Anxious || Harry Styles (Swedish translation)

Kapitel femton

JA MÅ HON LEVA, JA MÅ HON LEVA, JA MÅ HON LEVA UTI HUNDRADE ÅR. JAVISST SKA HON LEVA, JAVISST SKA HON LEVA, JAVISST SKA HON LEVA UTI HUNDRADE ÅR!

Haha, okej så jag vill bara säg ett snabbt grattis till en tjej som heter Fatima som läser den här boken. Jag vill också tacka dig, Fatima, sjukt mycket för att du läser den här boken och röstar och kommenterar på VARJE kapitel. Tack. Det betyder massor för mig.

Jag hoppas du har haft en jätte, jätte bra födelsedag och att du tycker om det här kapitlet.

PS: Det här kapitlet skulle egentligen komma upp på Lördag men eftersom det är din födelsedag idag så får ni det idag. Haha, se det som en present ifrån mig till dig. Återigen, ett riktigt stort grattis. <3

========================

KAPITEL FEMTON

Den kvällen, är den oroande känslan fortfarande kvar. Även fast jag fick ett papper som förklarar varför jag inte kan redovisa på Torsdag, känner jag mig fortfarande ängslig. Jag har aldrig känt mig så ängslig sen Abby, Sophie och Chase konfronterade mig för någonting så onödigt och sårande. Fast den här gången, vet jag att jag inte är ängslig för mig själv, utan för Harry.

Jag är så orolig för honom. Jag har inte hört någonting ifrån honom sen jag fick det där god natt sms:et på Engelska lektionen idag vilket var mer än tolv timmar sen. Jag skulle sms:a eller ringa honom men jag vill inte riskera att väcka honom för han behöver sin sömn. Men varje sekund som passerar, gör mig mer ängslig en den förra.

Klockan är elva på kvällen just nu, och jag rullar omkring i min säng.

Jag vill verkligen sms:a honom men det kan jag inte göra. Jag vill absolut inte riskera at han vaknar, men tänk om Harry är vaken och väntar på att jag ska ringa honom. Det skulle kunna vara någonting som han vill att jag ska göra just nu. Det här är ärligt talat så rörigt så det finns inte.

Jag har min mobil plinga på mitt nattduksbord. Jag tar snabbt till mig min mobil och ser att det är ifrån Harry. Jag öppnar sms:et snabbare än på en sekund.

Hej, hjärtat. Är du vaken? .xx

Sms:et gör mig lättad för att jag äntligen hör någonting ifrån honom efter en så lång tid. Men det oroar mig samtidigt. Hur länge var han vaken? Jag känner mig lite dålig nu för att jag inte kontaktade honom tidigare.

Hej, Harry. Ja, kan inte sova. Är allt som det ska? xx.

Det här är den stunden som vissa skulle börja bita på deras naglar men eftersom jag inte biter på mina naglar, (tack gode gud för att jag aldrig började med den vanan) biter jag på täcket istället.

Kan jag ringa dig? .xx

Svarar han efter en minut. Min ångest börjar att byggas upp när jag svarar med ett ja och bara väntar på att han ska ringa. Några sekunder efter att jag har skickat sms:et kommer samtalet.

"Harry." Andas jag ut. "Är allt som det ska?" Mitt hjärta dunkar så fort just nu.

"Joey." han släpper ut ett skakigt andetag.

"Är du okej?" Jag kan inte hjälpa att fråga det en gång till.

"Jag lyckades med att få lite sömn." Säger han utan att svara på min fråga. Jag tar det som att han inte är okej. Jag vill bara va med honom just nu.

"Hur länge?" Frågar jag samtidigt som jag sätter mig upp. Jag kan inte ligga ner med all den här ångesten.

"Fem timmar." Han har varit hemma i mer än tolv timmar och han fick bara fem timmars sömn. "Jag kan inte sova." Säger han i en ledsen ton. Jag rynkar min panna och stänger hårt ihop mina ögon. "S-skulle du-umm."