Anxious || Harry Styles (Swedish translation)

Kapitel tolv

KAPITEL TOLV

Mitt hjärta slår en miljon gånger för varje sekund, min andning är okontrollerad, mitt huvud är lätt och jag känner mig lite lätt yr, mina händer är svettiga och kletiga och mitt ben kan inte sluta att studsa upp och ner medans jag stirrar på min agenda.

Engelska presentation på Torsdag.

Den här presentationen är den där uppgiften som jag fick för mer än en månad sen om citaten. Och det är Söndag idag. Och det är bara fyra nätter ifrån att va Torsdag.

"Joelle." Min mamma knackar på dörren innan hon sakta öppnar den. Jag vänder mig om och ler mot henne. "Lunchen är klar. Är du hungrig?" Jag mår plötslig illa av tanken på mat även fast min mage är tom.

"Nej, jag kommer ner senare. Tack mamma." Ler jag mot henne.

"Okej gumman." Hon ler emot mig innan hon stänger dörren. När dörren är stängd, börjar mitt ben att studsa upp och ner igen och den upprörda uttrycket är återigen synligt på mitt ansikte.

"Helvete, heller." Jag lägger mitt huvud i mina händer. Jag är så rädd att jag skulle kunna spy just nu. Den överväldigande känslan överkommer mig och jag vill bara gråta.

Jag tar fram min mobil och ringer till den första personen som jag kommer att tänka på. Han svarar efter första signalen.

"Hej, Joey."

"H-Harry." Min röst låter skakig.

"Joey, är du okej?" Jag försöker svara honom men jag är bara så skakig och rädd för att säga någonting. "Håll i, jag är på väg just nu." Samtalet bryts någon sekunder senare. Jag ställer mig upp ifrån mitt skrivbord och sätter mig sakta ner vid huvudgaveln på min säng. Jag försöker att fokusera på min andning medans jag väntar på Harry.

En minut senare hör jag dörrklockan ringa. Jag stannar där jag är eftersom jag vet att min mamma kommer att öppna dörren för honom.

"Hej, Harry!"

"Hej Trinity. Hur mår du?"

"Jag mår bra, tack för att du frågade, Harry. Och du själv då?"

"Jag mår bra."

"Joelle är i sitt rum."

"Tack så mycket."

Jag hör sedan fötter som springer upp för trappan och sen en svag knackning på min dörr. Harry öppnar dörren och jag ser honom tungt med lite svett på hanns panna. Jag kan inte fatta att han sprang för att komma till mig så snabbt som möjligt. Han är så himla snäll.

"Joey." Andas han ut och sätter sig snabbt framför mig för att hålla i mina händer. "Vad hände? Är du okej?" Han ser oroligt på mig.

"Engelska presentation. Torsdag." Jag använder min fria hand för att täcka mitt ansikte. Harry kommer så att han sitter bredvid mig och tar en arm runt min axel.

"Hej, shh. Joey, fokusera på min röst." Försöker han lugna ner mig. "Ta djupa, sakta andetag. Fokusera på din andning." Jag gör det som han säger till mig att göra. "Du är okej. Du är säker. Det här är bara en presentation som du inte ens behöver göra. Om det verkligen bekymmer dig, kan du bara be om en lapp ifrån Doktor Evans." Jag nickar eftersom jag vet att han har rätt. "Allt kommer att bli bra." Han ger mig ett lugnande leende. Jag tar några fler djupa andetag för att lugna ner mig själv helt och hållet. Efter några minuter av att fokusera och lugna ner mig själv, vrider jag på mig för att omfamna Harry i en kram.

"Tack så mycket Harry. För att du kom och för att du hjälpte mig lugna ner mig själv." Säger jag med mitt ansikte pressat emot hans bröstkorg. Han omfamnar sina armar runt mig och kramar mig hårt.