mig mer ängslig än vad jag har känt innan. Minnen från igår kommer tillbaka in i mitt huvud. Mötet, pinsamheten, smärtan, gråtandet. Jag vill verkligen inte möta Sophie, Abbey och Chase. Det känns ärligt talat som om jag kommer att börja gråta från all den förnedringen som hände mig.

"Kolla vem som är här idag." Hör jag Abbey säga när jag sätter mig ner vid mitt bord. Jag försöker att ignorera henne även fast jag känner hur tårarna börjar formas i mina ögon.

"Jag vet. Jag trodde att den där bebisen inte skulle komma." Ignorera dom. Ignorera dom. Jag fortsätter att blinka med mina ögon för att försöka få mina tårar att inte falla. Va stark.

När jag ser Chase komma in i klassrummet och ger mig en blick full av avsky, det är då jag bryter ihop. Jag kan inte göra det här. All den pinsamheten och smärtan kommer tillbaka, men tio gånger så mycket hårdare. Mina tårar, en efter en, väller ut ur mina ögon.