Kapitel 42~ När tårar blir till slag

96 2 0
                                    

Jag la på samtalet och vände mig mot killarna som satt och sjöng en annan av deras sånger. Jag tittade på Omar som mötte min blick och han såg hur rädd jag var. Jag överdriver inte när jag säger att mina ben skakade och att jag trodde att jag skulle svimma. För det var så jag kände mig just då. Omar vinkade ditt mig och jag gick dit så normalt jag kunde. Jag satte mig framför Omar och han drog mig närmare honom, precis som vi satt förut. Det var mysigt så.
"Vem var det?" Frågade Omar
"Ingen viktigt" ljög jag
"Varför är du då så rädd?" Frågade han och jag suckade
"Inget viktigt" sa jag och Omar slutade fråga. Gissar på att han inte orkade prata om det.

Vi satt så där i någon timme till. Killarna spelade och sjöng och emellanåt så fixade vi elden. Den brann fortfarande. Killarna hade blivit lite över trötta och börjat skratta åt allt och allt gick överstyr. De hade haft en brottningsmatch i mitten och helt plötsligt hade de fått för sig att bada och de sprang i. De hade ju såklart sprungit upp direkt och bytt om igen. Jag gäspade och blundade trött. Jag kände hur jag snart somnade och la mig lite tillrätta och lät det ske.

Jag öppnade ögonen. Det var fortfarande mörkt ute och brasan lyste upp allt fortfarande. Jag såg att killarna låg i deras sovsäckar och pratade med varandra. Jag märkte att någon lagt mig i min egen och att det var väldigt varmt. Jag öppnade den lite och jag märkte att killarna tittade på mig.
"Heej" sa alla samtidigt en aning dämpat
"Vad är klockan?" Frågade jag och Oscar tog upp mobilen
"01.26" sa Oscar och jag nickade
"Har ni sovit något?"
"Ja lite men alla vaknade när Felix skrek av att en spindel var typ 5 meter bort" sa Ogge och tittade anklagande på Felix vilket fick mig att skratta
"Den var faktiskt 1 meter bort" sa Felix surt och hans underläpp åkte ut.
"Vad söt du är" sa jag och skrattade. Han skrattade också men jag kände Omars sura blick på mig
"Haha, men gubben då! Blev du avundsjuk?" Sa jag och alla skrattade utom Omar. Han nickade och hans underläpp hängde
"Men du är sötare" sa jag och han sken upp och gav Felix en retsam blick. Alla skrattade och jag lutade mig tillbaka. Jag gäspade vilket smittade va sig på Omar bredvid mig.
"Ska v-" Felix mening avbröts av en gäspning och gäspningen gick vidare till Ogge
"Sooovva" sa Oscar och gäspade igenom sin mening. Alla skrattade mer tills tårarna rann. Det var egentligen inte roligt, men men trött är man.

Jag vaknade ännu en gång. Det blåste lite men inte kallt utan en skön bris. Jag drog upp min dragkedja till sovsäcken och kröp ner lite till. Brasan höll på att dö ut men man såg fortfarande ljuset. Plötsligt kände jag någon sparka mig i ryggen. Jag vände mig om och såg ett välbekant ansikte. Eller två stycken egentligen.
"Så du har skickat polisen på oss?" Sa den ena
"Tror du att vi kommer ge upp för det?" Sa den andra och tårarna började brinna i mina ögon
"Snart kommer vi till dig och efter det till dina vänner. Eller ska vi ta de först kanske?" Sa den första och började gå mot Omar. Där fick jag nog. Jag kravlade mig ur sovsäcken och ställde mig upp. Adrenalinet pumpade i blodet och jag hade aldrig känt mig så upprymd och självsäker. Jag flög på den som börjat gå mot Omar och eftersom han var oförberedd så kunde jag brotta ner honom på marken. Jag slog honom flera gånger i ansiktet och jag fick ta några slag jag med. Jag avslutade med att knäa honom i, ja, hans privata delar. Han låg och kved på marken och det var då jag flög på den andra killen som bara stått och tittade på. Det räckte med ett rak höger och han sprang iväg. Killen som låg på marken höll sig mellan benen och drog sig upp. Jag gick mot honom och han började genast att springa så fort han kunde.
"Och våga aldrig hota mig och mina vänner igen!" Skrek jag efter honom. Jag vände mig om och såg att alla vaknat. Jag blev lite röd om kinderna och kröp ner i min sovsäck igen.
"Wow, vad hände just?" Sa Felix upphetsat
"Inget" sa jag tyst och han satte sig upp
"Du spöade ju skiten ur två killar som var större än typ oss tillsammans!" Sa han och jag skakade på huvudet
"De bad om det" sa jag och de skrattade tyst
"Hur då?" Frågade Oscar
"De dödade mamma och hotade er" sa jag och de gav mig en förvånad blick
"Okeeej" sa de lite obekvämt
"Jag ska bara ringa Andrew" sa jag och efter ett långt samtal med de hade jag berättat vem det var och det mesta om honom.
"Vem var det?" Frågade Omar när jag avslutat samtalet
"Min försvunna brorsa"

Alla änglar har inte vingar || o.rDonde viven las historias. Descúbrelo ahora