För alltid?

20: "Hej"

Emilia sprang ut till bilen. Hon ville bara bort från polisstationen. Bort från Matthew. Bort från allt.
Hon trampade ner gasen och körde fort därifrån.
Tårarna började rinna ner från hennes kinder. Vad ska mamma och pappa säga när de ser henne såhär? Vad ska hon svara?
Hon tog den långa vägen hem för att fördröja tiden.
När hon parkerade på uppfarten till huset så var inte deras bil hemma.
Emilia pustade ut och sprang mot dörren. Hon tog upp nycklarna och låste upp dörren.
Det var helt tyst i huset. Hon smög upp för trappan och in i hennes rum. Hon ställde sig framför spegeln och betraktade sig själv. Sminket var utsmetad under ögonen och hade följt med tårarna ner för kinderna, hennes ögon var svullna och knallröda,hennes hår var rufsigt och hennes tröja var skrynklig och uttöjd.
Hon drog undan håret och skymtade små sugmärken över halsen.
Hon tog av sig kläderna och gick in i duschen. Hon ville bara få bort Matthew.
Hon stod säkert i duschen i en timme innan hon gick ut.
Hon virade handduken om sin kropp och gick in till sitt rum.
Hon satte sig framför sminkbordet och började täcka över alla sugmärken med smink.
Hon gick in i garderoben och satte på sig en vanligt ljusrosa tröja och grå mjukisbyxor.
Hon gick ner i köket och hämtade en stort paket glass.
Hon satte sig i soffan uppe i hennes rum och började gråta medan hon åt glassen

De hade börjat bli mörkt ute.
Hon tittade på klockan. Den var snart tio. Vart var hennes föredrar? Hon tog upp mobilen och knappade in sin mammas nummer. Hon lutade mobilen mot örat och hörde signalerna gå.
"Hej älskling"
"Hej"
"Gick det bra på polisstationen"
"Ja"
Emilia försökte att låta så glad som möjligt.
"Vart är ni?"
"Åh gumman förlåt, fick du inte mitt meddelande?"
"Nej"
"Vi var tvungna att gå på ett viktigt möte, jag vet att det är fräkt av oss att bara lämna dig men vi måste"
"Jag vet"
"Vi kommer nog komma hem imorgon förmiddag om det inte blir ändrat i schemat"
"okej"
"Älskar dig"
"Älskar dig med"
Emilia la på samtalet och slängde mobilen på sängen.
Hon tittade sig omkring i rummet innan hon gick ner och gjorde middag (vilket menas att hon värmde en fryspizza)
Hon satte sig framför TVn och fastnade på en deckare mesans hon åt pizzan.

När filmen var slut tittade hon på klockan. Den var redan 22:53.
Hon suckade och gick upp till sitt rum.
I hennes rum var det kallt. Hon tittade sig omkring, fönstret var öppet.
Konstigt, hon hade inte öppnat det.
Hon ställde sig vid fönstret och tittade ut över träden som lyste av alla stjärnor på himmelen. Hon var rädd, rädd att Joseph aldrig skulle komma hem, rädd att Matthew skulle förfölja henne tills han fick det han ville ha, rädd att Lydia skulle tröttna på hennes problem och lämna henne.
Hon suckade och och gick mot sin säng där hon burrade ner sig i det fluffiga täcket och hoppades på att hon skulle kunna somna.

