För alltid?

28: Hemligheter

Som sagt så har jag tänkt att skriva lite smått i olika perspektiv
_______________________
|Original perspektiv|
(Emilias POV 3p)
Lydia kom springande ner till stranden igen. Hon sprang fram till Emilia och gav henne en stor kram.
Hennes ögon var blanka och röda.
"Vad är det?"
Emilia tog båda händerna på Emilias kinder och Lyfte upp hennes huvud så att man kunde se in i hennes ögon.
"Oscar döljer något men vägrar berätta sanningen"
Hon kraschade ner i Emilias axel igen.
"Vad sa han?", frågade hon lugnt och strök sin hand över Lydias rygg.
"Han vägrar berätta sanningen, han ljuger för mig för att dölja något"
"Tänk om han har en annan flickvän"
Emilia kände hur hennes axel blev blötare och blötare av Lydias tårar.
"Vad så han?"
Lydia tittade upp mot henne och snyftade. Hennes mascara hade blivit utsmetad över kinderna och ögonskuggan var upp till ögonbrynen.
"Han sa att han rökte, det var därför han mådde dåligt, men jag vet att han ljuger för jag känner honom bättre än så"
Emilia lämnade över den gråtande Lydia till Tila som försökte trösta henne och började gå upp mot stuga 4.
"Vart ska du?!"
Hördes Lydias darriga röst.
"Prata", svarade hon kort och fortsatte gå.
"Om han inte berättar för sin bästa vän och flickvän så kommer han aldrig berätta för någon annan!"
Sant, men Emilia har sina knep.
Hon fortsatte upp mot stugan.

