-Bild på Pats-
Frukosten blev ett misslyckande och jag skäms fortfarande en aning men Zak verkade bara se det som en kul grej.
Timmarna har flugit förbi och åter igen börjar det närma sig kväll.
Min blick vilar lätt på Zak när han sitter i soffan och han håller en öl i handen, vidrigt.
Han vänder huvudet och tittar på mig, hans ögon är så jävla vackra. Hela han är vacker, varenda liten del.
"vad?" han tar en klunk ur ölflaskan och vänder sedan bort blicken igen.
"inget, du är bara.. söt."
Han fnyser lätt men sliter inte blicken från TV:n, tanken slår mig flera gånger att jag egentligen borde säga något om det som hände.. sexet igår..
Men med tanke på hur mycket Zak har druckit så fördrar jag att inte göra det. jag ger en snabb blick över bordet och försöker räkna alla tomma ölburkar.
sju.. åtta.. nio med den han har i handen.
Jag smeker mina naglar mot hans arm men han rycket snabbt bort den. "Sluta." Han låter sur och det knyter sig i magen. "Förlåt.. Är det något som är fel?" Han svarar inte. Istället tar han en klunk av ölen och fortsätter stirra in i det korkade tv-programmet som spelas på 6an. "Zachary." Jag tittar strängt emot honom men han rör sig inte ur fläcken. Han reagerar inte ens.
"Ignorerar du mig?" Jag korsar armarna över bröstet och får åter igen tystnad som svar. "moget." mumlar jag för mig själv.
Jag vill bara slå honom hårt över munnen, men skulle jag göra det så kommer jag garanterat ångra det, för jag älskar honom.
Varför håller han på såhär? Har jag gjort något fel? Eller är han bara ett totalt asshole?
Jag suckar tungt och reser mig upp ifrån soffan. "Jag går hem, vi ses imorgon?" Inget svar. "jahapp.."
Vad försöker han med? Såra mig?
Well, grattis Zak, u made it.
Jag sliter åt mig koftan och knäpper på mig dem vit-silvriga klackskorna, tack och lov tog jag med mitt busskort igår.
Jag struntar totalt i att säga hejdå till Zak och öppnar istället bara dörren och kliver ut på verandan.
Jag är arg, inte ovanligt när det gäller Zak.
"jag är redan din, princess"
orden äcklar mig nu, hur kunde jag låta mig själv sjunka så lågt? Tanken av hans händer mot min kropp äcklar mig och jag vill spy.
Innan jag vet ordet av det känner jag hur det börjar regna. "självklart." muttrar jag och känner hur fuktigheten sprider sig vid min kropp och jag beslutar mig för att gå in igen.
"Zak? det är jag igen." Jag tar av mig skorna och går in till vardagsrummet där Zak fortfarande sitter stelt och tittar in i TV:n.
"kan du åtminstone säga något?" Äntligen drar han bort blicken från skärmen och tittar nu istället rakt på mig, hans blick bränner mer än helvetet. Hans blick är annorlunda, han verkar inte alls vara samma person som han var igår, han skrämmer mig.
Zak blänger fortfarande på mig och jag börjar känna hur rädslan ökar.
"J-jag vet att det inte är min ensak, men du kanske.." jag sväljer hårt. "du kanske borde ta det lugnt med alkoholen.."
Zaks blick förändras åter igen, nyss var den argsint men nu, nu är dem djävulen själv.
"NEJ, det är inte din ensak hur mycket jag dricker!" Jag hoppar till av rädsla. "Hela dagen har jag velat ha bort dig Julie, men nej! Du sitter kvar som en blodigel och tror att det ska vara romantiskt mellan oss!" Hans ord sårar mig, det gör ont att höra på, jag vill stänga av. Försvinna.
"Jag kommer aldrig älska dig Julie, ALDRIG." Jag knäcks, i hundra tusentals, nej, miljoner bitar.
Zak tar tag i ölflaskan och tar några klunkar innan den är slut, han går vidare ut emot köket för att hämta en ny. "Jag hade sex med dig igår för att jag behövde något som distraherade mig." Hans ord knäcker mig i inte bara miljoner, utan nu istället miljarder bitar.
Jag kan inte säga något, jag är förstörd.
Jag hatar Zachary, hatar, Hatar, HATAR Zachary.
"Du betyder inget för mig Julie, det enda jag är här för är att träna dig. INGET annat." ryter han hårt emot mig.
"Vi kommer aldrig ses igen Julie." Hans röst är fortfarande hård, men förändrad. Hans röst viker sig en aning och han verkar nästan sårad.
Jag drar snabbt bort mina tårar från kinderna med min tröjärm. "Pats ska ta över, jag kan inte vara med dig."
"Zak.." äntligen får jag fram ett ord, men bara ett.
"nej." Han ger mig en allvarlig blick innan han tillslut tar fram telefonen och ringer Pats.
"Kom, nu. Mitt ställe."
Jag tittar sårat på honom.
Visst jag är arg på honom, men att aldrig se honom igen? Jag älskar honom! Jag vill ha honom vid mig, se hans vackra ögon varje dag och känna hans läppar mot min kropp.
"Jag kan prata med pappa om att jag vill ha kvar dig här, så du inte behöver försvinna ifrån mig, han skickar säkert inte iväg dig isåfall?" min röst är orolig och raspig, gråten sitter kvar i halsen.
"Julie?! JAG vill inte stanna, inte en enda minut till med dig." Våra blickar möts och jag ser att han är nära på att bryta ihop, men vägrar att visa att jag bryr mig. "så du vill inte stanna?" "precis, du är en plåga." han drar handen genom håret och spänner käkarna.
Zac pov
Jag hatar att se henne såhär.
Jag vill inte såra henne, alls.
Jag älskar henne.
Jag vill inte vara utan henne.
Min kropp håller på att bryta ihop, mitt hjärta värker av att se henne sårad.
Julie är det enda som fått mig att känna mig levande på senaste tiden.
Hennes sätt att ifrågasätta allt jag säger gör mig galen, men jag älskar hennes nyfikenhet.
Jag måste lämna henne.
Jag måste få henne att hata mig.
Jag skulle berättat det för henne igår, även fast hon inte ville. Jag skulle tvingat henne sitta och lyssna.
Jag har fått ett nytt uppdrag, att åka till New York och leta reda på Sony. En av dem mest eftertraktade mördarna. När jag väl hittar honom, ska jag döda honom, eller han döda mig.
Jag vill inte såra Julie men det är lättast att hon hatar mig när jag åker, det är för hennes skull.
Jag pratade med Pats igår innan dem åkte iväg och han gick med på att lära henne allt.
Självklart kommer Julie vägra, men Pats är en trippelt så bättre person än jag själv. Hon måste bara hata mig för att börja tycka om Pats.
Tanken av att Julie ska tillbringa flera månader ensam med Pats gör mig illa till mods.
Dörren öppnas och Pats kliver in i hallen och Julie ger mig en besviken blick.
"Gå." jag tittar strängt på henne. "men ut!"
En minut, sen är hon borta.
Kanske för evigt.
