Elementhästen

Kapitel 11

~REDIGERAD~

~Diamants perspektiv~

Jag kollade bortåt mot siluetten av det höga berget. Jag behöver verkligen tänka. Jag fyllde ut mina vingar och kastade mig upp i luften. Snabbt som vinden for jag mot bergets topp. Efter mig bildades kraftiga vindputsar som tog tag i träd och växter. 

Varför jag är upprörd? Jag vet faktiskt inte. Kanske är det för att jag inte har en aning om hur vi ska rädda ön. Om nu flickan är den ända lösningen. Men jag har en liten känsla av att Rebecka inte är den rätta. Och ja, det gör mig frustrerad.

Jag landade på avsatsen och fällde ihop vingarna. Jag kollade ut över ön. Man kunde se att den brottades med ondskan. Suck.. Ondskan växer sig bara starkare och starkare för var dag som går. Medan jag står här och hjälplöst tittar på.

Jag känner att du är upprörd, mitt barn. Pappas röst kändes som ett nytt hopp av ljus. 

'Jag vet inte vad jag ska göra... Jag har en känsla av att Rebecka inte är rätt flicka. Och kommer det ens funka med henne då? Den enda lösningen var ju med den rätta flickan.'

Om jag ska vara ärlig vet jag inte. Det kan funka. Men det kan också misslyckas. Rebecka är en bra flicka. Även om hon inte är den rätta, tycker jag att du iallafall ska försöka. Kanske blir du förvånad.

'Tack, pappa.' Jag log i tankarna. Jag är glad att jag fortfarande kan prata med honom. Även om jag inte kan se honom, så känner jag av hans närvaro.

Alltid, mitt barn. Sa han innan han försvann.

Jag blundade ett kort tag. När jag öppnade ögonen igen hade jag ny energi. Jag kastade mig upp i luften och flög tillbaks till Vingården. Jag landade med en kraft som gjorde att marken under mina hovar sprack. Ryttare och hästar kollade skrämt på mig. Haha, alltid lika roligt att se. 

Rebecka kom ridandes på Grey. På något konstigt sätt får jag en känsla varje gång jag ser henne på honom. Som att jag blir svartsjuk. Men det kan väl inte stämma, eller? Liksom jag har ju Stefan.

Hon log stort mot mig när hon satt av Grey och kom fram. Gav mig en kram och kollade sen fundersamt på mig. "Vad är det?" 

"Vi måste prata kom", sa jag och började gå bort mot källaren, Rebecka följde snabbt efter mig. 

Jag stannade och Rebecka gick förbi mig, och vände sig sen om och tittade frågande på mig. 

"Vet du varför du känner ett speciellt band till mig?" frågade jag och tittade bakom Rebecka mot träden och berget.

"Ja, det står i legenden. Och mamma brukade alltid berätta sagan om elementhästen och ön Jorvik, för mig när jag var mindre", sa hon.

"Då vet du att du är flickan som ska rädda ön?" Jag tittade ner på henne och hennes ögon hade blivit stora.

"Hur kan det vara just jag?" frågade hon chockat och satte sig på stenmuren. 

"Det är inte säkert att det är du heller. Men jag pratade med Alex, Linda och Lisa innan och alla höll med mig. Oavsett om du är den rätta eller inte borde vi lära dig allt vi kan inom magi." 

"Men varför just nu? Och inte när ni är säkra?" 

"För att det är något hemskt som håller på att hända. Alla vi känner av det och Elisabeth sa att bara flickan kan fixa detta med hjälp från oss. Så därför redan nu." 

"Okej... Men vem är Elisabeth?" 

"Hon är en som tillhör Aideens beskyddare och kan väldigt mycket om magi och denna ö", sa jag lugnt och Rebecka nickade tyst.

Nu är bara problemet hur. Hur ska vi kunna lära Rebecka magi. Och kommer det ens funka? För om jag inte minns helt fel så kan inte alla använda magi. Men som pappa sa. Det är värt ett försök.

"Så hur ska jag lära mig magi?" 

"Alex, Linda och Lisa kommer hjälpa dig. Jag kommer också hjälpa dig så gott jag kan. Men för det mesta är det de som kommer lära dig."

Så ett kapitel till :)

Som ni kanske märkt så kommer det börja hända mer i de kommande kapitlen. Jag har egentligen igen fast idé om vad denna ska handla om så ja vi får väll se vart min fantasi leder oss ;)...

Förlåt om det är en massa stavfel och skit men skriver på mobilen vilket inte är det lättaste.

Men ja hoppas ni gillar boken än så länge och fortsätter läsa :)

Ses

//L

***

Tjolahopp!

Nej men, haha. Okej så jag la till lite på det här kapitlet då jag tyckte det för det första; var för kort. Och för det andra; inte ett dugg bra. xD Men nu tycker jag det iallafall blev lite bättre. 

Jag vet inte varför, men jag tycker om att redigera denna boken. Se hur dålig jag faktiskt var förr. Fast det är faktiskt ganska roligt att se. 

Ja jag vet inte egentligen vad jag mer ska skriva så...

XOXO

//L