För alltid?

34: seriös och sjuk i huvudet

Oscars POV
"Du är sjuk i huvudet"
Hör jag Josephs röst. Jag låsas ignorera honom genom att bara stirra ut ur fönstret.
"Vad har jag för val?", mumlar jag till slut vilket får Joseph att bli förbannad.
"Eh, ja, få se nu här, du kunde ha skitit i hela första början med att testa skiten!"
"Du ta det lugnt nu, jag har testat sånt här förut, men den här gången tog jag för mycket och är nu..."
"Beroende", av bryter han mig utan att släppa blicken från vägen.
"Idiot"
Jag himlar med ögonen åt honom.
"Hur illa kan det vara, jag kommer ju att få skydd från polisen och någonstans att bo"
Helt plötsligt så stannar Joseph bilen vilket gör så att jag flyger framlänges och slår i pannan.
"Du är fan inte klok!", fräser han spottandes.
"Vadå?", säger jag oskyldigt och gnuggar mig i pannan.
"De kommer inte bara att släppa in dig i gruppen. Du ska inte börja i fjärde klass, de kommer att testa dig och sen så kanske de hjälper dig, annars så blir du dödad"
Hans blick är helt spänd och fortfarande fäst på vägen.
"Men jag kommer att klara det", säger jag peppande och slår ihop händerna.
Joseph bara flinar utan glädje och skakar på huvudet.
Utan att säga något så startar han bilen och vänder riktning.
"Vart ska du?", säger jag skräckslaget när jag skymtar en polisstation bakom några hus.
"Göra det som är bäst för dig", mumlar han och ökar farten.
"Joseph, nej"
"Jo"

Han stannar utanför stationen och öppnar bildörren för att gå ut.
"Joseph, snälla?", ber jag honom, men han lyssnar inte.
Han öppnar dörren på min sida och drar ut mig i bilen så att jag hamnar på den kalla asfalten.
Innan jag ens hinner tänka så får jag en spark i magen.
"Förlåt Oscar", snyftar Joseph medan han gång på gång sparkar på mig.
"Joseph", viskar jag och kurar ihop mig som en boll.
"Snälla sluta"
Jag tittar upp mot hans ansikte och skymtar tårar som rinner ner från hans kinder.
"Jag måste", väser han bara och sparkar mig i huvudet. Efter det så blir allting svart.