Elementhästen

Kapitel 4

~REDIGERAD~

(Bilden visar hur Rubin som har elementet jord ser ut som pegasus fast med större vingar och ett horn)

~I drömmen~

Jag sprang genom skogen och ut på en äng. Där längre fram, på en kulle, stod den enorma svarta hästen med sina enorma vingar. Svartare än natten och vingarna och päls var lite silvriga.

Den hade nog hört mig för den vände på huvudet och oj ögon var vita med blå/silvriga droppar. Jag stannade och tittade på den vackra hästen.

"Vem är du?" sa den med en fantastisk vacker röst.

"Rubin."

"Okej, och hur kan du ha kommit till min drömvärld?"

"Jag vet inte, jag bara var här när drömmen började", sa jag osäkert.

"Hmm, det är väldigt få som kan komma till denna drömplats. Vad sa du att du hette?"

"Rubin."

"Jaha du, jag får inte säga mycket. Men en sak ska du veta, du är speciell och lyssna alltid till ditt hjärta", sa den innan den försvann.

Jag vaknade med ett ryck och funderade på vad det var för häst. Innan det slog mig det var elementhästen, men vad hade den sagt? Att jag var speciell och alltid skulle lyssna på mitt hjärta. Vad nu det betyder. Mer hann jag inte tänka innan min matte kom.

"Hej Rubin, vill du ut i hagen nu?" frågade hon, klappade mig och jag gnäggade glatt till svar.

Hon tog på mig grimman och ledde ut mig till hagen. När vi gick till hagen kändes det som att något var fel på mig, men jag slog bort tanken, och travade in i hagen när hon släppte mig.

Jag sprang runt i hagen ett tag. Innan jag stannade och började beta, och det var då jag kände hur trött jag var. Så jag la mig ner i gräset och somnade. Jag vaknade av att en av dem andra hästarna nosade på mig och jag reste mig upp och kände mig konstig.

Plötsligt började mina ben springa, hoppade över staketet och började springa iväg. Jag försökte vända, men inget hände, och efter ett tag var jag på ängen i drömmen. Vinden viskade något i form av: "Du är hästen med elementet jord."  Jag tittade runt om och förstod inget.

Men när jag fick syn på mina stora vingar, fattade jag vad det var vinden hade viskat och elementhästen hade sagt om att jag var speciell. Jag hade fått stora brun/guldiga vingar, när jag kollade mig i vattnet såg jag även ett horn av rent guld, mina ögon hade blivit mörkare och min päls lite ljusare.

Jag funderade på vad jag skulle göra eftersom jag inte kunde återvända hem och då hörde jag en röst i mitt huvud: "Du kan tänka att vingar och horn ska försvinna så gör dem det. Och tänk att ögonen blir normala."

Jag tänkte på det rösten hade sagt och föreställde mig att vingar och horn försvann, och att ögonen blev normala, när jag kollade på mig själv så såg jag normal ut igen. Jag sprang hem och hoppade över staketet till hagen.

Så ett kapitel till!!
Jag hade tänk skriva ett varsitt kapitel om dem andra fyra hästarna som bara hade ett element och hur deras krafter visade sig och sen så när jag har gjort det så börjar jag skriva om nästan alla i kapitlen som kommer.
Hoppas ni gillar denna boken och fortsätter läsa😄
Ses
//L