"jävla fan." gnäller jag för mig själv samtidigt som jag drar bort stekpannan från plattan.
Påminn mig om att aldrig bli kock.
Nere i den gråa stekpannan ligger köttbullarna, nästan som små runda kolbitar.
Snabbt tar jag fram fram en tallrik och med hjälp av den rosa stekspaden puttar jag ner köttbullarna och sedan öser jag på ketchup, för att minska den brända smaken.
* * *
Idag gäller det. Jag ska möta Zak på samma ställe där vi 'krockade' som jag trodde var en olycka vilket det tydligen inte var, och vi ska träna på vad det nu är han har i tankarna.
Jag drar på mig mina beiga mjukisbyxor och ett slitet gammalt linne som säkerligen är sex år gammalt.
Håret som jag oftast brukar ha hängandes ner över axlarna sitter nu i en slarvig tofs.
Jag granskar min spegelbild samtidigt som jag sätter på lite mascara för att framhäva mina ögon.
Jag vet inte ens varför jag känner att det är viktigt att se bra ut just nu? i slutet av dagen lär jag ändå bara stinka svett och håret kommer spreta åt alla möjliga håll.
Med en lätt suck drar jag på mig skorna och trippar sedan iväg.
* * *
"Slå."
med svetten rinnandes ner för min panna och nacke efter att ha sprungit i 45 minuter ser jag undrande på Zak.
"Vill du att jag ska slå dig?" Jag skrattar men han ser bara allvarligt på mig och jag ångrar snabbt min oseriösa ton jag nyss hade använt.
"Julie, du måste slå mig."
Med stora ögon tittar jag på honom innan jag tillslut får fram ett ord.
"Jag kan inte slå dig Zak? Varför skulle jag ens slå dig? Det är totalt onö-"
"Julie." Hans mörka röst låter nästan läskig när han strängt fräser åt mig. "Kommer du ihåg vad jag sa? DU måste lyssna på mig." jag sväljer och känner hur det knyter sig i magen.
"slå mig, nu."
Jag slår, inte hårt alls, men jag slår.
en gång, två gånger, tre gånger tills jag tillslut inser att Zak står och skrattar hånfullt.
"jag sa slå, inte peta." även nu skrattar han, nästan ännu mer hånfullt.
Vad är det han inte förstår? Jag slåss inte! Jag har slagit en människa i hela mitt liv, om man inte nu räknar med mitt såkallade petande på Zak.
"Jag kan inte, jag är inte stark nog." säger jag och backar några steg.
"Allt handlar inte om hur stark du är Julie, det handlar om hur du gör det, hur du får till slaget."
Han går fram till mig och tar tag i min ena hand och höjer upp den framför ansiktet och gör sedan lika dant med den andra.
"armarna har du som ett skydd, nästan som en mur för att din motståndare inte ska kunna slå dig i ansiktet. Det är nästan det viktigaste." Han går runt mig och kollar ner på mina ben, som han senare tar tag i och helt plötsligt känner jag mig som en riktig boxare i ställningen jag står i.
"stadiga ben, faller du hinner du kanske inte komma upp innan det är försent." säger han samtidigt som han tar tag runt min höft och något i mig ryser till av hans beröring samtidigt som han står bakom mig. "Vrid inte hela överkroppen, mestadels axlarna. det är dem som ger dig styrka." Jag nickar lätt som svar. "slå mig nu." säger han och ställer sig framför mig med kanske en meters avstånd.
"Zak.. jag-"
Han ger mig en sträng blick och jag tar ett djupt andetag innan jag sedan svänger högerarmen mot hans revben.
Ingen reaktion från Zak, men min hand å andra sidan, gör för jävligt ont. Men jag döljer det så gott som det går.
"Julie Petaren Mars. det är ett passande smeknamn."
jag tittar ner i golvet och försöker att fokusera på allt han sagt. axlarna är kraften, okej.
"Jag kommer aldrig klara detta Zak, jag har aldrig slagit en människa förr.
lögn, det finns faktiskt en människa jag slagit, och det var i årskurs tre när en liten knubbig tjej som hette Maddie tog mitt äpple som jag hade längtat efter hela dagen, men knappt då slog jag henne. Istället puttade jag henne och där med trillade hon och fick hjärnskakning. Jag grät i flera dagar över att jag hade skadat henne och samma vecka som det hade hänt så gick jag till hennes hus med mamma och lämnade en godispåse och ett kort där det stod "i love you" som var helt opassande efter som att jag fortfarande var arg för att hon tog mitt äpple. löjligt.
"Julie?" jag rycker till och ser på Zak med stora ögon.
Hans piercing i underläppen glänser och hans läppar ser fantastiska ut.
jag vill bara kyssa dem.
vänta va?