Den såg precis likadan ut på insidan som hennes bara det att mattan i sovrummet var ljusgrön istället för rosa.
Oscar låg halvdöd i en av sängarna. Antingen så sov han eller så orkade han bara inte bry sig om folks närvaro.
"Oscar?"
Han fnös och öppnade ögonen sakta.
De var blanka och lite mer röda, alltså så hade han också gråtit.
"Vad vill du?", sa han otåligt och stängde ögonen igen.
Emilia himlade med ögonen och la sig bredvid honom i dem hårda sängen.
"Berätta vad som har hänt"
"Jag har börjat röka"
"Nej, jag känner dig bättre än så"
Oskar vände sig om och tittade på henne med sina röda ögon.
"Om vi gör såhär", började hon snabbt.
"Jag berättar en personlig sak som ingen vet så berättar du vad som egentligen har hänt?"
Oscar fnyste.
"Vad ska du berätta som ingen vet"
Emilia tittade på honom irriterat och tog sedan ett andetag.
"Du vet Matthew Ho'kelly?"
Polisen som blev mördad?", fortsatte Oscar.
"Beklagar"
Emilia ryckte på axlarna.
"Jag bryr mig inte", sa hon sen.
Oscar tittade konstigt på henne.
Hon tog ett djupt andetag och fortsatte.
"Han följde efter mig när jag var på en resturang och skulle hitta en toalett"
Hon tog ett djupt andetag.
Händelsen hade börjat spelats upp framför henne.
"Jag sprang in till en bowlinghall och låste in mig på en toalett för att jag var rädd för honom"
Oscar reste sig upp.
"Varför", sa han kort innan hon fortsatte.
"Jag såg hur låset sakta låstes upp från andra sidan och öppnades. Där stod han, med världens äckligaste flin på läpparna"
Hon kände hur tårarna rann ner från hennes kinder.
"Han låste dörren igen och gick fram till mig, han tog på mig och började dansa med mig till musiken som hördes. Klassisk musik. Han dansade lugnt och stilla, gungade mest bara.
Han lutade sig mot min axel"
Hon tog ett hackigt andetag och tittade på Oscar.
"Han dansade först med mig och sen så sparkade han ner mig på golvet. Han sparkade på mig tills jag hade börjat gråta av smärta. Sen så la han sig bredvid mig och kramade om mig för att få mig lugn. Han la sitt huvud på mitt bröst och började leka med min klänning dragkedja"
Hon slutade och vände sig om mot Oscar som var helt inne i berättelsen.
"Han våldtog mig"
Sa hon bara innan hon satte sig upp och la ansiktet mot händerna.
"Varför sa du inget eller gick till polisen?", viskade han och la handen på hennes rygg.
"Tror du att jag vågade? Han var ju själv polis, ingen skulle tro mig"
Oscar drog handen över håret.
"När hände detta?"
"För några veckor sen, jag har lyckats att hålla allt inom mig och inte tänka på det som hänt"
Hon kände tårarna spruta ut ur ögonen.
"Så snälla, kan du berätta vad du har gjort nu, sanningen"
Oscar gnuggade sig i ögonen och suckade.
"Jag har träffat ett gäng,de är väl ok, det ända jobbiga är att de älskar att festa. De har försökt få med mig till festerna många gånger men har inte lyckats för att jag har skyllt på skolan eller på Lydia. Men igår så fick de med mig, jag tror att det var grupptrycket som gjorde så att jag gav upp. Jag följde med dem till andra sidan stan, det där sunkiga stället vet du"
Emilia nickade och lutade huvudet mot handen.
"Jag drack nog lite för mycket, för jag minns inte alls mycket från igår. Jag testade också lite saker som jag är glad över att jag överlevde, du vet"
"Droger", avbröt hon honom.
"Exakt! Jag är inte stolt över det. Men det kändes som om jag var i en annan värld, en värld där jag kunde göra allt. Men det som vart helt freak out var att jag träffade en kille som såg precis ut som Joseph, om man bortser från de sunkiga kläderna och det äckliga infekterade såret vid ögonbrynet. Det som var ännu mer galet var att han hette Joseph och jag säger såhär, han var king på att festa. Jag såg honom säkert gå iväg med 13 olika tjejer. Och han vann mycket pengar på shots.
Men hur som helst. Jag höll mig i sidan och försökte få så lite uppmärksamhet som möjligt. Visst det var några tjejer som ville ha mig men jag undvek trubbel"
Emilia flinade lite för sig själv. Undrar om Joseph visar sig framför speciella med flit.
"Men mina slutord är att jag tog lite för mycket av fel saker och det är därför jag mår såhär"
Emilia satte sig upp i sängen och la fötterna mot golvet.
"Varför vill du inte berätta sanningen för Lydia?"
Oscar suckade och gnuggade sig i ögonen.
"Vet inte", sa han kort.
Emilia skakade på huvudet.
"Du ljuger"
Han tittade irriterat på henne.
"Lyssna nu, jag har berättat det du ville veta och det är jätte synd om dig med Matthew och allt detta men vissa saker är väldigt personliga!"
Han lät nästan arg nu.
Emilia suckade och blängde tillbaks på honom.
"Killen med det konstiga ärret som du träffade igår var Joseph", sa hon irriterat och ställde sig upp.
"Han är inte död! Han kommer till mig varenda natt och vakar över mig när jag sover"
Oscar spärrade upp ögonen.
"Varför vill han då att alla ska tro att han är död?"
Emilia slängde händerna i luften.
"Inte vet jag, fråga honom!"
Oscar suckade.
"Måste jag berätta vad som är det värsta nu?", viskade ha knappt hörbart.
"Ja jätte gärna"
Han tittade sig omkring för att försäkra sig om att ingen tjuvlyssna på dem innan han tog fram en liten påse ur jackfickan.
"Jag är beroende", suckade han och de kristallblå ögonen hade börjat bli blanka.
Emilia flämtade till och bakade några steg.
"Snälla säg inget till någon!"
Hon suckade och nickade.
"Om du lovar att inte berätta om Joseph för någon"
Oscar nickade innan hon började gå mot stugans ytterdörr.
"Och föresten..."
Emilia vände sig om för att höra det Oscar hade att säga.
"Kan jag få träffa honom någon gång?", viskade han och tittade ner i kudden.
Emilia log och nickade.
"Det kan jag försöka ordna"
Hon mötte ett leende innan hon gick ut ur stugan och ner till stranden igen.