28: "Lite kul"

104 8 1
                                    

När Emilia kom ner till stranden igen så blev hon bokstavligt attackerad av Lydias frågor.
"Hur gick det?"
"Varför var du borta så länge?"
"Sa han något?"
"Fick du reda på något?"
"Har han en annan flickvän?"
"Är det slut mellan oss?"
Emilia skakade och sköt ifrån sig den hoppande Lydia.
"Det handlar bara om att han har träffat ett gäng som ofta går på fester, han följer inte med dem för han tänker ju på dig"
"Aww"
Lydias ögon blev stora när hon sa det.
"Han är väl för gulli... Vänta nu, ljuger du för mig?!"
Emilia skalade oskyldigt på huvudet.
"Varför skulle jag ljuga för dig?"
Lydia stirrade irriterat på henne.
"För varför skulle han berätta det för dig och inte mig?"
Emilia bet sig stressat i läppen.
"För att, jag sa en hemlighet till honom som ingen vet"
Lydia rynkade på näsan.
"Vadå för hemlighet", sa hon sedan lite retsamt.
"Det du", svarade Emilia i samma ton.
Lydia fnyste och vände sig mot Sasha istället för att försöka ignorera henne.
"Visst", fnyste Emilia tillbaks.
"Va såhär du!"
Hon fnyste en sista innan hon gick upp till stugan.
Det var inte så fuktigt längre i stugan när hon kom in. Mest för att de hade öppnat alla fönster vilket hade gjort det kallt istället.
Hon drog på sig sitt vita lite för tajta linne, hoppade ner i sina grå mjukisbyxor och gosade sedan ner sig i sängen med det fluffiga täcket.
Hon tog upp sin mobil och besökte alla möjliga sorters appar.
Plötsligt så hörde hon hur ytterdörren öppnades. Det var säkert Sasha som ville få ner henne igen, Tila som ville ge henne sällskap eller det som hon hoppades mest på, Lydia som hade släppt det sura äpplet och ville vara med henne.
Av hennes stora förvåning, eller tja inte helt överraskad så stod ingen mindre än Aaron i dörröppningen till sov rummet.
"Aaron", sa hon förvånat och satte sig upp mot väggen.
"Vad vill du?"
Aaron skrattade lite osäkert.
"Ja hej på dig med"
Emilia himlade med ögonen.
"Vad vill du?", upprepade hon ytligare en gång.
Aaron steg in i rummet och satte sig på sängkanten till hennes säng.
Hon flyttade sig ifrån honom och drog täcket upp till hakan.
"Emilia", sa han bara och lutade sig fram emot henne för att kyssa henne men fick läpparna tryckta mot en utsträckt handflata istället.
Emilia tittade obehagligt på honom.
"Aaron, varför"
Han tittade lite missnöjt på henne. Slår vad om att han hade satsat på ett ligg, Euw.
"Emilia", började han.
Hon tog händerna framför sig för att kunna försvara sig om en till kyss skulle komma. Eller tja försöka.
"Jag gillar, typ, dig", fortsatte han sen.
Waw, han är nog den mest pensionerade person hon någonsin träffat, not. Kom igen, Oscar är mer kreativ.
"Säg något"
Hördes en orolig röst som fick henne att fokusera på Aaron igen.
"Kolla här Aaron, jag är smickrad (egentligen inte) men det krävs mer än så för att få mig", sa hon bara lite stelt och väntade på att Aaron skulle gå ut med ett krossat hjärta. Han är snygg, väldigt men hon dömmer en bok efter handlingen och inte efter omslaget.
Aaron tittade bara på henne en liten stund innan han reste sig upp. Han gick inte ut, utan stod bara där och tittade på henne.
"Jag kommer inte ge mig, de vet du", sa han bara innan han började gå långsamt mot dörren.
"När jag vet vem du är och om du är en fin kille inombords så kanske du har en chans", sa hon bara vilket fick Aaron på genast bra humör. Man såg det för han sträckte på sig så att han blev längre och klev bestämt ut ur stugan.
När han inte syntes längre så tog Emilia upp mobilen igen. Hon hade fått några meddelanden från Lydia.
'Du förlåt'
'Jag överreagera'
'Är du i stugan?'
'Vi kommer nog snart'
'Eller så kan du komma hit'
'Love u'
Emilia flinade lite åt alla meddelanden innan hon reste sig upp från sängen, satte på sig en ljusrosa kofta och gick ner till stranden ingen.
Det var typ fest där nere. Hela klassen var där och det spelades hög musik.
Hon såg Lydia på en av stenklipporna och gick dit.
Lydia tjöt av glädje när hon såg henne.
"Emilia", tjöt hon (igen) och drog med henne upp på klippan.
Hon höll i en ölburk vilket fick Emilia att undra.
"Vad fick du den ifrån?"
Hon pekade på ölburken i Lydias hand. Lydia fnissade mystiskt.
"Sam smugglade med sig det"
Hon vände sig om.
"Du Sam! Här uppe!"
Det kom en ölburk flygande emot dem som Emilia lyckades fånga precis innan vattnet.
De festade och drack sig småfulla ända tills en lärare sa åt dem att stänga av musiken.
När musiken stängdes av så ragglade alla åt olika håll i grupper.
Emilia ragglade efter Lydia, Tila och några fler när hon plötsligt kände en iskall hand på sin axel vilket fick henne att rysa till. Hon stannade och kände ett par ljumna läppar mot nacken.
Handen hade bytt plats från hennes axel till hennes midja. Med en snabb rörelse vändes hon om och mötte Aarons havsblå ögon.
Deras ögon tappade kontakt lite då och då pågrund av anti nykterheten.
Han lutade sig fram mot henne så att deras läppar nästan nuddades.
Allt var helt tysta runt om dem.
Han lutade sig närmre och närmre henne tills deras läppar var sammanpressade.
Det kändes helt magiskt, som i en saga med havet och den ljusrosa himmelen.
Kyssen varade länge innan den blev till ett hångel.

"Aaron!"
"Aaron!"
"Men för fan, Aaron!"
Aaron slutade och tittade irriterat upp mot Hayes som fick ett fint finger riktat mot sig.
Han tittade ner på Emilia igen och mötte hennes blick.
"Har jag en chans?", viskade han hoppfullt och la handen mot hennes kind.
"Jag tror det", svarade hon och blev själv förvånad över vad hon sagt.
Ett Leende lystes upp från Aaron och ett gnista tändes i hans ögon.
"Nästa gång ska det bli lite kul", sa han fånigt och gick upp till Hayes som väntade otåligt på dem.
Emilia stod och tittade efter dem och såg hur deras gestalter blev mindre och mindre.
När de inte syntes mer så gick hon mot sin egen stuga.
Lydia, Tila och Sasha var redan i sovrummet när hon kom in.
"Så?", sa Tila och spärrade upp ögonen nyfiket mot henne.
Emilia ryckte på axlarna och kröp ner i sin säng.
"Ni hade ett riktigt film ögonblick", fnissade Lydia och kramade om sin kudde.
"Kanske blir det något i framtiden", sa Emilia nöjt.
"Han sa att det inte var sista gången"

För alltid?Unde poveștirile trăiesc. Descoperă acum