Elementhästen

Kapitel 5

~REDIGERAD~

Jag flög över det sista hindret och publiken jublade stort. 

När resultatet kom så hade jag vunnit, jag fick en fin rosett och en blomkrans runt halsen. Och så fort tävlingen var slut så lastade min ägare Simone in mig i transporten och vi åkte hem. Väl hemma lastade Simone ut mig och ledde in mig i stallet, ställde mig i min box och gav mig mat. Jag åt snabbt upp maten och tittade sen efter Simone när hon tog ut sadeln och tränset från transporten och städade den. Jag gnäggade och hon kom fram och tog ut mig i hagen. Så fort hon släppte mig sprang jag iväg med mina kompisar, som var glada att jag hade kommit hem. 

Jag hade nog sprungit runt i flera timmar, för när jag stannade för jag var jätte trött så hade det börjat mörkna. Och jag kände hur hela min kropp skakade, jag la mig ner under mitt favorit träd och somnade.

~I drömmen~

Jag springer över ängen och stannar framför kullen. Där uppe. Står den stora hästen, svartare än natten med inslag av silver och vingar som liknar skuggor med silver i topparna. 

Jag står och glor på den innan den vänder sitt huvud och tittar på mig, ögonen var så vackra, dem lös vita med blåa/silvriga droppar i. 

"Kom upp hit", sa den och vände sen huvudet mot havet.

Jag gick fram och ställde mig jämte den. 

"Du är speciell Watermist." 

"Hur vet du mitt namn?" frågade jag hästen.

"Det kan jag inte säga, men jag kallade på dig av en anledning. För att säga att du är speciell och att du alltid ska lyssna på ditt hjärta", sa den innan den försvann framför ögonen på mig. 

Och jag stod ensam kvar och tittade ut över havet.

Jag vaknade och kände mig mycket smidigare än vanligt. Plötsligt var det som om mina ben fick en fri vilja. Utan något började jag galoppera mot skogen. Jag hoppade över staketet smidigt och lätt. Jag försökte vända, men benen sprang igenom skogen och hoppade över floden. Jag såg plötsligt att jag var på ängen, som jag hade sett i drömmen, och jag tvärnitade vid vattnet. 

Jag tittade mig omkring, förstod inte vad som hände med mig, när plötsligt ett vinddrag kom och det viskade: "Du är hästen med elementet vatten." När det var sagt så slutade det blåsa.

Såklart tittade jag mig omkring, men kunde inte se någon som skulle kunna viska det. När jag tittade ner i vattnet så fick jag en chock. Min päls var skinande blå, min man och svans var vit, jag hade fått ett vitt horn och mina ögon hade blivit vita med mörkblåa vågor i. Jag hade också fått stora (men inte så stora som hästen i drömmen) vingar, som var vita på ena sidan och ljusblåa på andra. 

Jag stod länge kvar och granskade mig själv i vattnet. Så jag märkte inte när den stora svarta hästen hade kommit fram, den hade ställt sig framför mig. 

"Så förstår du nu?" sa den plötsligt. 

Jag for hastigt upp med huvudet, men lugnade mig när jag såg att det var den hästen. "Ja, men kommer jag alltid se ut så här?" 

"Ja, men du kan tänka dig att du ser normal ut igen så gör du det. Men du kan inte tänka normal för det här är ditt normala utseende, så du måste tänka att vingar och horn ska försvinna och ögon, päls, man och svans ska ändra färg." 

"Okej, men vad är meningen att jag ska göra?" 

"Det kan inte jag svara på. Det kan bara du", sa den innan den försvann.

Jag trodde först att det bara var en dröm. Men det var det inte. Så jag tänkte att allt skulle försvinna och mina ögon, päls, man och svans skulle ändra färg. När jag öppnade ögonen så såg jag "normal" ut och jag sprang hem.

Så ett kapitel till!! :)

Jag hoppas ni gillar boken och detta kapitlet och fortsätter läsa och som jag sa innan så kommer det två kapitel till tror jag som bara handlar om hur dem här andra hästarnas krafter visar sig och sen kommer det bli mer spännande. Aja hoppas ni gillar den och rösta gärna och skriv kommentarer om vad ni tycker :)

Ses

//L