Hon vaknade av en duns och öppnade ögonen långsamt. Framför henne satt en gestalt med händerna över bröstet och benen framför sig. Det såg ut som om personen sov. Hon ruskade lite på sig. Hon var inte helt vaken än, allt var fortfarande suddigt men hon såg att det satt någon på en stol lutad mot väggen framför henne.
Hon öppnade ögonen helt och skymtade, Joseph sitta och titta på henne. Hon spärrade upp ögonen och stirrade nu på honom. Han satt bara lugnt på stolen lutad mot väggen med armarna i kors och benen framför sig.
Han hade ett svart linne på sig som visade upp hans kraftiga armar och slitna, smutsiga, mörka, hängiga byxor med en kedja på sidan. Han hade svart tejp virade runt hans knogar och händer. Hans hår var rufsigt och luggen hängde lite ner för hans panna, men det var snyggt. Hans skor var smutsiga och slitna. Hans ansikte var smutsigt och och ovanför hans ena ögonbryn var det ett djupt sår som såg väldigt infekterat. Han var mer muskulös och hade några små sår och blåmärken lite här och var.
"Joseph?", Viskade hon.
"Hej"
Hans röst var kall och hes.
Hon satte sig upp och tittade på honom. Hans blick såg kall och liksom död ut.
Han ställde sig upp.
"Emilia, jag kan förklara detta"
Emilia skakade på huvudet och ställde sig upp. Hon gick till honom och gav honom en kram.
"Jag har saknat dig", snyftade hon.
Joseph besvarade kramen.
Hon kunde känna lukten av rök och sprit.
"Vad har du gjort", viskade hon.
Han suckade och släppte kramen.
"Sätt dig"
Hon satte sig lydigt på sängen och stirrade på honom.
Han tog armarna över huvudet och började gå fram och tillbaka i rummet. Emilia kunde skymta en tatuering av en skorpion under hans arm men låtsades ignorera den.
"Vad ska man börja?", Skrattade han lätt.
"Varför stack du bara?"
Joseph stannade upp och kliade sig i nacken.
"Jag var tvungen"
"Vad har du varit?"
"I stan och på gatan"
"Har du bott på gatan?!"
Joseph suckade.
"Jag stack pågrund av att jag gjorde saker fel. Kvällen då jag stack var jag på en fest, Sams fest. Det var trevligt. Jag drack och"
Han tittade irriterat ner i golvet.
"Jag drack, testade lite saker och blev borta"
Emilia lutade sig mot väggen.
"Så du blev alltså full och hög samtidigt?"
"Precis"
"Men det spårade ur. Jag blev arg på en kille och slog till honom så att han föll. Och när han låg på golvet så sparkade jag honom"
Josephs ögon började bli glansiga.
"Han skrek på hjälp men jag fortsatte, tills han blev helt tyst"
Emilia tittade oroligt på honom.
"Jag dödade honom"
"När han låg där helt livlös så gjorde jag det som alla skulle ha gjort. Jag flydde. Flydde hit och tog med mig det viktigaste och stack"
Han lutade sig mot väggen.
"Jag stack till stan där jag hittade ett gäng att umgås med. De tyckte att jag var behövlig så jag fick stanna. Det var så jag fick den här tatueringen"
Han tog upp armen så att hon kunde se skorpion tatueringen.
"Det är inte min ända", suckade han.
"Jag bodde i en liten lägenhet med 5 andra killar, och varje natt så gick vi ut och söp oss fulla eller rökte oss höga på fester. Jag tror att jag har gjort 8 tjejer gravida"
Han vände sig mot fönstret.
"Jag kom in nästan varje natt och tittade på dig när du sov"
Emilia vände blicken ifrån honom.
"Jag har övervakat dig"
Emilia harklade sig för att bryta filmdramatin.
"Fortsätt"
Joseph tittade på henne.
"Jag hamnade oftast i slagsmål med andra. Det var mitt jobb, jag fick pengar för att mörda. Och för alla pengar så köpte jag droger och rökte på i lägenheten med de andra, Jag ville bara glömma allt som jag hade gjort, döda mina synder genom att plåga hjärnan till en säker död"
Joseph vände sig om och tittade på Emilia.
"Jag vill bara somna och aldrig vakna"
Emilia satte reste sig upp och gick fram till honom.
"kan du inte bara lägga allt som hänt åt sidan och komma hem igen.
Joseph skrattade och skakade på huvudet.
"Emilia, Jag har kanske mördat 4 personer! Jag går ingenstans."
"Men"
"Jag kan inte ta mig ur detta! Jag kan inte lämna mitt gäng, de skulle döda mig, jag kan inte komma hem, polisen skulle artisterna mig och jag skulle få ruttna i fängelset"
Hans röst hade blivit högre och mer aggressivt.
"Joseph, lugna ner dig."
"Jag kan inte, mitt liv har förändrats!"
Han slog sig omkring med armarna och svor.
"mitt liv är förstört!"
Han slog till Emilia på kinden och hon ramlade bakåt. Han vände sig fort åt hennes håll och tittade på sig oroat.
Emilia fnös.
"Tror du att du är den ända med problem eller!", Fräste hon.
"Jag har fan nästan blivit våldtagen av en polis, är mobbad av mitt ex på skolan och alla tycker så synd om mig för att min bror är försvunnen men de vågar fan inte prata med mig!"
Jack tittade på henne allvarligt och hans ögon svartnade.
Han hoppade upp på fönsterkarmen och ner på taket utanför. Han vände sig om till henne.
"Jag har inte varit här"
Emilia skakande på huvudet.
Joseph tog upp någonting ur fickan som blänkte i månskenet innan fan hoppade ner från taket och sprang in i skogen.
Emilia tittade efter honom innan hon satte sig ner på sängen och grät.
Någon kommer att dö snart.