27: Röda ögon och lögner

113 5 0
                                    

Båten som de skulle åka med var väldigt liten. Det var typ precis så att hela klassen fick plats.
Emilia skyndade sig till båtens övervåning för att se den fina utsikten, eller tja, egentligen så ville hon bara undvika Aaron.
Lydia kom upp till våningen med Oscar släppandes efter sig.
Hon tittade sorgset på Oscar och sen på Lydia.
"Mår han inte bättre?"
Lydia ber sig i läppen och skakade på huvudet.
"Asså jag fattar inte vad han har gjort, han mådde ju bra igår"
Lydia lyfte upp Oscars huvud med båda händerna och kysste honom på kinden innan han trött sjönk ihop igen.

😏|Oscars POV|😏
(Haha nu blir det en story från annan vinkel)
Lydia satte mig ned mot väggen.
Jag tittade upp mot henne och mötte ett vackert leende. Fan.
Jag kan inte berätta, hon skulle gå sönder. Inte bara det, hon skulle hata mig.
Jag kände hur värken kom som en baksmäll till mitt huvud igen. Jag jämrade mig och drog handflatorna mot ansiktet.
Kan inte bara den jävla båten stanna snart?!
Lydia och Emilia pratade om något, vad var en gåta. Jag hörde bara mummel fast de stod bredvid mig.
"Oscar"
Jag tittade trött mot Emilia som stirrade på mig med sina mossgröna ögon.
"Vad har du gjort?"
Det är säkert miljonte gången nu som jag hör den frågan.
Jag fnyser åt dem båda och vänder på mig för att försöka sova mot de kalla järn staketet.
Jag drar Lydias mössa för mina ögon och suckar.
Mitt huvud snurrar bara runt just nu, jag kan varken konsertera mig eller prata normalt. Jag ser liksom bara pixlar.
När det känns som om jag håller på att somna så skakar hela båten till, vilket självklart får mig att dra undan mössan från ögonen och försöka titta.
Lydia tittar på mig och fnissar.
"Det är lugnt Oscar, båten sätter bara i land"
I land? Redan? Jag har inte ens hunnit sova!
Emilia och Lydia hjälper mig upp och ner till bryggan där det står en klump av färgglada plumpar, förmodligen klassen.
"Okej allihopa!"
Mrs Hellens röst skär in i mina öron vilket väcker huvudvärken igen.
"Jag har delat in er fyra och fyra, alltså ni som ska dela stuga", fortsätter hon.
Det hörs arga mummel från klassen. Jag skulle bli lack, om jag orkade stå själv. Just nu så bär nästan Lydia mig.
Mrs Hellen började ropa upp namn och stugnummer.
Jag reagerade endast när jag hörde mitt namn.
"Oscar, Aaron, Sam och Hayes. Ni har stuga 4!"
Jag mumlade något som inte ens jag förstod innan jag blev överlämnad från Lydia till Hayes som släppande mig mot stugan.

Jag blev slängd i en säng och innan jag visste något mer så hade jag somnat.

|Återgår till vanligt skrivande|
(Alltså Emilia i tredje person)
"Tila, Emilia, Sasha och Lydia. Ni har stuga 2"
Emilia tittade sig omkring efter Sasha och Tila. De brukade umgås rätt så ofta jämfört med kontakten av de andra tjejerna i klassen.
Hon tittade mot Lydia som hade nappat upp Tila och stugnyckeln.
"Sasha!", skrek hon i folkmassan.
Ett rött huvud syntes längst fram vid Mrs Hellen.
Emilia ställde sig på tå för att se bättre. Japp, där var hon. Söta, lilla, oskyldiga Sasha.
"Sasha!", skrek hon och lyckades äntligen få uppmärksamheten.
Hon kom snabbt springande mot henne med ett leende vilket fick henne också att le.
Det var någonting med Sasha som var helt unikt. Inte bara hennes blodröda hår och choklad bruna ögon som skiftades i svart när hon var riktigt glad, eller hennes korta längd och speciella stil. Nej, hon gjorde en glad i alla lägen. Alla älskade henne, hon var skolans gulleplutt.
Det var någonting med alla fyra som gjorde så att de passade ihop.
Sashas gullighet,
Lydias mod,
Emilias mysterier och
Tila, Tila som stack ut ur mängden på sitt egna sätt. Hon var en av flera men stack ut i sin personlighet. Man kunde säga att är unik för sin fantasi.
För allvarligt! Hennes fantasi är inget att leka med. Hon är liksom kraftfull med den, inte kraftfull som i hon kan lägga förbannelser över folk. Man skulle mer säga att folk blev imponerade av henne och lyckades tro på henne när hon berättade olika saker.

