Elementhästen

Kapitel 9

~REDIGERAD~

~Okänt perspektiv~

Tiden är inne...

Jag känner hur allt mörker samlas för att förinta elementhästen och allt ljus på ön. Men det finns bara ett litet problem. Vart är den där förbannade elementhästen?...

~Diamants perspektiv~

Jag gick runt i skogen och tittade på alla blommor, som såg så fridfulla ut. Men i själva verket kämpade för att överleva. Mina stora svarta vingar släpades i marken när jag hade dem ihop fällda, det är både skönt och oskönt att jag visade mig för människorna. 

"Diamant!" ropade Stefan från stallet. 

Jag sträckte ut mina vingar och slog kraftigt med dem så jag kom upp i luften. Och flög över ängen mot stallet. Jag såg många ryttare som red på ängarna, många tittade upp på mig. Jag gnäggade högt så att det nog ekade över hela ön. 

När jag kom över vinrankorna, flög jag lägre och lägre tills jag landade framför stallet. Stefan kom fram till mig och klappade mig på mulen.

"Vill du ha lite mat?" frågade han. 

"Ja." 

Stefan nickade och så gick han in i stallet och jag följde efter. Jag ställde mig i boxen som jag hade medan vi stannade här. När Stefan kom tillbaka med maten, ställde han ner hinken och jag började äta medan han borstade mig.

~Rebeckas perspektiv~

Jag stod på färjan och kollade på ön, som materialiserade sig framför mig. Suck. Varför behövde jag åka hit? Jag gillade inte ens hästar. Även om jag har gått på ridskola. Och det sägs ju att den här ön är värsta hästön. 

När färjan stannade vid hamnen, klev jag av med min väska och gick mot den stora staden. Eller ja. Den såg stor ut, men man såg inte så mycket för den höga muren. Jag gick runt på gatorna tills jag hittade det lilla huset som pappa hade köpt till mig. Nej jag har inte rika föräldrar, men pappa ville att jag skulle ha ett eget ställe. Jag låste upp dörren och klev in. 

Till vänster om mig fanns ett litet kök, rakt fram var vardagsrummet och till höger var sovrummet. Det fanns även ett litet badrum bredvid köket. Jag gick in i sovrummet och slängde väskan på en stol och gick sen ut igen. 

Jag gick runt i staden och tittade i några affärer. Och wow, kläderna här är verkligen fina. Inte alls som dem hemma. Jag följde vägen ut från staden och såg ett stort stall framför mig. Bra, pappa hade sagt att jag skulle hyra en häst. Tills jag då har hittat en egen. Jag gick mot stallet och flera gånger behövde jag slänga mig åt sidan. Idioter till ryttare säger jag bara. 

Jag gick fram till en tjej som stod framför stallet. "Ehh vet du vart det finns en häst jag kan låna?" frågade jag försiktigt. 

Hon tittade på mig och log. "Javisst, vad var ditt namn?"  

"Rebecka." 

"Okej, kom med mig Rebecka så ska jag visa dig din häst", sa hon och gick in i stallet.

Jag följde efter henne. Stallet var stort och rent. Till skillnad från många stall hemma. Men om man bor på en ö där hästarna är ens själsfrände, så kanske man är extra noga med städningen.