Elementhästen

Kapitel 8

~REDIGERAD~

~Airboys perspektiv~

När jag hoppade in i hagen igen, var jag glad att alla andra hästar sov. 

Jag gick bort till det stora trädet och la mig under det. När jag tittade upp i himlen, såg jag att solen började gå upp. Alltså skulle det snart krylla av ryttare och hästar. Jag låg ner och tittade på hästarna i hagen. När min blick landade på jägarnas hästar, tittade jag länge på de. 

Jag märkte inte att det svarta stoet hade ställt sig upp och kommit fram till mig, förens jag märkte att jag stirrade på henne. Så jag vände bort blicken och hon skrattade lite. 

"Vad vill du?" frågade jag. 

"Inget", sa hon, vände sig om och gick till dem andra jägarhästarna. 

Jag tittade på henne innan jag reste mig upp och började beta lite. Efter ett litet tag så blev det liv i stallet och runt om. Det var faktiskt väldigt många ryttare här idag. Fast man förstår varför. Jägarna är ju här plus den legendariska hästen, så ja, det var väldigt många som stannade vid hagen och tittade på stoet.

~Diamants perspektiv~

Jag vaknade när jag kände solen första strålar mot min blanka päls. Fast jag öppnade bara ögonen och låg och tittade, när jag såg den där hästen Airboy, tror jag att han heter, hoppade in i hagen igen. Och ja, jag visste ju vart han hade varit. Han var ju hästen som hade elementet vind. Haha när jag tänker på det så passar hans namn utmärkt. 

Jag tittade på Airboy och såg att han tittade runt tills hans blick hamnade på oss jägarnas hästar. Så jag reste mig upp och gick fram. Han märkte inte det förens han kom på att han stirrade på mig. Vilket gjorde att han vände snabbt bort blicken. Jag skrattade lite, för det såg faktiskt ganska roligt ut. 

"Vad vill du?" frågade han. 

"Inget", sa jag, vände mig om och gick tillbaka.

Efter en stund kryllade det av ryttare och hästar. Och de flesta var nog här på grund av jägarna och mig. Det var många som stod vid hagen och tittade på mig och de andra fyra, som hade ställt sig och betat. Jag frustade och ställde mig nära Silverdream. Tittade efter Stefan och de andra jägarna, för alla de här ryttarna gjorde mig osäker. 

"Du behöver inte vara rädd", viskade Silverdream och tittade på mig. 

"Jag vet. Men jag har aldrig gillat människor som står och glor på mig", sa jag, Och tittade på alla ryttare som viskade saker till varandra och pekade på mig. 

"Ja, det vet jag. Men bry dig inte om dem så blir allt nog bra", sa han och la sin mule mot min. 

"Ja du har nog rätt", sa jag och blundade. 

När jag öppnade ögonen igen, såg jag att Stefan och de andra jägarna kom. Så jag gnäggade glatt mot Stefan och han skrattade lite och kom fram till mig. 

"Så ska vi rida lite tjejen?" sa han. 

Jag puttade honom lite lätt på armen som svar. Han tog på mig grimman, knäppte fast grimskaftet och ledde ut mig. De andra jägarna kom efter oss med sina hästar. När jag tittade på människorna som hade stått vid hagen och glott, såg jag att de fortfarande stirrade på mig och sakta följde efter.