Andra delen av kapitel 8! (blev två delar då första var så enormt kort!)
Kläderna Julie har på bilden är dem hon har på sig i kapitlet!
Smset gör mig orolig, vem vet att jag umgås med Zak? Jag har inte berättat för någon, inte ens mamma vet att jag är med Zak och jag antar att han inte heller sagt till någon?
Kanske är det pappas motståndare som Zak pratade om innan?
En stark rysning drar sig genom min kropp och jag känner hur oron växer.
Vad menar dem? Varför ska jag vara orolig över att vara med Zak? jag vet att han är en mördare och skulle säkerligen kunna döda mig på fläcken utan att ens bry sig, men han jobbar ju för min pappa?
* * *
telefonen ringer och jag är fullkomligt livrädd för att kolla vem det är.
Zak. Jag ger ifrån mig en lättande pust och drar den gröna luren på skärmen åt höger. "Hallå?" "Klockan 4, kommer vara utanför dig då. Vi behöver prata."
jag ger en snabb blick emot klockan på mitten av min ljusblåa fondvägg, kvart över tre.
"okej, kom förbi då."
"klä dig.. fancy?" "fancy? ska du bjuda mig på middag eller?" jag skrattar.
"ungefär så." jag blir tyst. "okej" jag känner hur rodnaden sprider sig över hela ansiktet, men jag försöker låta så ointresserad som möjligt, jag kan inte ge med mig nu.
Zak pov
förvånat lägger jag på och skrattar tyst för mig själv innan jag lägger ner telefonen i bakfickan på dem svarta jeansbyxorna. Konstigt nog ifrågasatte Julie mig inte denna gången.
Julie skrämmer mig, hon är så lugn och så.. ointresserad? Jag har som sagt aldrig träffat någon som inte känt sig attraherade av mig.. jag låter som värsta egot men så är det.
I vissa stunder har det faktiskt varit jobbigt. Jag hade en flickvän för några år sen, My. Hon var min drömtjej men sen lämnade hon mig för en annan snubbe, jag hatar henne och där med har jag tröstat mig själv med alkohol och sex.
Jag vet så sjukt mycket om Julie, hennes pappa har berättat allt om henne. Julie tror dock jag inte vet något om henne, men det stämmer inte.
Jag vet allt.
Jag drar handen genom håret, som jag alltid gör, och det faller direkt i en bra position.
Jag knäpper knapparna på kostyms ärmen och tittar på mig själv i spegeln och öppnar sedan den mörka ekdörren och går sedan ut mot min pärla.
min pärla, även känd som min bil.
Jag låser upp bilen och sätter mig i den och åker iväg mot Julie.
* * *
Julie pov
En sista blick i spegeln innan jag drar åt mig min bruna skinnjacka och trär över den över min vita kanske lite för fina kavaj-liknande tröja, Fast å andra sidan så sa Zak "klä dig fancy." so i did.
Jag rycker till av ljudet från en tuta och antar direkt att det är Zak.
"vad fin du är då! För något speciellt eller?" jag vänder mig hastigt och ser mamma. "Oj, jag trodde du hade åkt iväg igen? Jag hörde inte att du var hemma" jag ler lite försiktigt emot henne.
"vart ska du?" hon ger mig en seriös blick. "Ut med.. Alma."
"ÅH? Är Alma hemma från Spanien?" hon klappar ihop händerna och får ett stort leende på läpparna samtidigt som hon börjar gå emot ytterdörren. "jag måste hälsa på henne! Det är så länge sen jag såg henne!"
Snabbt springer jag förbi henne, vilket jag inte förstår hur jag lyckades med i mina minst 10 centimeter höga klackar. Jag ställer mig framför dörren och riktar min handflata mot henne. "STOPP!" hon stannar hastigt till och ger mig en förvånad blick. "Men Julie! Jag saknar Alma lika mycket som du har gjort!" hon lägger armarna i kors. "flytta på dig nu, fåna dig inte."
"Nej!" jag spänner blicken i henne, det måste se ut som värsta komedin när vi står såhär, det enda som saknas är att jag springer in i henne för att stoppa henne från att ens sätta sin hand på dörrhandtaget, vilket jag verkligen inte skulle göra..
"Alma har inte tid nu. Vi är sena, hon sa att hon hinner komma efter, antagligen." jag tittar ängsligt emot henne och öppnar sedan snabbt dörren, innan jag springer ut pekar jag strängt med pekfingret och säger "u, stay."
Sedan springer jag iväg ner för altanen och öppnar bildörren.
"Duschade du som vanligt igen eller? För det tog förjävla lång tid." Han ler och jag tittar försiktigt ner i knän samtidigt som jag spänner fast bältet. "jag var tvungen att prata med mamma en snabbis." Jag skrattar försiktigt och ler emot honom, han ler tillbaka.
Han ser med en värmande blick emot mig och sedan gasar han.
"Du är vacker Julie, jag menar det."
jag blir varm, hela min kropp reagerar på det han säger och jag känner rodnaden växa i mitt ansikte.
"t-tack Zak, du med." jag tittar snett emot honom och ler försiktigt.
"Zachary, Zachary Jones. mitt namn alltså."
han tar tag hårt om ratten men släpper inte blicken från vägen. "Julie Mars, fast det vet du ju självklart redan"
han skrattar, han är gudomlig, han är Zachary.
