"Kyss Oscar" sa Felix tillslut. Jag tittade lite i ögonvrån på Omar. Han ber sig i läppen och tittade nästan argt på Felix. Felix verkade inte se Omars blick utan han tittade mellan Oscar och mig. Jag kröp fram lite mot Oscar men stannade ungefär i mitten av ringen.
"Men jag vill ju inte göra dig sjuk" sa jag och försökte komma undan för Omars skull. Jag ville inte att han typ skulle bli arg eller avundsjuk.
"Du är ju bättre eller hur? Kyss honom nu!" Sa Ogge otåligt och puttade fram mig lite. Jag blundade och kysste Oscar. Det var inget speciellt med kyssen. Förstå mig rätt nu, Oscar är bra på att kyssas men jag har inga känslor för honom. Jag släppte kyssen och stirrade in i Oscars ögon. De log, hela han log. Jag log tillbaka och kröp tillbaka till min "plats" i ringen. Jag tittade bredvid mig för att se Omars ansikte men han var inte där. Precis då hördes dörren smällas igen. Jag tittade snabbt dit men det enda jag såg var en stängd dörr. Oscar ställde sig snabbt upp och mumlade något om att det var hans fel. Jag skakade på huvudet, vilket han inte såg för att han var redan ute ur rummet. Jag tittade bara framför mig. Jag ville vänta så att Oscar kunde prata med Omar först innan jag kom. Felix mumlade något om att han inte skulle sagt något. Ogge mumlade något om att han också borde prata med Omar. Men allt var egentligen mitt fel. Det var inte deras, det var mitt. Jag skulle inte ha varit med i leken. Jag skulle fortsatt sovit eller helt enkelt gått hem. Eller hem och hem, till eken. Jag skulle inte träffat Omar om det inte varit för allt runt omkring mig. Jag reste mig upp och gick ner till Omar och Oscar. Jag kunde höra Oscars röst nere i vardagsrummet så jag stannade på sista trappsteget för att de inte skulle se mig när jag tjuvlyssnade.
"Det var en lek, kom igen du kan väl ändå inte vara arg för det?" hörde jag Oscar säga. Omar suckade och det lät som om han satte sig ner
"Jag har sett blickarna hon ger dig! Det är inte nog med att hon fick kyssa dig också! Hon gillar dig Oscar!" sa Omar och man hörde hur besviken han lät. Vilka blickar? tänkte jag för mig själv innan Oscar fortsatte:
"Hon gillar inte mig! Hon gillar dig! Jag tror hon till och med älskar dig!" och jag nickade för mig själv lite. Även fast ingen såg det. Oscar hade helt rätt. Jag älskade nog Omar.
"Jag vill bara inte förlora henne! Jag vill hjälpa henne, men hon låter mig inte! Jag vill inte lämna henne, jag vill alltid ha henne nära! Jag älskar henne!" sa Omar och hans röst sänktes lite när han sa den sista meningen
"Men gå upp och säg det till henne! Hon vet inte att någon älskar henne på det sättet som du gör! Säg det till henne!" sa Oscar och det lät som om Omar ställde sig upp. Jag fick panik. Tänk om han såg mig stå här. Han skulle fatta att jag tjuvlyssnade. Tänk snabbt, Lily! Jag gick ner för det sista trappsteget och in i vardagsrummet. Plötsligt stötte jag in i Omar. Vi skrattade lite stelt och backade ifrån varandra.
"Ehm... hörde du vad vi sa?" frågade Omar efter en liten stund. Jag ville inte ljuga så jag nickade svagt. Omar log och drog in mig i en kram. Han skrattade lite och jag skrattade lite falskt. Jag hade inte skrattat på riktigt på väldigt länge.
"Jag måste till eken och hämta mina grejer" sa jag och han nickade
____________________________________________________________________________________
Något hände med detta kapitel så jag publicerade tydligen halva förra gången. Men detta är hela! Jag ber om ursäkt för den sena uppdateringen men jag har inget internet för jag är på mitt landställe i Häslingland. Men hoppas ni har det bra och läs gärna min andra "bok" 5sos och TFC imagines!
