Kapitel 38~ Telefonsamtal

96 1 1
                                    

Jag tittade upp i taket. Killarnas intervju skulle börja när som helst. Omar ville att jag skulle stanna hemma och sova lite. Jag hade protesterat flera gånger men han vann hela tiden. Jag hade satt på tv:n och väntade på att reklamen skulle ta slut. Plötsligt hörde jag introt till programmet och en tjej började presentera alla. Hon sa att hon själv hette Liz. 

"Så, killar, hur var det senaste gången ni var i USA?" började Liz med att fråga. Jag visste inte ens att de varit i USA. det måste ha varit innan maj iallafall.

"Det var fantastiskt! Det finns så mycket foooers där som stöttar oss och älskar det vi gör!" sa Felix 

"Men det verkar som om de svenska foooers tror att ni övergett de och att ni verkar gilla mer att vara i USA än här i Sverige" sa Liz

"Det är ett problem, för vi uppfyller bara våran dröm. Vi har alltid velat bli stora i USA men vi kommer aldrig glömma bort Sverige. De svenska foooers var där först och vi kommer alltid älska de och att uppträda för de" sa Ogge 

"De svenska fansen är mycket snyggare också" la Felix till och blinkade flörtigt mot kameran. Så där som bara han kan. 

Efter en halvtimme började intervjun lida mot sitt slut men frågan som de flesta väntat på återstod. Om de var singlar eller inte. Jag hade lyssnat noga efter den frågan hela intervjun men den hade aldrig kommit upp. Jag visste inte vad Omar skulle säga. Han kanske ville hålla vårt förhållande som en hemlighet? Han kanske inte ville synas med mig? Eller så kanske han inte ville att fansen skulle veta på något sätt? 

"Så är ni singlar eller inte?" Liz kollade utmanande på alla fyra. De skrattade och var och en fick säga sitt svar

"Jag är singel iallafall, förutom Foscar då" sa Oscar och nickade mot Felix vilket fick båda att skratta

"Jag är också singel" svarade Felix 

"Singel här med" sa Ogge och sedan var det Omars tur

"Upptagen" svarade han och jag kände ett litet glädjerus i kroppen

"Aha, vem är den lyckliga?" frågade Liz och jag ville nästan ställa mig upp och skrika att det var jag.

"Hon heter Lily, en fantastisk tjej som jag älskar mer än något annat" sa Omar och jag kunde inte låta bli att flina som ett fån

"Meh, Ogmar då?" sa Ogge och låtsades bli ledsen

"Juste, Ogge, jag har hittat någon annan" sa Omar och alla skrattade

Intervjun avslutades och jag kunde inte sluta le. Han hade sagt det, i tv! Jag var så glad, även om jag låter som om han aldrig sagt 'jag älskar dig' till mig, någonsin. Men det var en annan grej. Dörren öppnades och in kom fyra killar med nästan lika stora leenden som jag. Jag slängde mig i Omars armar och kysste honom lyckligt. Han skrattade och tittade på mig.

"Älskar dig" sa han

"Älskar dig mer" svarade jag

"Älskar dig mest"

"Går inte" skrattade jag och gick till soffan igen. Killarna hade redan satt sig där och höll på med sina mobiler. Jag satte mig på andra sidan av soffan där ingen satt. Jag tittade framför mig och gäspade. Omar satte sig bredvid mig och drog in mig i hans famn. Sedan kysste han mitt huvud och kramade om mig hårt.

"Vad sägs som en dejt på fredag?" frågade han och jag tänkte precis svara när min mobil började ringa. Jag var rädd att det var Andrew, men samtidigt ville jag att det skulle var han. Jag kunde inte gå därifrån för att Omar höll fast mig. Jag halade upp mobilen ur min bakficka och svarade.

"Lily"

"Jag ska flytta" svarade en röst. Det lät som Casey, men jag var inte riktigt säker

"Casey?" frågade jag 

"Yes box" något som hon alltid sa när hon skulle säga ja

"Vart ska du någonstans" frågade jag

"USA" sa hon och jag kände en klump i magen

"När flyttar du?" 

"Imorgon"

"Jag kommer och säger hejdå då, vilken tid ska jag vara där" sa jag tomt

"Vi åker klockan ett. Så kan inte du komma vid elva så äter vi lunch i köpcentret sedan?" 

"Visst" sa jag

"Älskar dig"

"Älskar dig" samtalet trycktes bort och jag kände typ att alla ögon låg på mig

"Vem var det?" frågade Oscar

"Casey, hon skulle kommit på lördag men tydligen så flyttar hon till USA imorgon" sa jag och suckade

"Vad synd" sa Felix

Jag ryckte på axlarna. Vi hade inte känt varandra så länge. Men det är ändå jobbigt. Jag hörde hur min mobil ringde igen och jag svarade

"Ja?" sa jag en aning irriterat

"Hej, det är Andrew. Jag vill att du ska komma till polisstationen. Nu." 


Tråkigt kapitel jag vet. Men det behövdes ett mellan kapitel! 

Hoppas ni har det bra och fortsätter läsa denna tråkiga berättelse! Förlåt förresten för att den inte är så rolig och så, Lily bara gråter hela jävla tiden! Jag kanske ska sluta med den? Eller vad tycker ni, kommentera!!!!!!

Alla änglar har inte vingar || o.rHikayelerin yaşadığı yer. Şimdi keşfedin