Jag gick till första lektionen utan att se någon förbipasserande i ögonen. Det var bäst att göra så för vissa har en förmåga att kunna se om man var ledsen. Jag har varit ledsen länge men det förvärrades när min pappa dog. Min pappa betydde mycket för mig och när han lämnade oss så kunde jag inte fatta att jag skulle behöva bo med mamma. Min mamma tänkte ju på sig själv mest även om hon kanske inte var så ledsen över att pappa stack. Hon fick nämligen ta över hans pengar, vilket var ganska mycket.
"Hej!" Var det någon som sa bakom mig. Jag vände mig om för att titta vem det var och såg en tjej som gick några årskurser över mig. Jag förstod då att hälsningen inte var menad för mig, så jag vände mig om igen. Jag kom fram till min lektion precis när de öppnade dörrarna. Jag gick snabbt in och satte mig. Jag satt alltid i mitten, det var liksom min grej kan man säga. Alla som satt längst fram var antingen plugghästar eller plugghästarnas bästis. I mitten satt de som inte var jätte intresserade men ändå försökte eller som jag, de som försökte undvika någon. Längsta bak satt de jobbigaste som inte brydde sig ett dugg, om de kom till lektionen då. Omar och Felix känner säkert inte till de olika grupperna eller så är de plugghästar, för de satt längst fram redan innan jag kom hit.
Resten av lektionerna innan lunch flöt på normalt utan att antingen Omar eller Felix hade pratat med mig. Jag hade äntligen fått lite tid att plugga, eftersom jag inte kan plugga hemma eller i skogen så måste jag göra det i skolan. Snart blev klockan 11.30 vilket betydde lunch. Jag hade bestämt mig. Jag skulle inte gå dit. Istället gick jag till skolans bibliotek. Nästa lektion var franska och det var ett stort prov i det imorgon. Det är mycket plugg för mig, eftersom jag sätter ganska höga krav på mig själv. Jag har ett speciellt gymnasium där jag vill komma in, men man måste ha ganska höga betyg. Jag satt i biblioteket länge innan jag märkte att det var någon som kom emot mig. Jag såg att det var Omar och lite längre bak gick Felix och en annan kille jag aldrig sett förut. Jag tittade ner på mina böcker och försökte lära in mig glosorna. Jag ignorerade de när de satte sig runt bordet.
"Nu vill jag att du ska sitta kvar här och bara lyssna! Jag behöver få prata nu och du får säga om jag har fel eller inte."
"Okej, om du berättar vem det där är och varför du bryr dig." sa jag och pekade på killen som satt bredvid Felix
"Bra, det där är en i vårt band, Ogge. Och jag bryr mig eftersom jag vill inte att någon ska bli skadad. Du försöker hoppa ifrån en bro, ett självmordsförsök, och du undrar varför jag bryr mig?! Jag kom dit och såg dig stå där och skaka och jag hörde dig gråta högt. Jag visste att jag kunde förändra någons liv vid det tillfället!"
