Omar ropade på Ogge som kom till rummet med vatten. Ogge satte sig på en stol i andra änden av rummet och strax därefter kom Felix och Oscar och satte sig. Alla ville veta hur jag mådde. Jag drack upp vattnet och ställde glaset på nattduksbordet.
"Hur är det?" Frågade Omar och strök min arm lite lätt
"Okej" svarade jag och han nickade
"Förlåt för det där i skogen, jag vet inte varför jag var så dömande. Det var din enda chans och faktiskt en bra idé" sa Omar ursäktande
"Det är okej" svarade jag och log varmt mot honom
"Vill du bo här med oss istället?" Frågade han en aning osäkert
"Asså, jag vill inte tränga mig på liksom" svarade jag
"Det gör du inte heller! Jag har pratat med min mamma och hon sa att du kunde bo här tills vi två hittar ett eget" sa Omar glatt. Jag tänkte efter. Varför inte? Jag skulle inte behöva träffa mamma lika ofta som jag måste nu. Efter att jag funderat en stund så nickade jag. Omar flög upp lyckligt och kysste mig passionerat. Killarna bakom oss harklade sig. Vi drog ifrån och ett leende sattes på bådas läppar.
"Så vill turturduvorna se på film?" Frågade Felix och alla skrattade. Vi nickade och alla gick ner. Jag försökte snabbt ställa mig upp och gå efter, men vinglade till och precis när jag skulle slå mot golvet fångade Omar mig.
"Jag hjälper dig dit så att du får vila framför tv:n" sa han och skrattade till
"Vet du vad allt beror på?" Frågade Omar medan han la en arm om mig för att få mig mot vardagsrummet.
"Jag har inte ätit eller druckit något sedan torsdags. Och jag är allmänt svag eftersom jag inte äter eller dricker mycket, får inte jättemycket sömn och gråter ut allt min kroppsvätska typ" svarade jag och ryckte på axlarna. Omar tittade bara förvånat på mig.
"Det ska vi ändra på iallafall" sa han en aning pafft
Vi gick fram till killarna som satt i soffan. De hade satt på någon skräckfilm och jag suckade lite. Vi satte oss mittemellan Felix och Ogge. Oscar satt i en fåtölj lite längre bort. Jag lutade mig tillbaka och tittade på filmen. Jag hade alltid haft ganska lätt för att se skräckfilmer eftersom jag tittade ganska kritiskt och realistiskt på de. T. ex att det är självklart att tjejen går ner i källaren där mördaren finns. Varför skulle hon gå ner där?! Det är orealistiskt helt enkelt! Jag kände hur mina ögonlock blev tyngre och mitt huvud föll mot Omars axel.
Jag vaknade av att filmens eftertexter rullade fram på tv:n. Killarna vände sig mot varandra och började prata lite om filmen. Jag lutade mig mot Omars axel igen, utan att orka göra något annat. Det var som om min kropp lagt av. Jag fattade inte att detta kom just nu och så kraftigt. Jag hade ju inte ätit eller druckit på ganska länge något som min kropp egentligen var ganska van vid. Jag slöt ögonen och suckade lite. Jag hörde hur killarna viskade runt mig istället för att prata lika högt som förut.
"Hur mår hon?" Hörde jag Oscar viska till Omar
"Jag vet faktiskt inte" svarade Omar lika tyst
"Varför svimmade hon?" Frågade Felix lite högre som om han inte kunde viska
"Felix, håll käft" viskade Ogge och jag kunde nästan se Ogge som Felix storebror
"Hon har inte ätit eller druckit på länge" började Omar igen
"Sedan tror jag att hon inte mår så bra psykiskt så hon orkar väl inte" avslutade han och la en hand på mitt ben som låg tätt intill honom
"Jag älskar dig, gumman" viskade han så bara jag skulle höra. Det kändes som om det stora mörkret runt mitt hjärta blev för en stund ljust.
