Anxious || Harry Styles (Swedish translation)

Kapitel två

KAPITEL TVÅ

Klockan som jag så länge har väntat på ringer äntligen och signaliserar att skolan är slut för idag. Jag samlar ihop mina saker och går snabbt ut från kemin. Mitt huvud känns som om det kommer att explodera från all information jag var tvungen att få in i huvet från den lektion.

Jag går till mitt skåp för att ta min jacka och läämnar några av mina antecknings och läroböcker som jag inte kommer att behöva ikväll. Jag är så glad att det är fredag. Jag tror inte att jag skulle orka med en dag till i skolan. När jag går till min bil i parkeringsplatsen känner jag att min mobil vibrerar i min ficka. Jag ser att det är ett meddelande från min mamma.

Glöm inte att gå på ditt möte som är om fyrtion minuter. x

Jag kollar lite snabbt upp ifrån min telefon för att se till så att jag inte krockar med någon inan jag kollar ner på min mobil igen för att skriva ett svar.

Jag är på väg dit nu, oroa dig inte.

Jag hoppar in i min bil och startar motorn inan jag spänner fast säkerhetsbältet. När jag gör det ser jag en välbekant person gå till sin SUV som står framför min egen bil.

Harry.

Han har på sig en svart träningsjacka och en mörkblå mössa på sitt huvud för att hålla honom varm ifrån det riktigt kalla vädret. Han kollar ner på marken med samma blanka, toma blick på hans ansikte.

Jag har på något sätt en känsla att jag behöver muntra upp honom. Jag gillar inte att se honom så ledsen. I alla de fyra månaderna jag har sett honom än så länge, så har han alltid sett så deprimerad och orolig ut. Även fast jag nästan inte pratar med någon så hatar jag att se människor ledsna. Alla har bara ett liv och alla borde göra det bästa ut av det - inte genom att vara ledsen hela tiden.

Jag är så nyfiken att få reda på vad som har hänt honom som har gjort hans ångest så här extrem. Jag tycker så synd om honom. Även fast jag inte vet vad som hände, vet jag att ingen skulle behöva gå igenom det.

Jag kör ut ifrån parkeringsplatsen och kör ut på dom hårt trafikerade gatorna i London för att åka till min läkare. Efter att jag äntligen har kommit fram, tar jag min väska för att hoppa ut ur bilen för att gå in i byggnaden. Vinden blåser kraftigt och får mitt ansikte att frysa och jag suckar av lycka när värmen i byggnaden värmer upp mig igen.

Jag säger mitt namn till kvinnan bakom skrivbordet inan jag sätter mig på en plats långt ifrån alla andra. Jag tar ut min dator från min väska för att sysselsätta mig från den långa väntan. Efter att jag har öppnat min Mackbook air skriver jag in på google: Livs moraler och talecitat. Jag kan väll lika gärna leta efter idèer för att skriva den här engelska uppgiften.

Jag trycker på den första sidan och skrollar ner. Några av citaten tycker jag faktiskt om. (A/n:Jag kommer att skriva livs moralerna och tale citaten på engelska och svenska för att inte krångla till det så mycket. Jag krånglar till det ändå men aja.)

Life is like riding a bicycle. To keep your balance, you must keep moving. (Livet är som att cykla på en cykel. För att hålla balansen så måste du fortsätta att röra på dig.) - Albert Einstein

Life isn't about finding yourself. Life is about creating yourself. (Livet handlar inte om att hitta dig själv. Livet handlar om att skapa dig själv.) - George Bernard Shaw

Life is too precious, do not destroy it. Life is life, fight for it. (Livet är för värdefullt, förstör det inte. Livet är livet, kämpa för det.) - Mother Teresa