Jag gick snabbt upp till mitt rum, tog mina kläder och gick snabbt ner. Mamma stod i hallen och höll till och med upp dörren åt mig. Hon gav mig en mörk blick och sedan tittade hon ner i marken som om hon aldrig ville se mig igen. Jag hörde att hon snyftade lite och förstod att hon grät. Jag tog mina skor och gick snabbt ut. Så fort jag kom ut på gatan hörde jag dörren smällas igen hårt. Jag vände mig om och tittade med ledsna ögon mot huset. Det var inte mitt längre. Inte mitt hem. Jag kunde inte komma och gå som jag önskade. Det var mammas nu. Hon bestämde.
Jag gick inte till skolan nästa dag. Jag var för trött och jag kunde inte stå ut med Omar längre. Jag satt inuti trädet och lyssnade på musik medan jag tänkte på allt som hänt. Att jag frivilligt slängt mig gråtandes i Ogges armar. Att jag förstått att jag började gilla Omar. Att jag var helt ensam i världen om jag inte sökte efter deras hjälp. Jag funderade över det Ogge sagt. Att jag behövde prata med någon av de. Jag visste inte hur jag skulle berätta allt som jag kände. Det var för mycket att berätta. Det mesta var ju om mina föräldrar. Att någon kunde må så dåligt av de som borde stå en närmast. Plötsligt avslutades musiken och min ringsignal gick igång. Jag tittade på displayen och såg att det var Casey. Hon från den andra skolan.
"Lily" svarade jag direkt av gammal vana
"Heej, det är Casey!" sa Casey glatt
"Heej! Hur är det?" frågade jag
"Bara bra, själv?" frågade hon men jag ville inte säga det som jag egentligen kände. det var som att slå bort känslorna för en stund och känna sig som någon annan för en sekund
"Bra" svarade jag kort och jag kunde nästan känna hur Casey nickade i andra änden. Det var en vana som hade haft ganska länge, men jag förstod ändå när hon nickade.
"Du vet The Fooo Conspiracy? Det där pojkbandet du inte är så intresserad av men jag är?" frågade hon och denna gång var det jag som nickade men jag kom snabbt på vad jag gjort så jag svarade "jaa"
"Jag har fått biljetter till deras konsert!" ropade hon i telefonen och jag flinade lite för mig själv
"Jag har träffat 3 stycken av de" svarade jag retsamt och hon tystnade
"HAR DU?! UTAN ATT BERÄTTA FÖR MIG?!?!" skrek hon och jag skrattade
"Felix och Omar går i min klass och Ogge han går någon klass över mig. Den fjärde vet jag inte vem det är" svarade jag och hon skrek i telefonen igen
"Du måste ta med mig till din skola någon gång! men du jag måste gå, jag har lektion nu. Men jag ringer dig i kväll!" sa hon och jag svarade och vi la på
Jag satte på musik igen så att det överröstade mina tankar som flög omkring. Tårarna stack bakom ögonen men jag lät de inte komma ut.Jag hatade att gråta, men jag gjorde det ganska ofta. Många människor hade sett mig gråta men den här gången var det ingen här. Trodde jag. Men snart skulle jag få reda på det.
Plötsligt hörde jag en kvist brista bakom mig och fotsteg närmade sig.
