Elementhästen

Kapitel 7

~REDIGERAD~

"Airboy!" ropade Alvin från grinden till hagen.

Jag stod stilla och tittade på honom. Innan jag travade glatt fram och puffade på honom med mulen. Han tog på mig min grimma, knäppte fast grimskaftet och ledde in mig i stallet där han ställde mig lös och gick för att hämta ryktväskan.

När han kom tillbaka med väskan ställde han ner den på golvet, tog en borste och började borsta väck all smuts. Så fort han äntligen hade fått väck all smuts, tog han en hovkrats och kollade hovarna innan han gick och hämtade sadel och träns. När han hade fått på allt så ledde han ut mig ur stallet och hoppade upp och så red vi iväg.

Vi red upp för en backe och fortsatte mot skogen. Väl i skogen så smackade Alvin på mig och jag for iväg i galopp. Marken dundrade under mig.

När jag sprang i skogen med Alvin på ryggen så tyckte jag att jag skymtade en stor svart häst, med stora svarta vingar med silver i både päls och vingar. Men jag skakade på huvudet, intalade mig att det bara var en skugga som liknade en häst med vingar.

När vi närmade oss Valedale bromsade Alvin in mig och jag saktade av till trav, och travade in i byn. Vi red över den lilla bron och följde vägen ut ur byn. När vi var utanför så höjde jag huvudet och vinklade öronen fram och Alvin suckade, släppte tyglarna och jag for iväg i galopp igen. Jag sprang på vägen och när vi kom fram till bron, sprang jag över den och fortsatte hem. Jag visste vägen eftersom vi red denna rundan väldigt ofta när Alvin ska iväg på något viktigt senare. Som idag när han ska åka till någon sak.

Alvin bromsade in mig och jag saktade av till trav och travade in på stallplanen. Stannade utanför stallet. Alvin hoppade av och ledde in mig i boxen. Han tog av sadel och träns, ryktade mig snabbt, ledde ut mig i hagen och så hoppade han in i hans bil och åkte iväg.

Jag stod ett litet tag och tittade efter honom när fem hästar, med ryttare på, red förbi. Den hästen som ledde dem andra var vildhästen som ingen hade kunnat fånga. Men för ett tag sen så lyckades två jägare fånga den. Den var verkligen vacker, svart som natten, och den tittade snabbt på mig när de red förbi. Och jag tyckte att jag såg en glimt av elementhästen. Men det är omöjligt. Den här är bara en vanlig häst.

När jag tittade på ryggarna på ryttarna, såg jag att det var Jorviks bästa jägare. Undra vad de gjorde här i Moorland.

Jag tittade på hästarna i hagen och dem stirrade på den svarta hästen, typ som de var förtrollade. Jag frustade och började beta. Plötsligt öppnades grinden och de fem hästarna kom in och släpptes.

Alla förutom jag gick fram till dem och jag såg hur den svarta hästen, eller ja, nu såg jag att det var ett sto, inte konstigt att alla hästar stirrade på henne, vände sin blick mot mig och kom fram.

"Du gillar inte främlingar eller hur", sa hon och stannade en meter ifrån mig.

"Du är ju inte riktigt någon främling", sa jag och tittade på henne.

"Jaså inte? Jag tror inte jag har sett dig innan." Hon hade en glimt i ögonen som jag aldrig sett hos någon häst förr. En glimt av ljus och hopp. En glimt som bara de renaste själarna kan ha.

"Nej, vi har inte träffats förr. Men jag menar, alla vet ju vem du är du är ju en legend", sa jag och tittade in i hennes ögon. Och igen tyckte jag att jag såg en skymt av en svart häst med vingar.

"Ja, jag är nog inte mycket till legend längre", sa hon och tittade ner på sina hovar.

"Jo. Eller ja, du är ju inte längre 'Hästen som aldrig fångats'. Men nu är du en legend för att jägaren som fångade dig kan rida på dig", sa jag och tänkte hur ironiskt det lät.

"Jaha ja, det vet jag. Folk viskar och glor på mig varje gång jag rider förbi", sa hon och skakade på sitt huvud så hennes långa svarta man vajade i vinden.

"Diamant", sa en kraftig grå hingst bakom stoet.

Hon vände sig om och gick till honom. "Vad?" sa hon tyst, men jag kunde ändå höra vad de sa.

"Du vet att vi inte ska prata med hästar vi träffar på."

"Jaja", sa hon och la sig ner i gräset.

När jag tittade på de fem hästarna. Såg de ståtliga vackra och mäktiga ut. Vilket ändå var lite konstigt. De var ju bara vanliga hästar. Jag kände hur trött jag var, så jag la mig ner och somnade. En konstig dröm tog liv innanför mina ögonlock.

~I drömmen~

Jag stod tyst och betade i hagen. När jag plötsligt hörde kraftiga vingslag. Och hur något landade en bit framför mig.

När jag tittade upp, stod igen mindre än elementhästen där. Och wow den var så vacker.

Svartare än natten. Och stora svarta vingar som liknade skuggor, med silverinslag i både vingar och päls. Ögonen var vita med blå/silvriga droppar i.

Jag stirrade på den tills jag kom på att Alvin har sagt att den visar sig i vissas drömmar. Bara snabbt för att säga något viktigt och sen försvinner den igen. Så jag gick fram till den och stannade en meter ifrån.

"Du är speciell Airboy", sa den och rösten var så vacker och len.

"Speciell?" sa jag frågande.

"Ja, speciell. Men fråga inte hur. Det kan bara du själv veta."

"Men varför visar du dig för mig?"

"Det kan jag inte svara på, det måste du ta reda på själv. Men glöm inte att alltid lyssna på ditt hjärta", sa den innan den försvann.

Jag vaknade med ett ryck. Jag tittade runt märkte jag att jag inte var i hagen längre. Utan på en äng. När jag reste mig upp fick jag syn på de vita stora vingarna. Och när jag kollade mig i vattnet, hade mina ögon blivit ljusare. Men så fort jag tänkte på att jag ville se ut som innan, försvann vingarna och ögonen ändrade färg.

Jag sprang åt det hållet jag trodde att mitt hem låg åt. Medan jag tänkte på det Alvin hade berättat om elementhästen och de fyra hästarna med ett element. Han hade sagt att hästen med elementet vind var den sista av alla fyra som krafterna visades för. Så alltså var jag den hästen. Men jag tänker leva som förut med Alvin och inte tänka på att jag är den med elementet vind...

Så ett kapitel till :)
Vet att det tog ett tag innan detta blev färdigt men jag ville ju inte att det skulle vara samma i alla den fyra kapitlens som jag har skrivit om de fyra med ett element, men ja så nu var det då den sista hästen och det kommer nu att hända lite mer spännande saker i kapitlen som kommer.
Men ja hoppas ni gillar den och fortsätter läsa och rösta/kommentera gärna :)
Ses
//L

~***~

Asså jag vet inte riktigt vad jag tycker om hur jag hade skrivit kapitlerna innan. Men det märks att jag har blivit bättre på att skriva så det blir spännande och så sedan 2k15. 

Fast det är ändå roligt att se hur jag skrev förr. Men tror inte jag kommer redigera exakt alla kapitel av boken. Eftersom jag faktiskt ändrade hur jag skrev nån gång mot slutet av boken. Men tills det kapitlet kommer, så kommer jag redigera.

Hoppas som sagt att ni gillar de nya varianterna av kapitlerna :)

Xoxo

//L