Elementhästen

Kap 19

~REDIGERAD~

~Diamants perspektiv~

Jag kollade på Nightmare som nu såg nästan helt återställd ut. Omöjligt. Ingen häst eller människa kan återställa sig så snabbt. Det är något som inte stämmer.

En blick. Det var det ända som behövdes. Nightmare tog några steg fram. Jag hoppade över Linda och dem, så de var bakom mig. Fällde ut mina vingar som skydd. 

Nightmare stegrar sig och försöker träffa mig. Jag stegrade och flaxade med vingarna så en kraftig vind uppstod och slängde bort Nightmare. Han var snabbt uppe på benen igen och rusade mot mig. 

Jag hann inte tänka innan han sprang in i mig och jag flög till kanten av plattformen. Ett ansträngt försök att resa mig upp blev bara att jag ramlade ihop igen och låg helt stilla. Jag såg att Nightmare var på väg mot mig med en brinnande blick. Men plötsligt stod Watermist, Rubin, Airboy och Glow framför mig som en mur.

~Rubins perspektiv~

Vi ställde oss som en mur framför Diamant. Ingen av oss visste hur vi skulle använda våra krafter. Men det vi visste var att vi måste skydda Diamant. Det är ju därför vi finns. För att skydda elementhästen så öns balans hålls jämn. 

Vi alla stegrade samtidigt och en stark ljusstråle i grön, blå, röd och vit färg for mot Nightmare och träffade honom med en smäll. Det ekade över plattformen som ett blixtnedslag och Nightmare flög iväg och landade mitt framför portalen. 

Han försökte resa sig upp men kunde inte röra sig. Vi vände oss om till Diamant. Glow och Airboy lyfte upp henne på deras ryggar och så flög vi iväg medan Alex, Lisa och Linda tog en båt tillbaks.

Den främmande ön bredde ut sig framför oss. Den ö som en gång var grön och full av liv, var nu visset och dött. Vattnet var nästan helt borta. Inga fåglar kvittrade. Alla djur var borta. Träden var kala. Växterna vissna, nästan döda. Till och med vinden är stilla.

Vi landade på stranden och denna synen var inte vacker. Att allt kunde gå så fort på så kort tid. Airboy och Glow lade ner Diamant på stranden och våra ögon blev chockade när marken runt om henne ändrade färg. Sanden hade varit grå, men nu blev den till sin normala sandiga färg. 

Alex, Linda och Lisa slöt upp jämte oss. De såg oroliga ut. Som att det var försent att rädda Diamant. Vilket jag inte hoppades på. Utan Diamant kommer Mr Sands förgöra Jorvik. Även om vi finns. Men eftersom vi inte vet hur vi ska använda våra krafter så kommer vi vara besegrade. Och sen finns vi också bara för att skydda elementhästen. 

~Rebeckas perspektiv~

Jag sprang till stranden och fick syn på Diamant som låg på marken. Jag slängde mig ner jämte henne och lade huvudet mot hennes hals. Små. Små tårar letade sig ner för mina kinder och blötte ner Diamants päls. Jag hörde hur Alex, Linda och Lisa började snyfta de med. 

Diamant kommer dö. När de sista vattendropparna försvinner från ön är Diamant död. Död.

"Det kan inte vara försent än", sa Alex tyst. 

"Jag är rädd att det är det", sa Linda och kollade på Diamant.

Jag blundar och försöker intala mig själv att detta bara är en mardröm. Men jag vet mycket väl, att det inte är någon dröm. Allt har hänt på riktigt och Diamant är döende. Om några minuter kommer hon dö. Och det finns inget vi kan göra för att stoppa det. Inget...

Tjenixen folket!

Asså omg TACK till 2,06 k läsningar!! Det är helt sjukt.
Men ja här har ni då ännu ett kapitel och jag vet att det inte är så långt men tyckte att det blev bra att sluta där. Jag lovar att nästa kapitel som även är det sista, sista... inte hade jag trott att jag redan nu har kommit till slutet av denna bok. Det känns konstigt men ja jag lovar att det kapitlet kommer vara längre hoppas jag.
Men ja nu har jag inte så mycket mer att säga så hoppas ni gillar kapitlet och fortsätter läsa :)
Rösta och kommentera gärna
Ses
//L

***

Ser ut som jag kanske antagligen kan få den färdig redigerad ikväll. Vilket isåfall betyder att jag kan börja skriva på någon annan av mina böcker. Vet dock inte vilken jag ska skriva färdigt härnäst. Men vi får väl se.

XOXO

//L