Anxious || Harry Styles (Swedish translation)

Kapitel tretton

KAPITEL TRETTON

Lunch har slutat och jag och Harry kommer tillbaka till skolan ifrån att äta lunch på ett hamburgare ställe. Efter det som hände i morse har det varit en oroande känsla emellan oss. Och jag hatar det.

Det är inte en besvärlig känsla emellan oss eller någonting, vi är okej igen. men det är området runt omkring oss som är nervöst. Även fast Harry sa att han inte skulle låta någonting hända mig, är jag fortfarande orolig. Tänk om han inte kan stoppa det som kommer att hända mig. Eller tänk om det är något som händer honom istället?

Harry har också varit tyst, en tänkande tystnad. Jag vet att han tänker på det som jag sa och jag vet att han också är nervös. Det får mig att hata situationen ännu mer eftersom han redan har mycket ångest på hans axlar och han behöver inte mer. Det får mig att känna mig ännu mer skyldig eftersom jag är den som tog upp det.

Harry parkerar i sin parkeringsplats och vi går ut ur bilen. Det är som déjà vue eftersom jag håller en dricka i min hand och jag ser samma tjejer komma ut ur sin mobil dom med.

"Joey." Säger Harry. Jag kollar på honom och ser att han ger mig ett lugnande leende. Han vet säkert hur jag känner just nu. Han kanske också känner déjà vuen. Jag ger honom ett leende tillbaka eftersom jag inte vill oroa honom något mer.

"Tack för lunchen igen, det var väldigt gott." Jag ger honom ett uppriktigt leende.

"Inga bekymmer, sötnos." Ler han.

"Nästa gång, låt snälla mig betala då." Säger jag och känner mig lite dålig för allt som han har betalat idag.

"Nix." Han ger mig ett litet flin.

"Oh kom igen. Om vi fortsätter att gå ut och äta kommer du att sluta pank." Säger jag.

"Nix. Det kommer jag inte." Han ger mig ännu ett flin. Jag himlar lekfullt med ögonen och gillar verkligen det här ögonblicket. Det bryter verkligen spänningen som är i luften.

"Joo det kommer du, och när du är det så kommer du vara ledsen."

"Ja, ledsen för att jag inte kan betala för dig mer." Jag ler åt hans ord.

"Harry." Skrattar jag och knuffar lite lätt till honom.

"Men det kommer inte att hända, Joey." Säger han säkert.

"Det vet du inte men snälla, jag vill också betala lite då och då." Säger jag och ger honom hundvalpsögonen.

"Okej, om du verkligen vill det." Flinar han. "Men det kommer du antingen inte få göra i slutändan." Jag slår lite lätt till honom.

Vi stannar snabbt vid våra skåp för att ta våra saker innan vi går till lektionen. Jag kastar bort drickan jag fick, när vi går förbi en soptunna.

"Harry." Säger jag och tar tag i hans arm.

"Det är okej." Säger han. Han vet varför jag är nervös. Och det är för att jag är på väg att gå in på en lektion som jag hatar med personer som jag hatar ännu mer.

"Jag är nervös." Konstaterar jag.

"Det är jag med." Säger han, men ger mig ändå ett lugnande leende. "Jag kommer inte låta någonting hända dig." Han upprepar sina ord som han sa i morse. Han tar tillbaka sin hand till sin sida när vi går in i klassrummet.

Jag kollar ner för att undvika att kolla på någon medans vi går till våra platser längst bak i klassrummet. Jag hör personer prata, vilket är lugnt eftersom jag vet att dom inte pratar om mig. Men jag hör viskningar och jag vet att det kommer ifrån de där två tjejerna, och jag vet att deras konversation involverar mig. Vi framgångsrikt sätter oss ner och Harry håller min hand under bordet.