Elementhästen

Kapitel 2

~REDIGERAD~

Jag sprang förbi en hög mur och några små gårdar. Jag tänkte hela tiden på om det verkligen var så smart att springa till ängarna. Men när jag försökte springa åt ett annat håll så lydde inte min kropp, som sprang med vindens fart mot ängarna och hem. Jag stannade mitt på ängen och funderade på vad som har hänt, när jag hörde en viskning i vinden.

"Det är du.... Elementhästen."

Jag blev chockad av det vinden sa och jag tittade på min kropp. Det jag såg var helt chockerande, jag hade blivit ännu svartare än natten och hade fått stora ståtliga vingar, som såg ut som skuggor med lite silver i. Även min päls blänkte av lite silver. Jag gick ner till vattnet och mina ögon blev stora när jag tittade på min spegelbild, jag hade inget horn, precis som elementhästen i drömmen, och mina ögon var vita med blåa droppar i med silverstänk. Så som elementhästens ögon hade varit svarta med stjärnor.

"Men vänta lite, det kan väl bara finnas en elementhäst?" sa jag ut över havet och så hörde jag rösten i mitt huvud.

"Det är rätt mitt barn. Du måste skynda dig att hitta mig, innan jag försvinner för gott."

"Men hur ska jag göra för att hitta dig? Ingen kan det", sa jag förtvivlat ut i luften.

"Där har du fel mitt barn. Det är bara andra vanliga hästar, den som står i kontakt med ett element och människor som inte kan se mig. Men mitt barn kan och det är du."

'Men jag förstår inte hur'  tänkte jag.

"Sök i ditt hjärta, där finner du vägen till mig och dig själv. Glöm inte det mitt barn, lycka till", sa elementhästen innan den försvann.

Jag kände det, då det var som en bit av mig gick ifrån. Jag suckade och gick upp på kullen och somnade samtidigt som jag sökte i mitt hjärta efter vägen till elementhästen.

Jag vaknade med ett ryck och visste exakt vart jag skulle för att hitta elementhästen. Jag tvekade inte en enda sekund, utan reste mig upp och började springa fort som vinden, medan jag följde min instinkt.

Det började bli ljust och alla människor började röra sig på gatorna och i trädgårdarna, många drog efter andan när jag sprang förbi likt en skugga. Jag hörde många säga: "Elementhästen..."

Jag gnäggade högt och blev själv chockad av styrkan i mitt gnägg, men jag fortsatte springa. Och jag sprang och sprang tills jag kom fram till en flod, som inte en vanlig häst skulle klara av att hoppa över. Men jag var ingen vanlig häst, så jag tog satts och hoppade och med hjälp av mina vingar kom jag över utan problem. Jag fortsatte springa mot berget.

Det var brant och man kunde inte rida upp för det. Så jag sträckte ut vingarna och tog i med kraftiga vingslag, så jag kom upp i luften och flög upp. Jag landade på en glänta och där stog den... Elementhästen.

"Du hittade mig bra gjort, mitt barn", sa den och kom fram.

"Varför just jag?" frågade jag och tittade in i dens ögon.

"För du valdes till det. Det är därför du har varit svart som natten."

"Men, så jag har alla färger som är motsatsen till dina färger?"

"Ja precis, mitt barn. Och elementhästen efter dig kommer vara lika vit som jag."

"Men min mamma är ju brun?"

"Ja, men det spelar ingen roll. Eftersom jag är din far och din bror var inte menad att bli en elementhäst, eftersom det är varannan gång ett sto och hingst."

"Okej, jag börjar fatta lite. Men varför behövde jag hitta dig?"

"Åhh, mitt barn, det är för att om inte den gamla och den nya elementhästen träffas så blir mörkret starkare."

"Varför?" Jag kände hur allt snurrade runt i huvudet.

"Det är det ingen som vet. Inte ens den första elementhästen vet det."

"Okej, men i legenden står det om fyra andra hästar, vad händer med dem?"

"Du vet att du helt plötsligt inte funkade som normalt och sen kände dig bättre på allt?"

"Ja, det minns jag", sa jag och tittade nyfiket på min pappa.

"Ja, det är det som händer med dem också. Att de inte funkar som vanligt och sen känner sig bättre. Men de blir bara bättre på en sak beroende på om de står i kontakt med vind,vatten,jord eller eld."

"Jaha, men det sägs också att de letar efter elementhästen utan att lyckas?"

"Det är inte helt sant. De kan hitta elementhästen, men bara genom att följa sitt hjärta och inte springa runt och leta överallt."

"Jaha, men så jag måste stanna på detta berget tills det föds en ny elementhäst och den är tillräckligt stor för att ta över min plats?"

"Haha nej, du kan leva bland andra hästar. Men du kan bara visa dig för människor om du tar bort vingarna och ändrar ögonen."

"Hur gör man det då?"

"Du bara tänker att de ska försvinna så gör de det. Samma sak med ögonfärgen, tänk bara att den ska bli normal så får du tillbaka den färgen du hade innan förändringen."

"Okej."

"Men nu måste du klara dig själv. Jag kommer inte vara kvar här i denna värld längre, men jag kommer alltid finnas i ditt hjärta", sa pappa innan hans kropp började försvinna och innan den var borta, så sa han: "Lyssna på ditt hjärta det kommer leda dig rätt." Och så var han borta.

Jag stog själv i gläntan och plötsligt kände jag hur trött jag var, så jag la mig ner i det mjuka gräset och somnade.

Så ett kapitel till hoppas ni gillar denna boken och fortsätter läsa
Ses!!
//L