Stuga 2 var medelstor och byggd av stockar. Det fanns totalt fyra fönster och en dörr.
De gick in i stugan och träffades av fuktighet vilket fick alla fyras hår att bli rufsigt.
"Mysigt", viskade Tila glatt och gick in i stugan.
Hennes mörkbruna hår stod åt alla håll och hennes fina ögonskugga hade börjat kletas ut.
"Mysigt?", flämtade Lydia och gick efter henne in.
Emilia gjorde likadant med Sasha efter sig.
I stugan så fanns det tre rum. Kök, vardagsrum och sovrum.
Emilia gick in i vardagsrummet där Sasha redan hade bosatt sig i den lilla gröna soffan.
På väggen satt det olika broderingar med citat på och på en liten hylla mitt emot soffan satt det en liiiten TV.
Vardagsrummet hade också inretts med en liten träfärgad bokhylla med två glas skåp under.
I självaste bokhyllan stod det glasfigurer och böcker medan i skåpet under var det små sy lådor. Gulligt.
Emilia fortsatte till det lilla träfärgade köket som bara bestod av:
Spis
Diskho
Köksbord
4 stolar
Liten bänk
Och pyttte littttet kylskåp
Hon fortsatte till sovrummet.
Det var finare än vad hon hade tänkt sig.
Det var vita väggar och trägolv med en gullig ljusrosa matta.
Det var fyra rätt så stora sängar med nattduksbord som täckte varsin vägg.
"Packs för den!", skrek Sasha och sprang mot sängen närmast fönstret.
Alla skrattade när Sasha tog ett stort hopp och landade i sängen med ett smärtsamt gny.
"Ajj! De är stenhårda!", klagade hon och strök handen mot ryggen.
Alla gapgarvade ännu mer innan de valde en varsin säng.
Emilia valde sängen mitt emot fönstret.
Mest för att slippa vakna av morgonljuset klockan fem på morgonen, grattis Sasha.
Tila valde den närmast dörren och Lydia mitt emot.
Det fanns också 4 små garderober bredvid sängarna som genast började bli proppfulla med kläder.

När väskorna var tömda och stugan hemstat så gick alla fyra ut till deras samlingsplats, det menas även mitten dungen av alla stugor.
Alla hade tydligen samlats där pågrund av att få lite 'infosnack'.
Mrs Hellen ställde sig på en liten stubbe och harklade sig så att alla skulle vända sina blickar mot henne.
"Hej och välkomna, vi befinner oss just nu på en ö mitt ute i vattnet. Det finns en strand där borta vid bryggan där båten släppte av oss och en bastu lite längre bort mot klipporna"
Hon tog ett snabbt andetag för att kunna fortsätta.
"Ni undrar säkert vart ni ska kunna gå på toaletten och duscha, då går ni bara upp hit en liten bit"
Hon packade uppåt mot en liten stuga.
"Vi har särskilda tider för att duscha, ni har två nycklar på nyckelknippan som ni fick, ena är till eran stuga och andra är så att ni kan boka dusch tid, ni kommer att fatta mer när ni väl ska boka det"
"Jag, Mr Parker, Mrs Morson och Sally kommer att i stugan där nere"
Hon packade på en stuga som var lite längre ifrån de andra.
"Så om ni undrar någonting så är det bara att gå dit"
"Vi kommer att ha olika lektioner, lekar och planer varenda dag hela vecka men idag så får ni utforska stället och på lördag är ni lediga"
"Med det sagt, ha det så kul!"
Hon klev ner från stubben och började fylla i något papper.
Lydia tog genast tag i Emilia och drog bort henne till stranden med Sasha och Tila.
Hon tittade sig omkring och stampade med foten.
"Vart är Oscar?!", sa hon halvt irriterat och klampade iväg mot stuga fyra.

|Oscars POV|
(Igen haha)
Jag vaknade av att någon kom in i sovrummet. Det var antagligen Hayes, Aaron eller Sam som skulle berätta hur mötet var.
Jag orkade inte gå dit, jag orkar ingenting, jag känner mig som förlamad.
"Oscar?", hördes en lugn och mjuk röst.
Det var definitivt igen av killarna!
Jag öppnade ögonen litegrann och mötte Lydias blåa ögon titta in i mina.
Hon la sig ner bredvid mig och kramade om mig lätt. Jag la armen över hennes axlar och försökte se lite piggare ut.
"Snälla Oscar, berätta vad som har hänt"
Jag suckade och tittade ner på henne.
"Jag har börjat röka", sa jag spänt.
Lydia satte sig upp och tittade in i mina ögon.
"Nej det har du inte", sa hon bara och la handen på min bröstkorg.
"Berätta sanningen"
"Det är sanningen"
Lydia ställde sig upp.
"Jag har känt dig sen lång tillbaks och du har alltid varit Anti mot det, så en sista gång, berätta sanningen"
Jag vände mig om för att undvika hennes blick.
Hon fnyste och klampade ut ur rummet.
"Idiot", fräste hon och smällde igen dörren.

För alltid?Where stories live. Discover now