Elementhästen

Intro

Kommer redigera alla kapitel så det blir lättare och läsa och även bättre.

~REDIGERAD ~

Jag sprang fortare än vinden över ängarna med min bror lite snett bakom mig, jag hade alltid varit snabbare även om han var 1 år äldre. Jag ökade tempot och sprang mot vattnet, och sprang sen i kanten så det skvätte runt hela mig, men jag tyckte det var skönt, medan min bror sprang på stranden istället.

"Diamant Storm kom nu", ropade mamma.

Jag och min bror sprang till henne. "Vad är det mamma?" frågade jag.

"Vi ska hem nu."

"Inte än jag vill stanna", sa jag surt.

"Nej det blir snart mörkt och du vet vad som gömmer sig i mörkret", sa mamma med sin kloka röst.

Jag suckade och följde sen snällt med mamma hem, medan min bror sprang iväg. Ja, eftersom han var 1 år så bodde han inte hos oss utan fick klara sig själv. Fast jag tyckte en sak var konstig, mamma och min bror var bruna men jag var svart som natten. Min bror kallade alltid mig legenden, eftersom jag var så svart som elementhästen hade varit blänkande vit. Innan dens krafter visade sig och då hade den blivit nästan genomskinligt vit med guld i pälsen och vingspetsarna. Men jag hade bara sagt att han var knäpp, att inte det fanns någon element häst på riktigt utan att det bara var en legend. Men jag hade ändå tänk om elementhästen faktiskt fanns, men det var ingen som visste eftersom ingen, absolut ingen, någonsin hade sett denna varelse mer än som en skugga eller i sina drömmar.

Jag hade lagt mig ner bredvid mamma och somnade medan jag tänkte på element hästen.

~I drömmen~
Jag sprang över ängarna med vinden blåsandes i manen och svansen.

Och där stog den, på en kulle, den enorma genomskinligt vita hästen med guld i päls och vingspetsarna, och tittade ut över ön. Den var så vacker och stor, dens vingar var enorma och säkert två meter långa på var sida om ryggen.

"Kom upp hit Diamant", sa den stora hästen plötsligt och jag gick försiktigt fram. "Du behöver inte vara rädd min vän." Den och tittade ner på mig och dens ögon var mörka som natten och glimmade av stjärnor.

"Du är speciell Diamant". sa den när jag var uppe, och den vände bort huvudet och tittade ut över ön.

"Varför är jag här?" frågade jag.

"Det kan du bara ta reda på själv mitt barn."

"Ditt barn?" sa jag och tittade fundersamt på hästen.

"Ja du mitt barn är ingen vanlig häst du är speciell."

"Men varför?"

"Som jag sa innan, kan du bara ta reda på det själv. Det finns ingen mer än du som kan svara på den frågan", sa hästen och så var den borta och jag stog kvar på kullen, stirrade på platsen där hästen hade stått.

Jag vaknade med ett ryck och funderade på det hästen hade sagt: "Ja du mitt barn du är ingen vanlig häst du är speciell." "Som jag sa innan, kan du bara ta reda på det själv. Det finns ingen mer än du som kan svara på den frågan." Jag skakade på huvudet och tänkte att det bara var en dröm. Men det hade verkat så verkligt.

Jag reste mig upp och tittade runt, det var morgon och mamma låg inte bredvid mig, så hon var nog på ängen. Jag sprang dit och på vägen dit kändes det som att någon vakade över mig från skuggorna, jag ökade farten mot ängarna. När jag kom dit så hittade jag mamma och min bror. Men när jag nästan var framme så såg jag att dem var omringade och mamma hade fått syn på mig.

"Spring och göm dig!" ropade hon till mig.

Jag sprang snabbt in bland buskarna och gömde mig, och tittade på när dem blev bortförda av människorna. När dem var borta gick jag ut på ängen och tittade efter dem. Jag fick syn på något i ögonvrån och när jag tittade dit så stog hästen där och tittade på mig.

"Kom mitt barn."

Jag gick sakta fram till den och tittade in i denns ögon. "Varför är du här?" frågade jag och märkte hur skakig min röst var.

"Jag kommer alltid att vaka över dig, Diamant. Jag är alltid hos dig även när du inte ser mig", sa den innan den försvann och jag stog själv på ängen.

Så detta var det som hände när Diamant var liten och man måste veta det för att kunna förstå resten även om man nog fattar det mesta men ja hoppas ni gillar min nya bok och fortsätter läsa
//L