Jag vaknar av att Pats skakar lite på mig. "är vi framme?" får jag fram med en tyst röst och Pats nickar mot fönstret som svar, New York.
"This is the Captain speaking" hörs det ur högtalarna runt om i planet.
"The landing has gone well and we have now arrived in New York. Thank you for flying with us, and have a nice time in the big city."
Pats reser sig upp och drar fram sitt handbagage som legat på hyllan över oss. "kommer du?" säger han och tittar mot mig som fortfarande sitter kvar i stolen och beundrar alla människor som stormar ut ur planet, varför har alla så bråttom hela tiden för? Kan man inte ta det lite popcorn.
Ja, popcorn.
Så sa jag alltid till min mormor när jag var hos henne, jag åt alltid popcorn och där med så ersatte jag vissa ord med ordet popcorn bara för att det var kul.
Jag drar blicken ifrån alla människor och drar istället på mig jackan och går mot Pats.
Jag tar ett djupt andetag, jag är nervös så att benen nästan skakar och jag håller på att få syrebrist.
"Jag är redo." säger jag övertygande till Pats och han ler mot mig, hans tänder syns och dem är ljusare än min egen framtid.
ett lätt skratt kommer ut från mina mungipor och Pats ser frågande emot mig. "Vad är det?" "Inget, gå nu." Jag flinar mot honom medan han vänder sig om och börjar gå mot utgången och jag tätt därefter.
* * *
Dream Downtown står det med vita stora bokstäver över en entrén på en hög byggnad.
New York är precis som jag hade tänkt mig, höga hus så långt ögat kan nå, folk i mängder och tutor som hörs varannan sekund.
Vi går in genom entrén och möts av en stark doft av lavendel, det doftar ljuvligt.
"Pats Lowest" säger Pats till mannen i receptionen som snabbt kollar igenom en kalender.
"Yes! Here it is, you booked for two weeks right?" pats nickar som svar.
"I'm sorry Mr. Lowest, but your room has been changed by some reason." Jag tittar förvånat mot Pats som nästan ser lite arg ut. "What do you mean? I booked a room with two beds. Nothing else."
Mannen i receptionen ser nästan rädd ut samtidigt som han pratar med Pats, jag förstår honom. Pats kan låta ganska grov, sexigt enligt mig dock, men för honom?
"I'm afraid I have no other double rooms free, sir." Mannen ger Pats en hård blick. "Kom igen Pats, låt det bara vara.. Ta det som det är bara." Säger jag och tar tag i Pats arm med en lätt beröring som får han ansiktsuttryck att bli mjukare.
Mannen bakom disken tittar på mig, oförståeligt. Just det, han förstår inte svenska. "What kind of room is it?" frågar jag honom och han tittar snabbt ner i kalendern igen. "It's one of the more romantic rooms." Jag tittar nu istället på Pats som ser lika förvånad ut som jag.
Vi båda bryter ut i skratt. "that will be great, wont it my love?" Pats ger mig en lätt blink med ena ögat och jag börjar skratta ännu mer.
Mannen som jag nu förstått av hans namnbricka som sitter på vänstra bröstet, heter Jack.
"Of Course darling." svarar jag med min typiskt överdrivna brittiska accent.
Jack ger oss två röda kort, som tydligen är en nyckel till dörren. Sån har jag aldrig sett förr, vad är det som är fel med nycklar här i New York?
Zak pov
Det gör ont.
Trots att det är nästan en vecka sen jag.. höll på emot Julie så gör det fortfarande ont.
Hennes blick var sårad, totalt förstörd, och det var mitt fel.
"Oh come on then!" Min blick söker sig mot det ljusa ansiktet som nyss fräste emot mig. "I will never, ever fucking tell you who it is." Ett hårt slag träffar min käke, sedan ett nytt slag som träffar lite över min mun.
Snabbt spottar jag och ser hur blod landar på marken.
"Tell us, or die slowly." Smärtan sprids fortfarande runt om i min kropp.
För några dagar sen kom jag hit till New York, redan på planet kände jag mig iakttagen, vilket jag uppenbarligen var. För när jag satte mig i taxin så minns jag bara hur allt blev svart, sen vaknade jag upp i ett mörkt unket rum med olika små kartor på väggarna dom var fyllda av små vita markeringar.
"Zachary Jones, you think you are so damn smart, but you were just to easy to catch." Mannen skrattar högt och slår ytterligare ett slag, denna gången rakt i magen, men jag kan inte visa att det skadar mig, han får inte se mig svag.
Gnisslet av en dörr fyller rummet och in kommer en lång maskulin man med ett svart skägg, och en kvinna med blont hår och eyeliner utkletat runt ögonen.
"Sony." mumlar jag tyst och blicken kan inte slitas från mannen.
"So we meet again, brother."
HEJ HERREGUUUD! Jag känner verkligen hur mitt hat mot Zak börjar släppa nu, han kanske inte är så korkad ändå? eller vad tror ni?
och JA! Sony och Zak är syskon!
TACK jätte mycket för nästan 600 läsningar, åhhh <3 tycker om er!
ha det bäst!
