Anxious || Harry Styles (Swedish translation)

Kapitel åtta

Två kapitel på en helg?? Japp... jag är grym! ;)

Hur som helst... här kommer kapitel numéro huit.

========================

KAPITEL ÅTTA

Att vara kär är läskigt. Helvete, det är riktigt skrämmande! Jag har bara pratat med Harry i ungefär en vecka och jag är redan kär i honom. Och det är det som gör det läskigt. Men jag kan inte ro för det. Jag kan inte ro för den överväldigande känslan av fjärilar i magen varje gång jag ser honom, pratar med honom eller rör honom. Jag får det till och med när jag bara tänker på honom. Jag älskar hur min mage blir helt pirrig och konstig och jag kan aldrig hjälpa det stora leendet som hamnar på mina läppar. Harry är bara perfekt. Helt och hållet perfekt. Det finns inte direkt några ord som jag kan beskriva hur jag känner för honom med.

Jag kollar upp ifrån min bok som jag inte har kunnat läsa eftersom jag bara blev distraherad ifrån mina tankar, och ser att Harry går emot mig i biblioteket innan skolan börjar.

"Hej." Ler jag medans han sätter sig ner bredvid mig.

"Hej Joelle." Ler han. Min mage blir helt knasig bara ifrån att han sa mitt namn.

"Hur mår du?" Frågar jag med ett höjt ögonbryn på grund av den händelsen som hände igår.

"Jag är okej, själv då?"

"Det är väll okej." Jag ger honom ett litet leende och hoppas att det kan göra honom lite gladare. Jag känner mig lättad när han ger mig ett litet leende tillbaka.

Jag kollar tillbaka ner på boken i mina händer samtidigt som Harry tar fram sin mattebok.

Jag vet fortfarande inte vad det är som dom där killarna har gjort mot Harry som fick hans ångest och depression att bli så svår som den är. Det gör mig orolig eftersom jag vet att han tänker på dom där minnena igen. Jag hoppas bara att dom inte gör så att hans tillstånd blir ännu värre eftersom det känns som om han har blivit lite bättre. Men jag vill inte pressa honom, jag vet ju hur det känns.

Jag hör de kända suckarna som lämnar Harrys mun. Men den här gången så ignorerar jag det inte. Jag stänger igen min bok och lägger ner den bredvid mig innan jag vänder mig mot hans riktning.

"Behöver du hjälp?" Frågar jag honom med ett leende. Han kollar på mig och rodnar ifrån pinsamhet att jag hörde hans suckar.

"Om det är okej för dig." Säger han.

"Visst är det okej. Jag gillar matte så för mig gör det ingenting." Ler jag mot honom. "Vilket kapitel är du på?" Frågar jag honom medans jag hoppar närmare honom.

Han berättar för mig vad han jobbar med i matte och jag hjälper honom. Jag lär honom allting om det och guidar honom igenom läxorna vilket gör att Harry säger många "Oh!" när han förstår vad det är han ska göra. När klockan ringer, förstår Harry konceptet mycket bättre vilket gör mig glad att jag hjälpte honom.

"Tack så mycket." Säger han. "Du förklarar mycket bättre än min lärare gör." Säger han seriöst medans han plockar ihop sina saker. Jag släpper ut ett litet skratt.

"Inga problem. Och ja... jag hörde att Mr. Smith inte var en sån bra lärare." Vi går ut ifrån biblioteket tillsammans, sida vid sida, medans vi går mot lektionen.

"Vi har Engelska, eller hur?" Frågar jag.

"Ja." Säger han med en suck. Jag suckar också.

Vi går ut ur biblioteket och ut till den stora publiken med tonåringar.