Godmorgon! Alma på bilden! Skola nu, som vanligt.. spyr på skolan och allt som har med det å göra :[
Iallafall så är det snart ba/niornas fest och jag är jätte taggad!
glöm inte att STJÄRNMARKERA, det är som sagt väldigt stor hjälp om ni gör det! 🌟
________________________
"känner ni varandra?" Zak låter förvånad från andra sidan bordet.
Jag får inte fram några ord.
Alma är min bästa vän, vad gör hon här och varför sa hon inte till mig att hon är i Sverige?
Men framför allt, hur känner hon Zak?
"hallå?" Zak tittar först på mig och sen på Alma som ser mina lika förvirrad ut som jag själv.
Alma vänder blicken emot Zachary. "Kom med mig. NU."
hon låter arg innan hon vänder på klacken och går iväg från bordet.
Alma pov
nej. allt jag kan tänka är nej, nej nej nej och nej!
Aldrig att Julie är Jerr's dotter?!
Det är omöjligt! eller?
Jag har känt Julie i minst tio år, hur kan jag ha vart så blind? Jag vet att Julie ogillade att prata om sin pappa, så mycket att bara man frågade hur det hade gått när dem träffades så blev stämningen spänd innan hon tillslut öppnade munnen och började skälla ut mig, 'jag bryr mig bara' är allt jag kunde säga i försvar, för det gjorde jag, det gör jag fortfarande.
Att jag var tvungen att lämna henne för att jag fick ett uppdrag i Portugal sårade inte bara mig, utan även henne.
Jag fick helt enkelt komma på en löjlig lögn om att jag skulle studera i Spanien under max två år för att ha en anledning till att försvinna.
Jag har saknat henne..
Hennes varma kramar innan vi sa hejdå på skolgården varje dag, aldrig fick man gå utan en kram.
Hennes brända köttbullar, jag menar, det är typ det lättaste man kan laga och ändå lyckas hon bränna dem så dem ser ut som små briketter man använder till grillning.
Älskade Julie.
Jag vänder mig hastigt när Zak kommit fram till mig, vi står en bit ifrån receptionen så Julie inte kan se oss.
"Hur kan du vara så dum Zak?!" ryter jag rent av förbannat emot honom och han ser förvånad ut.
"Vad snackar du om Alma?" Han backar ett steg. "Jag har ett uppdrag, att lära henne allt jag kan och skydda henne tills Jerr säger att det inte behövs mer." han viskar meningarna och ser sig sedan runt om för att försäkra sig om att ingen hört.
"hur känner ni ens varandra?" han ger mig en allvarlig blick och jag sätter mina händer över huvudet och försöker lugna ner mig.
Julie är i stor fara.
"Hon är min bästa, och då menar jag BÄSTA vän Zak.."
han rycker till av mina ord och verkar inte få fram några ord, ovanligt när det gäller Zak, pratkvarnen med det största egot i världen.
Zak pov
Vad är oddsen egentligen? Att Alma och Julie är bästa helvetes jävla vänner?
Jag tycker synd om Alma, hon vet hur tuff denna branschen är och har antagligen aldrig nämnt Julie för någon inom JSM's kretsar för att skydda henne.
Jag är rent av mållös, jag vet inte vad jag ska göra för att Alma ska lugna ner sig. Jag är faktiskt en aning förvånad över att Alma inte ens berättade om Julie för mig, vi har ändå känt varandra i minst sex år?
Det var då Alma började hos oss, jag minns det så tydligt.
Jerr hade sett henne över internet, hon var tydligen värsta snillet, vilket jag kan intyga om att hon är.
Hon kom till oss i hopp om en vanlig jobbintervju men slutade som spårare och Sazty som vi kallar det, alltså är hon den som åker till personerna som lånat pengar av oss, dem som vägrat betala tillbaka alltså.
"Hur ska vi göra?" jag försöker undvika hennes blick så mycket som möjligt.
"Hon vet redan att vi jobbar ihop, Jag kan lika gärna bara berätta som det är för henne." jag granskar lätt när hon sväljer och jag tycker så synd om henne.
Alma vet att Julie är i en enorm fara i JSM's trakter, även om vi skyddar henne nu, så kommer vi inte kunna skydda henne förevigt.
Jag går fram till Alma och lägger armarna runt henne.
"Vi löser det, vi pratar med henne." Jag vilar hakan på hennes huvud och hon tar ett djupt andetag innan hon drar sig ifrån mig och går tillbaka emot bord sju där Julie antagligen sitter lika förstörd som Alma.
Fan.
Jag följer Alma med blicken samtidigt som jag drar ut telefonen ur fickan och låser upp den.
Julie pov
jag kan inte fatta att Alma jobbar med Zak, för min pappa?
Jag är arg, riktigt arg.
Hur kunde hon göra såhär?
Hon var min bästavän?
Mina händer skakar och jag kastar en blick på menyn som ligger på bordet och stör mig.
Hela denna tiden trodde jag att Alma var i Spanien när hon istället har vart ute på uppdrag - som hon fått av MIN PAPPA.
jag hör hur snabba fotsteg kommer emot mig, vilket jag vet är Alma.
Alma sätter sig på stolen rakt framför mig och ger mig en ledsam blick.
"Julie.."
"Jag vill inte höra. okej?" jag ger henne ett falskt leende. mitt blod kokar.
"Sluta, lyssna nu." jag lyssnar, men verkar ointresserad. "Om du bara hade sagt att Jerr var din pappa så hade detta aldrig hänt."
Sitter hon seriöst och skyller detta på mig?
"Jag jobbar för Jerr och du får acceptera det, svårare är det inte.
Du får hata mig hur mycket du vill Julie men så är det." hon drar lätt efter andan. "Vi ska lära dig allt."
"som att Zak inte redan berättat det för mig hundra tusen gånger Alma."
Jag ställer mig upp och börjar gå mot utgången.
Alma följer inte efter mig tack och lov.
Jag öppnar dörren och kliver ut och börjar gå emot bussplatsen jag ser en bit bort innan jag känner hur någon drar tag i mig.
"Du går ingenstans."
