Anxious || Harry Styles (Swedish translation)

Kapitel sexton

KAPITEL SEXTON

Jag vaknar upp till Harrys små söta snarkningar. Jag öppnar ett öga, och ser att killen fortfarande sover gott. Hans ögonfransar ser så långa och fylliga ut i den här vinkeln. Jag öppnar mitt andra öga och lyfter upp mitt huvud för att få en bättre syn på Harry. Hans hår täcker det mesta av hans ansikte och det får mig att vilja fnittra eftersom han ser så söt ut. Han ser så lugn ut och det värmer mitt hjärta. En till snarkning lämnar hans läppar.

Jag hör massor ljud nedifrån och antar att det är Anne. Jag kollar på klockan som hänger på väggen mitt emot hans säng och ser att klockan är sju på morgonen. Jag tar tyst och försiktigt bort Harrys arm ifrån mig och lägger ner den bredvid honom för att jag så tyst som möjligt ska kunna hå ut ur sängen. Som tur är så vaknar inte Harry och jag lyckas med att komma ut ur sängen. Jag går ut ifrån Harrys rum och ner för trapporna. Jag måste prata med Anne. Innan jag går in i köket, sätter jag upp mitt hår i en tofs och fixar till mitt linne och mjukis byxor.

"Oh, Joelle." Anne ser chockad ut, men sekunden efter så ler hon emot mig. "Vad gör du här?" Frågar hon och visar mig till att sätta mig på en stol framför henne vid bordet.

"God morgon, Anne. Förlåt för att jag kom hit utan att fråga dig först." Jag fifflar med mina händer och börjar att känna mig nervös.

"Det är lugnt, hjärtat. Du är alltid välkommen här." Ler hon. Jag kan inte hjälpa att le tillbaka emot henne. Jag ät tyst en liten stund för att komma på vad det är handla säga, och hur jag ska formulera min ord. Jag vet att hon undrar om jag sov över här och varför och att hon har massor med andra frågor.

"Som du vet, hade Harry en riktigt stor och svår panik attack igår." Hon nickar och ser väldigt ledsen ut. "Och jag kom hit igår natt för han kunde inte sova och jag vill inte låta dom att jag är kontrollerande, men är det okej om han inte går till skolan idag? Han fick inte så mycket sömn." Jag biter på min läpp och fortsätter med att fiffla med mina fingrar.

"Du låter inte alls kontrollerande." Ler hon emot mig. "Och jag skulle faktiskt låta honom vara hemma idag. Jag vet hur svårt det här måste vara för honom." Hon rynkar ihop pannan. "Tack för att du stannade här inatt med honom. Det betyder massor för mig att se någon som alltid finns där för Harry, speciellt igenom de tuffa och svåra tiderna." Hon lägger sin hand över min och kramar lite lätt åt den.

"Jag kommer alltid att finnas här för Harry." Jag ger henne ett litet leende.

"Tack då mycket." Säger hon. Jag nickar. "Men jag vet inte vad det var som egentligen hände igår, han berättade aldrig det för mig." Hon rynkar ihop pannan igen.

"Han-umm." Jag pausar för att tänka över vad det är som jag ska säga. "Det finns två tjejer som började med att mobba mig för några år sedan, dom har nu börjat med att retas med honom med." Jag kollar ner och rynkar ihop pannan. Anne kramar åt min hand.

"Självklart så är det mobbning." Hon verkar arg. "Jag måste prata med rektorn. Jag fattar inte hur det här alltid händer på skolor." Hon skakar på huvudet. Hon tar ett djupt andetag och kramar åter igen om min hand. "Jag är så ledsen för att höra om ditt mobbande, Joelle. Det kommer att bli bättre och dom kommer att sluta med det här." Jag nickar och är mycket tacksam för hennes ord.

"Jag måste åka till jobbet nu. Snälla, ta hand om honom." Jag nickar och ställer mig upp efter henne. "Jag kommer att ringa till skolan och det kommer att bli en förändring. Det lovar jag." Säger hon och kramar mig hårt. Jag kramar henne lika hårt tillbaka. "Kommer du också att skippa skolan idag?" Jag nickar på huvudet. "Se till så att din mamma vet det, okej gumman?" Jag nickar igen och ler. Jag vinkar åt henne när hon lämnar huset.