kapitel 17

109 14 0
                                    

Jag vaknar av att mobilen ringer, snabbt är jag ur sängen och svarar.
"Hallå?"
"Julie? Hej, det är Pats." Hur har han mitt nummer? "Ja oj hej." svarar jag med en glad röst.
"jo, är det okej om jag kommer förbi om en stund?" Helst av allt skulle jag bara vara ensam nu, men jag antar att jag får gå med på det. "Ja, såklart."
"ses då!" sen är samtalet över.
Jag lägger tillbaka mobilen på skrivbordet och går sedan mot garderoben.
Jag tittar snabbt på min spegelbild innan jag öppnar garderobsdörren och rotar fram en svart t-shirt och ett par vita jeans som jag sedan drar på mig på mindre än en minut.
Åter igen lägger jag en blick på mig själv i spegeln, denna gången ser jag hur svart jag är under ögonen.
Jag hade helt glömt att ta bort sminket från igår, jag hade bara lagt mig i sängen direkt och låtsas som att den dagen aldrig hänt, men det har den.
Zaks ord gör fortfarande ont i mig, varje tanke om honom gör ont. Han fick röra mig på ett sätt bara en person någonsin fått innan. Han smekte min ryggrad och kysste min hals.
Han sa att han var min.

Dörren ringer och jag går ut från rummet och öppnar.
"Halloj." säger Pats och ler, med både munnen och läpparna.
Han har ett vitt väldigt urringat linne, vilket gör att man ser alla hans muskler enormt tydligt, snyggt faktiskt.
Jag ler åt honom och han kommer in och drar av sig skorna.

* * *

Vi sitter tysta ett tag och bara ger varandra pinsamma blickar. Han verkar inte riktigt veta vad han ska säga, vilket inte jag heller gör.
Tillslut öppnar han munnen. "Han älskar dig." jag ger honom en frågande blick. "Zak?" frågar jag tyst, men Pats skakar på huvudet. "Din pappa, Jerr."
Självklart, hur kunde jag vara så dum.
"Din pappa gör verkligen allt för att beskydda dig." Jag undviker Pats blick och låtsas som att jag inte är speciellt intresserad av samtalsämnet. "Zak är en av Sveriges, om inte Europas smidigaste mördare, som ni skulle kalla det." Min blick riktas nu istället mot Pats, och han fortsätter att prata. "Din pappa bad honom skydda dig av en anledning." Pats sväljer. "Du har folk efter dig, även fast du inte kanske märkt av det än. Dem vill döda dig, för att försvaga Jerr."
Jag är chockad, allt kommer som en chock och jag vet inte längre vad jag ska tro.
"Vi måste åka här ifrån, Jerr hörde av sig till oss i förrgår och berättade om att han fått hot om att dem hittat dig. Därför skickar han iväg Zak, för att locka bort dem och han fick även ett uppdrag att leta upp Sony, i New York."
"Sony?" frågar jag snabbt. "en av dem farligaste mördarna."
Det knyter sig i magen på mig, ska Zak riskera livet för att min pappa säger det? Och varför vill folk döda mig?!
"Vi åker iväg om en vecka, Alma ska kontakta din mamma och säga att hon har fixat en överraskning åt dig i Spanien och att hon köpt biljett åt dig. Du kommer vara borta i kanske 2 veckor." Pats tittar allvarligt på mig. "förstår du allt?"
Jag är rädd, riktigt jävla rädd.
"träningen då? jag måste kunna beskydda mig?" Jag tittar ängsligt på Pats och han ställer sig sedan ut och går ut till bilen, jag hör att han slänger igen en av dörrarna och kommer sedan in igen. I handen har han en svart portfölj som han sedan lägger på bordet samtidigt som han sätter sig bredvid mig i den svarta tygsoffan.
"Allt du behöver finns här." han klappar lätt över väskan och öppnar den sen.
Vapen, Id-kort, ammunition, knivar, handskar, ett slags rep och en bunt med pengar.
Allt en person som ska begå ett brott behöver finns där i.

Min blick vandrar mellan väskan och Pats.
"när vi kommit fram till New York så lär jag dig skjuta och hur du ska försvara dig." säger han och ger mig en kall blick.
Jag är mållös, jag kan inte slita blicken från pistolen som ligger i väskan.
Den kan döda med ett enda litet tryck och ta någons liv på en ynka sekund.
"Är du med? Är du beredd på att göra allt jag säger för att överleva?"
Pats tittar försiktigt på mig.
"om jag behöver döda någon, får jag tänka på att det är Zak då?"skrattar jag och tittar upp emot Pats och han börjar skratta.
"bara om du lovar att skjuta ett skott från mig."

HEJ! kort kapitel just nu då jag är fullkomligt dödstrött och ursäktar även stavfel då jag inte läst igenom efteråt, lär fixa sådant imorgon.
Ha det bäst!

till Mars och tillbaka #Wattys2016Where stories live. Discover now